Stress – Att våga välja bort saker i vardagen!

Jag sitter och stirrar på datorskärmen och försöker formulera första meningen.
Varför är det så svårt att hitta orden? Kanske för att ämnet är svårt. Fast ändå så himla ”lätt” och viktigt. Psykisk ohälsa och stress. Och med ”lätt” menar jag att det borde vara så självklart att sätta sig själv först och lyssna inåt.

Efter att ha skrivit mina inlägg: ”Sårbarhet” och ”Det här med stress – Att längta men inte orka”  (och fått massor av kommentarer – Tack för att ni bryr er! ❤)  har jag funderat en del på hur balansen ser ut i mitt liv.
Jag har ju alltid haft hög stresströskel.Att bli ”överstressad”, sådant händer ju bara andra, inte mig? Har jag verkligen haft mycket att göra? Om ja; Vad är det som jag borde ha gjort, men inte har gjort? Omprioritera? Skala ner? Eller ordet som de nämnde på nyhetsmorgon idag,; ”Avmåstefiera”.

img_9525

Dålig sömn, huvudvärk och yrsel.

Senaste tiden har jag känt mig trött.
En trötthet som inte försvinner när jag sover/vilar. Jag har inga problem att somna (tack och lov), men har vaknat på nätterna och vridit och vänt på mig, innan jag till slut lyckats somna om.
Jag har haft huvudvärk från och till. Mest till, de senaste två veckorna. Trots det försöker jag undvika Alvedon/Ipren. Jag tänker att jag missar kroppens eventuella signaler, om jag stoppar i mig en massa tabletter… Och så en del yrsel emellanåt.

Hade någon annan skrivit det här hade jag skrikit: Men bromsa nu då!!
När det gäller mig själv, försöker jag hitta logiska förklaringar och tänker:
Visst, jag har haft mer på jobbet, men det har jag ju varje höst. Och jag har sovit lite sämre, men det gör jag ju från och till. Och yrseln, det är säkert inbillning. Nu åkte jag ju dessutom på barnens virus, med halsont och ont i bröstet som följd. Yrseln hänger nog ihop med det. Fast ärligt talat, var det lite skönt att jag blev sjuk, för då kan jag ta det riktigt lugnt ett par dagar.

img_9612

Att behöva välja bort det som är roligt?

Det hänger säkert ihop med det som Mari nämner i ett inlägg idag ”Psykisk ohälsa – Acceptans”; Att man har svårt att acceptera och inse det, när det kommer till en själv.

Någonstans innerst inne har jag nog ändå börjat inse att jag måste hitta en balans. Skala bort, välja bort och tacka nej. Vilket egentligen blir = Tack ja, till mig själv och mitt välbefinnande. Nu, innan det hinner gå längre!
Jag pratade om det med en kollega, på jobbet, häromdagen. Alla ”måsten” som finns. (Linnéa skrev också om detta häromdagen – ”Hur gör alla andra???”).
Det här med att välja bort och dra ner på ”måsten”. Det blir ju liksom automatiskt det roliga man drar ner på. Jobbet är som det är (även om det snart är lågsäsong, tack och lov). Men det är svårt att påverka arbetsbelastningen. Barnens aktiviteter är ju deras roliga, så den blir kvar. Det som ryker, för att jag ska orka blir ju indirekt;

  • Träffa vänner
  • Orka leka med barnen
  • Träning
  • Gå på stan
  • Shoppa
  • Resor/utflykter
  • Föreläsningar
  • Sociala medier

Och det känns ganska tråkigt… Jag vill ju inte skala bort (alla) de sakerna. Det är ju mycket av det som är mina pärlor i livet! Hade jag fått välja helt fritt, hade jag ju hellre dragit ner på arbetsbelastningen först, t.ex…

”Jag är lite utbränd”

PT-Fia har också skrivit ett klokt och tänkvärt inlägg inom samma ämne: Det finns inget som heter ”jag var lite utbränd. Sedan måste jag nog ändå säga; På sätt och vis kan man nog vara ”lite utbränd”.
Inte i den rätta bemärkelsen kanske (när man redan dragit rätt in i den där väggen), utan menar mer att det kanske kan beskriva känslan när man är på väg i 120 km/h och väggen (fortfarande) är ett par mil bort…?

