En helt vanlig dag! 

Jag vet inte om det är helt officiellt än? (En intervju är nog planerad).
Men för ett par veckor sedan fick jag frågan från ett härligt gäng, om jag ville bli en del av deras bloggnätverk – Bloggar om hälsa. Jag ställde lite frågor och valde att fundera ett par dagar, innan jag lämnade mitt svar.
Det berodde mest på att jag känner mig själv. Det här med planering och att andra blir (om inte helt, ändå delvis) beroende av det jag gör.
Att det plötsligt inte bara är jag och min egen blogg, utan ett helt gäng som samarbetar och gör saker tillsammans… Men efter att fått (bra, intressanta och inspirerande) svar tänkte jag att: ”Jag måste ju våga testa! Det kan ju bli hur kul och bra som helst!”

Veckans gemensamma tema är, som rubriken säger: ”En helg vanlig dag”.
Vad är en helt vanlig dag egentligen? Det är klart att vardagen rullar på, när man är trebarnförälder med ett fast jobb. Ändå blev just den här dagen inte 100 % ”vanlig”. Planen var en superlugn söndag, med återhämtning efter lördagens bravader (som kommer i ett annat inlägg).

Klockan: 08.23 – Sovmorgon. Kind of.

Jag vaknade. Av mig själv. Bästa sättet att starta dagen!
Även om det, tidsmässigt, kanske inte räknas som sovmorgon (?) kändes det som det, eftersom jag vaknade utan väckarklockans hjälp.
Kände mig dessutom relativt utvilad, men hade fortfarande en lätt huvudvärk och kände mig seg i kroppen. De 10 timmarna med sömn som jag faktiskt fick, kändes som en nödvändighet för att över huvud taget fungera den här dagen.

img_2007-1

Klockan: 08:50 – Frukost, med kräsen mage.

Galet hungrig och frukosten slank ner – lätt! Trots det var jag inte sugen på något ”svårätet” som gröt eller müsli. Inte heller ägg lät lockande (brukar gilla det men nu.. Blä!) Kroppen är tydligen kräsen efter att ha tagit ut sig totalt, ute i skogen. Därför blev det yoghurt, hallon och mango. Sött, lent och gott. Och enkelt! 🙂

Klockan 09:15 – Paniiik i lägret!

Sambon ringer från golfbanan. Jag hade lovat att han ”fick” spela tidigt på morgonen, just för att vi inte hade något annat inplanerat. Eller hur var det…?
”- xxxxx (mellansonen) har ju poolspel i fotbollen nu klockan 10!” hör jag i luren… Men skojar du med mig?! Försökte hålla mig lugn och sa att ok, jag kör upp honom.
”- Du kan ju bara lämna av honom och sticka så kommer jag dit så snart jag kan”, säger sambon. Ok…

Klockan 09:50 – Stressad och glömsk!

Vi sitter i bilen, på väg till fotbollen och jag inser att, mitt i all stress har sonen inte ätit frukost.
Det kan vara ganska bra, inför ett par timmar fotboll… Jag tänker att det löser sig nog. Ser att lanthandeln öppnar klockan 10. Bra! Jag sticker och handlar något, så snart jag lämnat av sonen!

Klockan 10:05 – Irriterad och ”sämsta mamma-känslan”.

Åker tillbaka och svär över det faktum att affären är stängd. What the f***…?! Står och morrar för mig själv att man definitivt inte kan lita på lanthandlare, mitt ute på vischan! Tills jag inser att det är söndag. Och morrar istället åt mig själv, som trodde att det var lördag (och då VAR den säkert öppen från klockan 10)… *suck*

Drar tillbaka till fotbollen och ser till min glädje att de har ett fikabord, där de tar swisch! (Tack och lov).
Sonens frukost? En hemmagjord kanelbulle, en stor kexchoklad och en festis. Perfekt? Eum… Pass!

