Efter Bagheera Fjällmaraton Sälen – Runners high och bloggkändisskap…!

Det känns faktiskt både oväntat och ganska märkligt.
Men det enda jag har tänkt på efter lördagens lopp är hur jäkla sugen jag är på att springa! Att hitta nya utmaningar. Inte om ett halvår, utan NU! Jag som aldrig brukar planera eller springa särskilt många lopp/tävlingar. Vad hände där, liksom?

Som flera av mina Sälen-bloggvänner har beskrivit;
Jag är nog inne i någon typ av rosa löparbubbla just nu. Alla lopp låter häftiga. Jag tittar både på asfaltsmaror (?!), terränghalvmaror, Borås 6 timmars och lopp med tusentals trappsteg… (Gbg Trappathon)
Hur galet är det inte att hjärnan försöker ”lura in” en på massa nya äventyr? Fast ändå häftigt, på samma gång!

Vad som blir verklighet och inte, vågar jag inte svara på.
Just nu känns det rätt tomt, som det ofta gör efter att man avklarat ett stort mål. Jag behöver nog landa lite, innan jag bestämmer mig för vad nästa stora mål blir. Även om:

  1. Vi redan på tävlingsdagens kväll (!) satt och spånade på nya mål… Haha!)
  2. Spontana, ogenomtänkta saker också kan blir helt fantastisk… (Hint, hint! Bildresultat för pil höger Halvmara i fjällen)! 😉

Alltså, shit! Vad jag längtar tillbaka!
Vackra, vackra sälenfjällen! ❤

img_1745

Förresten. Jag glömde skriva en sak om loppet.
Efter bara ca 500 meter sprang det förbi en lång kille i grön vindjacka, som ropade.
”- Hej! Det är du som bloggar, va?”
Eh…? Japp, det är jag det. Haha! (Vem var du…?) *nyfiken*
Strax därefter det var det en tjej som vände sig om och sa:
”- Hej! Jag kände igen dig!”  (Jag kände inte igen henne… Piiinsamt!  Men tror det var en instagrammare, som jag följer..?)

Det känns verkligen jättekonstigt att främmande människor känner igen en.
Det innebär ju att det faktiskt finns de som läser min blogg. Jag blir alltid lika förvånad och smått generad, även om det låter konstigt. På något sätt borde man ju liksom förstå att det man skriver inte hamnar i ett svart, osynligt hål… 😛

Annonser

11 thoughts on “Efter Bagheera Fjällmaraton Sälen – Runners high och bloggkändisskap…!

  1. Även att det inte händer mig så ofta, så är det klart att det har hänt då och då. Jag tycker det är rätt jobbigt att andra vet vem jag är, men jag inte får veta vem det är! Haha, antar att det är så att blogga, Instagramma osv. Tack för tipset om Gbg Trappathon, lätt att jag vill vara med på det nästa år!

  2. Svar: vad kul att du också ser den, den är riktigt bra! Jag stör mig inte så mycket på att det är en miniserie faktiskt 🙂 Det viktigaste för mig är att serien är bra och håller måttet hela vägen, då spelar längden ingen roll. Tar hellre en kort serie där varje avsnitt är riktigt bra än en lång där det kanske blir lite krystat på slutet. Men de får ju gärna producera mer serier i samma kvalitet 😉

  3. Det var jag som var lång kille i grön vindjacka! Även om det egentligen var en vanlig tröja… Varför jag kände igen dig? Jo, det var faktiskt ditt fel att jag sprang! Satt en gång i vintras (?) och slöklickade lite på Jogg, medan jag funderade på vad som skulle kunna bli årets annorlunda utmaning. Och så plötsligt, ditt blogginlägg om Sälen! Kändes helt rätt direkt och så blev det också. Enda gången jag ångrade mig var under kilometrarna i Storfjällsgraven…

    • Kul att du kommenterar och ger dig tillkänna! 🙂
      Vad glad jag blir att jag kunde inspirera dig att springa. Ibland handlar det (som du själv skriver) bara om tajming och rätt tillfälle.
      Storfjällsgraven var en…eh…speciell upplevelse, helt klart! Haha!

      • Tanken slog mig faktiskt i startfållan, ”Undrar hur det gick för den där bloggtjejen som lurade hit mig?”, och så fick jag svaret tre minuter senare. Lätt surrealistisk känsla… Ser jag dig på Lidingöloppet också bjuder jag på en kaffe som tack för inspirationen!

  4. Visst bär bloggen och Instagram goda frukter! De gånger man träffar på någon som gör tummen upp eller snällt hejar, så växer man en aning – och det ska man få göra ♥
    Låter sååå ljuvligt med ert fjällmaraton och extra roligt att ha fått följa det från flera håll, Ida tex. Heja er!
    Kram och må många härliga lopp och happenings komma i din väg!

  5. Det är nog ganska många som läser dig blogg;-) Tycker också att det är en iten skum känsla..jag vill helst försvinna lite när det tas upp på jobbet. Eh…aaaa jo jag skriver litegrann i bland sådär.

    Blev nyfiken på era kommande äventyr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s