Lättare hjärta & Stark rygg!

Nu, hör ni! Nu är jag betydligt mer pepp!
Den här mentala och fysiska svackan har, på sätt och vis varit bra, för jag har verkligen kunnat vila och få ett långsammare tanke-flow. Sedan är jag fortfarande är väldigt försiktig och uppmärksam på kroppens signaler, såklart!

Först var jag och besökte pappa på sjukhuset och han ser ut att må betydligt bättre. ♥
Det är många stenar som har lyfts från mina axlar nu, i och med att de senaste två dagarna dessutom har inneburit ett lugnare tempo på jobbet (perfekt tajming). En himla skön känsla!

Efter det blev det ett styrkepass på gymmet, med fokus på rygg. Tog (faktiskt) ungefär samma vikter som senast (för två veckor sedan) men med känslan av att det var tyngre. Var rejält darrig när jag var klar och jag har en begynnande träningsvärk redan. Imorgon kommer det göra ont-ont…! 🙂

Helgen som kommer bjuder dessutom på Värmlandsluft! *längtar*

img_2455

Styrkeövningarna för rygg (för er som är nyfikna).
Behöver jag nämna att jag tycker om rodd-övningar? 😉

  • Smal, sittande rodd: 3×12 reps.
  • Bred, sittande rodd: 3×12 reps.
  • Hög, bred rodd (framåtlutad): 4×10 reps.
  • Smala latsdrag: 3×10 reps.
  • Latsdrag: 4×8-10 reps.
  • Tricepspress: 3×15 reps.
  • Vadpress: 3×15 reps.
Annonser

Alla snubbar vill ju vara katt…!

Det var inte bara gårdagen som gick ett extremt långsamt tempo.
Vår katt, Bosse Bus, och jag har haft ungefär samma tempo idag. Dvs mestadels varit hemma och slappat. Det känns lite som Aristocats ”Alla snubbar vill ju vara katt”. Idag ville jag verkligen vara en katt. Tänk vilket härligt liv (under förutsättning att man tas om hand om, av en familj förstås). Springa omkring utomhus och sedan slappa inomhus.

Efter gårdagens 10 timmar sömn, sov jag nästan 12 timmar natten som var! Troligtvis välbehövligt, även om gränsen mellan mycket sömn och för mycket sömn förmodligen kan vara hårfin (?)

Kladdkaka! Och lite mer choklad…

På förmiddagen njöt av jag kladdkaka tillsammans med mina föräldrar och min bror.
Trots det faktum att jag verkligen har försökt ta det (extra) lugnt, kände jag mig märkligt yr till och från, under eftermiddagen. Det värsta är faktiskt att inte veta om det beror på att jag känner efter och inbillar mig, eller om det är på riktigt…?

För att bli av med den jobbiga kombinationen av yrsel, trötthet och rastlöshet (som trots allt fanns i kroppen?!) valde jag att ta en lugn skogspromenad. Så himla skönt och välbehövligt!

Nu då…? Nu blir det film, choklad och ett glas rödvin.
Japp, det är helg på riktigt. 🙂

 

Att fira födelsedagar!

Jösses, helgen svischade bara förbi! 
Lördagen var i och för sig relativt lugn och det var då jag fick till den där sega, men ändå sköna terrängrundan jag skrev och trailporr-bombade er med igår – Oktoberlöpning på Holleden.
Söndagen däremot var intensiv, från början till slut. Mellansonen skulle på kalas och sedan skulle vi ha kalas själva och fira äldsta sonen, här hemma.

Inhandling av present(er!), mat, tillbehör, tårta m.m. gjorde på förmiddagen, dvs ett par timmar innan. Har jag sagt att jag är den planerande typen…? 😉

Istället för en massa kakor och bullar, valde vi att bjuda på lite mer mataktigt fika.
Om ändå ”bara” mackor (av alla de slag) och en massa olika pålägg.

På ena kanten av serveringsbordet fanns även kex och mögelostar.
Jag är svag för mögelost alltså. Och det gäller faktiskt  den allra flesta sorter. Även de lite starkare blå- och grönmögelostarna. Mums! Och om man mot förmodan inte var mätt efter detta så….