Klockan 10.15 – Blött värre…

Stannar kvar, för jag känner att jag inte kan lämpa över ansvaret på tränarna, som roddar inte bara ett, utan två lag. Dessutom känns det fel att lämna sonen helt själv. Att det ösregnar känns bara som ytterligare ett hån. Jag blir dyngesur, där jag står i löpartights, tygskor och munktröja…

Klockan 11.40 – Söker tröst.

Sambon kommer och jag försöker få lite medlidande. Att jag har huvudvärk och börjar mår illa (igen), men det verkar inte gå hem. Han är mest tyst och verkar lite småsur över att ha missat de sista hålen på golfrundan (även om han säger att han inte är sur).
Lite senare inser jag även att mensen är på besök igen. Totalt sett; Vilken jäkla start på söndagen! Vem bestämde den?!

Klockan 12.20 – Halleluja moment!

Hemma igen och kikar lite i sociala medier. Jag inser att jag har passerat 600 följare på instagram. Herregud, passerade jag inte 500, alldeles nyss? *glädje*

insta

Klockan 13.30 – Matdags!

Jag har påbörjat middagen. Magen är som ett stort, svart hål – Sugande hungrig! Jag lyder den och steker stora (!) kycklingfiléer och kokar fullkornsris. På riktigt, vad är det för ris som ska koka i 50 minuter…?! Saltar allt lite extra, för att få i mig det där viktiga saltet.
Mina föräldrar är här och hälsar på. Vi sitter och pratar och de blir bjudna på mat. Efteråt blir det kaffe (fast jag egentligen vet att jag borde dricka vatten)… Det är ju nästan så att jag känner mig bakfull, fast jag inte är det. Samma symptom, pga vätskebristen antar jag.

Ca klockan 15.00 – Det udda kärleksparet.

The crazy cat (ungkatten) kommer in, efter dagens äventyr. Love ska fram och gosa direkt och han verkar inte ha något emot det.
De där två alltså… Han gillar att hon ”gnuggar” på honom, så länge han själv vill. (= typiskt katt!) Går framför henne och ”svansar”, för att hon SKA gnugga på honom. Sedan kan han bli tokförbannad och slå emot henne (men river inte, tack och lov) för att visa att nu; nu är han minsann nöjd!
Love är nog mest schitzofren och tror att hon är en honkatt… (?)

Vem ser ut att vara mest ”in charge”… 😀

Klockan 17.20

Jag känner mig segare än kola. Sitter i soffan, medan barnen tittar på tecknad film. (Säger man tecknad film? Animerad heter det kanske?) Själv läser jag i kapp på sociala medier och njuter av alla gratulationer och hejarop, efter helgens lopp. Fast ändå känns det inte riktigt som att jag är värd alla ord. Det gick ju sådär…

Läser en massa blogginlägg och fastnar där ett par timmar. Tills jag inser att jag behöver ju börja på minst två egna blogginlägg! Jag och planering, var det va…? Hehe! 😛

Klockan 20.30

Jag önskar att jag sov. Men inte kan jag lägga mig innan barnen…?!

Klockan 21.15

Nu kan jag väl lägga mig? Jo, det kan jag nog. Vänta, jag ska bara…

Klockan 22.10

Jag sover (äntligen) som ett litet barn!

Annonser

13 thoughts on “En helt vanlig dag! 

  1. Kul att du fått möjlighet till (och bestämt dig för att tacka ja till) att vara med i Bloggar om hälsa! Ska kolla in övriga bloggar där också, kanske hittar jag nån ny favorit 🙂

  2. Ping: En vanlig måndag - Camilla tränar

  3. Ping: En helt vanlig dag- en helt vanlig måndag - Helena Enqvist - hon som cyklar lite

  4. Kul med bloggnätverk! Har varit både med och utan nätverk och det finns fördelar med båda. Just nu värdesätter jag att få vara mig själv, men det är klart det finns en samhörighet och en massa fördelar att vara flera! Lycka till i alla fall!

  5. Det verkar vara ett mysigt nätverk men jag kan förstå din tvekan… Det här med att få göra och skriva vad fan man vill är ju något man verkligen värdesätter 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s