Känslan av att inte räcka till!

Då var jag tillbaka på jobbet, från och med igår. 
Jag är inte helt bra än (fortfarande snorig och hostig) men i alla fall bättre. Dessutom har jag ju faktiskt varit hemma en hel vecka redan. Ärligt talat, var det rätt skönt att träffa arbetskamraterna igen. De är ju fantastiska och får mig att skratta (flera gånger) dagligen. Bra medicin! 🙂
Sedan blir man jag ju smått knäpp av att gå hemma och inte ha något att göra. Samtidigt som jag varit för trött för att göra det som egentligen behöver göras.

Påminna sig själv!

Jag behöver definitivt inte känna mig rastlös nu, när jag är ”back in action”
Det är fortfarande högsäsong på jobbet och lär vara det i åtminstone ca 1 månad till. Jag kände redan igår att:
”Ok, nu tar vi en paus (jag och mina egon). Aaandas, Malin! Det händer ingenting om du inte blir klar idag. Nä, just det, bra tänkt där!” Och så kunde jag (faktiskt) trappa ner känslan i bröstet och i huvudet.

Det dök dock upp andra saker under dagen som gjorde att jag kände mig otillräckligt.
Hur går det ihop? Att man tycker att man vänder ut och in på sig själv, men ändå är det alltid något som blir fel…? 😦

Tårar och saknad.

Dagen slutade med tårar och det som då dök upp på näthinnan var (märkligt nog?) min sköthäst, från förr.
Hur kan man sakna en häst så mycket, efter nästan 20 år…? Saknar känslan av att han (som var en väldigt ”egen” herre) på något sätt alltid förstod mig.
Vissa var försiktiga runt omkring honom. Själv kunde jag (helt orädd) sätta mig ner i halmen i hans spilta; se honom tugga på sitt hö och bara prata. Som om han förstod vad jag sa…? Fast ibland tror jag att han gjorde det. *okej, nu gråter jag igen*

Han var ju inte ens min. Men ändå…
Fina, fina vän! Vad jag saknar dig och dina kloka ögon! ❤

Annonser

13 thoughts on “Känslan av att inte räcka till!

  1. Skönt att du är piggare och tillbaks igen! Jag kan också få sådana vågor av saknad efter djur som funnits i mitt liv. Minns min första egna häst. han vägrade gå in i transporten så mamma och min kusin fick gå med honom hem vilket var säkert 10 mil! :-O Och jag minns min första häst som jag köpte för egna pengar. Som jag hade sparat! Hon blev 30 år…
    KRAM

  2. Jag förstår precis. Kanske bara hästtjejer som kan förstå sånt ❤
    Min gamla ponny hette Blixten och han var så himla speciell, kan tänka på honom ibland och bli lite sorgsen. Han levde faktiskt sina sista år i Alingsås 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s