Annonser

19 thoughts on “Stress – Att våga välja bort saker i vardagen!

  1. Hej!
    Många kramar till dig>3
    Det är igenkänning på det du skriver. Jag har varit sjukskriven pga att min kropp fick för lite återhämtning. Det är många faktorer som spelade in där. Det tog hårt på mig. Jag som läst hur kroppen fungerar, arbetsmiljö och stress och fördjupning i stressfysiologi. Det var ju inte jag som skulle hamna där utan jag skulle ju hjälpa andra som är i den sitsen.
    Jag insåg aldrig att det var brist på återhämtning förrän jag gick till läkaren. Det hände flertalet saker som gjorde mig rädd och jag sökte. Jag skulle ha en idrottslektion. Kommer ut på skolgården. Blev förvirrad och tänkte, vart är jag på väg, vad gör jag här. Jag skulle ha lektion, ja just ja. Men vilken klass ska jag ha tänkte jag. jobbigt, men jag kollar i pärmen. Då kom nästa problem, vilken dag är det? Bland det jobbigaste och sjukaste jag varit med om.
    Att göra rofyllda saker. Göra saker som du mår bra av och som ger energi. Det som ger energi tar ju tyvärr energi också. Jag glömmer inte vad som händer på juldagen. Jag skulle fira jul med Basses släkt. Dagen innan hade vi varit med min familj i åtta timmar. Det var alldeles för mycket. På juldagen hade jag så ont i kroppen, kunde inte röra skinnet, mådde illa och värsta huvudvärken. Alla intryck blev för mycket för mig.
    Det blev en lång text, förlåt ❤ Jag hoppas du mår bättre finis ❤ Kramar om!

  2. Tråkigt mycket igenkänning i detta och jag hoppas att du mår bättre snart. Det är som om ett virus sprider sig överallt, där alla mår mer eller mindre dåligt. Jag tror vi snart måste göra ett samhälleligt tvärstopp och fundera på varför. Vi söker liksom hela tiden efter något utopiskt tillstånd som troligen inte finns och gör oss olyckliga på vägen.

    Sen har jag en annan mer konkret tanke: jag är likadan just nu – sover halvkasst, är trött typ hela tiden och har dagar där disk, träning eller att öppna posten känns som jättestora projekt. Och så funderar jag lite och inser att de senaste åren har det alltid hänt på hösten. Total trötthet och oinspirerad känsla. Är dessutom ingredienserna i livet i obalans så är motståndskraften låg. Kanske blir man lättar påverkad av mörkret med åren?

    Jag tycker du ska prata med din chef och förklara att du just nu behöver dra ner på jobbet en aning – det GÅR alltid att lösa. Det är så mycket mer kostsamt (för alla parter) att köra på. Ge dig själv omtanke och acceptans. Alla har vi det såhär ibland! Man får sänka förväntningarna och ge sig själv det där utrymmet, även förklara för omgivningen att det behövs. När man mentalt ger sig själv lite undantagstillstånd så kan man släppa spänningen och vila.

    Jag kanske blev svamlig nu, men jag hoppas något går fram 🙂 Stor kram på dig!

    • Nej, du är absolut inte svamlig. Tack för dina ord, så mycket klokt och tänkvärt! ❤️
      Jag tror definitivt du har rätt i stycke ett, men även något på spåren i nästa del. Det är nog lätt att känna av både stress och trötthet lite extra på höstkanten när det blir mörkt. Man orkar hålla igång resten av året liksom, men ändå balansera på gränsen och när en intensiv höst träder in och mörkare tider på det, så är det nog lätt att just det blir den där extra droppen i bägaren. Kram tillbaks!

  3. Kämpigt för dig men du har svaren själv. bara för att du tar bort några saker nu så betyder inte det att de är borta för alltid. 🙂 man kan även förena många saker. Träna och träffa kompisar samtidigt t.ex. 🙂 Och jag säger som jag skrev på Fias inlägg. Man kan inte vara lite utbränd.Då är man ”bara” vidbränd”. 😉 KRAM

  4. Kram på dig!

    Jag tror också att man kan vara ”lite utbränd” utan att för den skull förminska dem som faktiskt är drabbade på allvar. Jag hade en väldigt tuff period på jobbet för ett par år sedan som slutade i att jag sjukskrev mig i en och en halv vecka. Det är jag väldigt tacksam för idag – den viloperioden gav mig kraft att komma tillbaka och kräva förändringar på jobbet (jag tvärvägrade ett helt arbetsområde) trots bristande gehör från ledningen. Tack vare det jobbar jag idag på ett mycket mer intressant område där jag har fått utvecklas väldigt mycket och fått helt andra möjligheter. Hade jag varit utbränd hade jag så klart inte kunnat komma tillbaka så snart (det tog visserligen en månad till innan jag var som vanligt igen) men hade jag inte sjukskrivit mig då så hade jag gått i väggen ganska snart.

    Nu är vi på väg in i en strulig period på jobbet igen (omorganisation, chefsbyte osv) och jag känner att en del av den gamla stressen kommer tillbaka. Usch.

  5. Åh vad du är klok!
    Jag skulle precis sätta mig ner och försöka få ner mina tankar om precis samma sak. Så går jag in här och inser att du har skrivit precis det jag vill skriva. Stor kram och TACK för att du delar med dig!!

  6. Fina du ❤ Tack för de fina orden! Och så bra att du lyssnar. Men, säger som några andra, försök att behålla något som är lustfyllt, något som håller ditt fina leende på plats. Och som får dig att må bra. Du vinner på det i längden! kramar och du, ta hand om dig ❤

  7. Varning för en lång kommentar…Hm. När jag hade det jobbigt efter en stressig period för några år sen (testa inte bygga om halva huset, gå till PT och jobba mkt samtidigt) så sa mina föräldrar: men, ni gör ju så mkt hela tiden – så gjorde aldrig vi när ni var små. Då, just då tyckte jag att de var helt ute och cyklade men sen har jag insett vad de menade. I deras generation som hade småbarn och tonåringar på 70-80-talet – de jobbade heltid båda två. De hade kanske 1 hobby/föreringsåttagande, men sen inte mer. De reste inte på veckosemestrar varje år, de gick inte några jobbkurser på kvällstid eller tränade enligt ett program för att kapa tiden på milen med 10 minuter eller gick på yoga eller bebisrytmik eller lekte med barnen i timmar. De renoverade inte hela tiden eller shoppade loss så ofta eller hängde på sociala medier eller, eller , eller.

    Listan kan bli lång med allt som de INTE gjorde. De jobbade, pendlade, handlade, lagade mat, nattade barn och tittade lite på TV. På helgen kanske man bjöd hem nån annan familj nån gång ibland. Och tränade de, ja då sprang de runt elljusspåret på 3 km och så var det bra med det. Två gånger i veckan. De led inte av det, det var helt ok. De hade inte så höga krav på att allt skulle vara roligt och utvecklande jämt. Idag har vi maxat allt och dessutom normaliserat det beteendet. Nu duger det inte att springa på elljusspåret, nu är triathlonträning normen. Vi ska maxa på jobbet, maxa träningen, ha ett fint hem, ta hand om vårt inre till max, bara duga som vi är men samtidigt fixa brynen och fransförlängningen och ve den som badar utan att raka fiffi i kanterna.

    Vi får sen inte glömma barnen, så de ska vi leka med och vi ska vara närvarande när de tränar och engagerade föräldrar – inte bara i deras utövande utan även som ledare, kioskpersonal och styrelseledamöter. Inte konstigt vi blir helt slut ibland. Vad jag försöker säga med detta är att vi kanske ibland måste ifrågasätta HUR mycket roligt som vi klarar av utöver det som behövs göras (läs mat, sömn, jobb). Klart vi ska träna, det är ju bevisat nödvändigt, men måste det betyda att vi ska springa lopp och tävla? Måste det alltid finnas mål i stil med kapade tider eller nya distansrekord, för att det ska duga i våra egna ögon? Det driver ju många av oss mot den där hårda väggen. Jag tror att vi i vår generation driver oss själva dit genom att vi blivit fartblinda.
    Jag hoppas du får rätsida på här och det känns som om du är på god väg!

    • Exakt så säger mina föräldrar till mig också – att jag gör så mycket mer. Weekends, övertid, träning osv. När jag var liten hade vi typ hemma-semestrar hela tiden och kanske cyklade iväg och bodde på vandrarhem tre mil bort en gång på sommarlovet. Men det ÄR faktiskt hopplöst svårt att välja bort allt det roliga.

  8. Jag tycker det är helt fel väg att gå att ta bort det som är roligt. Hur ska man orka om inte har några andningshål i form av att träffa vänner, träna och så vidare.

  9. Det känns som många är stressade just nu? Eller är det bara just nu? Eller är det nu vi skriver om det? Är det mellan semester och jul som ”allt” händer?

    Sköt om dig ❤️❤️❤️

  10. I de perioder då jag haft ”mycket” genom åren, så har jag inte sällan fått höra av min pappa: ”du måste ju dra ner på yogan och inte träna så mycket!”. Kan ju lugnt säga att hade jag lagt ner yogan och träningen hade jag varit sönderstressad idag. Det finns liksom ingen logik i att skala ner på livselixiren!
    Kram och kraft Malin ♥ Jag önskar dej all balans och alla de perspektiv du behöver för att känna dej hel igen!

  11. Skulle kommenterat ditt tidigare inlägg men då hängde sig datorn och sedan föll det bort.
    När jag läser din lista kommer tankarna, så klart. Som jag tänker när det gäller mig själv tänker inte jag att jag inte unnar mig eller att jag väljer bort. Jag väljer att må så bra jag kan och då lägger jag inte in en massa ”roliga” saker för då blir det inte roligt i slutändan.

    Har en kurs en gång i veckan jag går på och det stör hela mitt träningsupplägg. Dock är kursen så himla roligt så jag låter det vara så, även om jag inte vill ha det så hela tiden. Men efter det, alltså en bokning i veckan, är det i princip stopp. Inte för att jag tänker så men jag märker att jag blir stressad av att ha mer inplanerat. Då väljer jag att må bra genom att ha mer luft i schemat. Gå på stan, gå på föreläsningar och ha en massa sociala aktiviteter inplanerat. Viss, kul ibland men sedan blir det för mycket och jag blir stressad.
    Träning går först, efter familj och vovvar. Sedan företaget. Det som sedan är kvar är jag försiktig med, för det behöver jag för att må bra.
    Hoppas du snart får rätsida på det. 🙂

  12. Jag blir nästan lite kränkt när jag tänker på att det är allt det roliga i livet, det som gör livet faktiskt värt att leva, som man ska skala bort. Jag har ingen lust att träna mindre eller umgås mindre eller göra färre roliga saker när jag är stressad. Det är ju just det jag INTE vill dra ner på! Aaaah frustrationen!! Jag tycker det borde vara norm att dra ner på det som gör en stressad istället för det som skänker ro och glädje. Det är helt absurt att man förväntas jobba 8 timmar om dagen och välja bort att träffa sin familj i ett land som är så utvecklad och ekonomiskt stabilt som Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s