…bjöd vi även på två sorters tårtor. 😛
Som jag har bakat såklart… *harkel* (Not…) Men den med citron-lemoncurde-aktig topping var riktigt smaskig! Inte sådär söt och sliskig.

Sonen var mycket nöjd med kalaset och sina presenter.
Och jag har börjat fundera lite mer över det här med kalas. När jag var liten ÄLSKADE jag dem. För att, för några (5-ish) år sedan känna att näe, varför ska jag ha kalas varje år? Bara en onödig grej. Jag trivs bättre när jag får träffa vänner/släkt på tu man hand, istället för en massa människor på en gång (Hej, Introverta…!)

Men nu har jag återigen börjat tänka på det där.
Egentligen ska man ju fira sina födelsedagar med dunder och brak. Att man faktiskt har levt ytterligare ett år och fått uppleva allt det där man faktiskt har fått uppleva under det gångna året! ❤ Motsatsen till att fylla år igen, är ju faktiskt inte alls lika uppmuntrande.

 

 

 

Att man ska (försöka) utmana sina rädslor!

Det är något jag försöker leva efter.
Som att sätta sig i Lisebergs ”höjdskräcken” (detta är ett par år sedan) fast jag har höjdskräck, eller att flytta ut på landet och riva väggar i gamla torp och inse att: ”Det bor visst maaaassor av spindlar här”, men jag måste ju bli klar här… (Jag vet inte hur många gånger jag hoppade högt, innan jag blev smått ”immun”)!!

Igår åkte hela familjen till Liseberg.
En fantastisk septemberdag – Perfekt väder och ungefär 0-10 minuters väntetid på alla åkattraktioner! Jag kommer ju aldrig åka dit mitt i sommaren igen.
Tolvåringen har inga spärrar ALLS (han är inte lik mig). Han körde både nya ”Aerospin” (hur är man funtad när man vill göra volter på 40 meters höjd?) och sedan ”AtmosFear” (don´t get me started…) Efter den sistnämnda var han dock lite darrig och erkände att han (äntligen) förstod hur det kändes att vara sin gamla mamma och ha höjdskräck. Taaaackar! 😉

Vid något svagt ögonblick råkade jag visst säga ja till Helix.
Eller nej, förresten. Jag sa inte ”ja”. Jag mumlade nog något, nästintill ohörbart och såg lite fundersam ut och det tolkade sonen och sambon som att jag inte sa nej! Eum…

When you get what you ask for…

Jag hade tidigare under dagen åkt Lisebergsbanan.
Där insåg jag att jag inte tyckte att den är så mycket ”utmaning” längre. Den är mest skön, men det kittlar inte så mycket i magen. Så det jag försökte intala mig själv, när jag stod i kön till Helix, var att:
”Det är bara en berg- och dalbana! Och nu kanske jag får uppleva lite mer av det där härliga hissnandet i magen”.  (Om jag bara visste)…

När vi nästan var framme vid tågen säger sonen:
”- Hur går det mamma? Du ser faktiskt lugnare ut nu”.
Trust me! Det var bara en fasad. Det är antagligen hur jag skulle hanterat de sista minuterna av en dödsdom. Typ att; Nu är det ingen idé att känna panik längre. Nu är det för sent. Accepterat, klart, done. Typ något sånt.

Helix, min nära-döden-upplevelse!

Det visade sig att jag inte skulle vara lika lugn under åkturen. Herregud, min skapare! (Säger hon som aldrig går i kyrkan).
Visst; jag erkänner. Den där hissnande känslan i magen, den fick jag uppleva. Mååånga gånger och den är faktiskt väldigt skön!
Det som var nära döden upplevelsen var mer höjden, looparna (och höjden igen) och framför att den var så jäkla intensiv. Du får inte 5 sekunders återhämtning någonstans under åkturen. Det händer någonting HELA tiden! Och det ”tar” på en 36-årig kropp (och pannben).

När det väl var över kom nervösskrattet.
Jag skrattade, samtidigt som tårarna rann och jag insåg i samma veva att jag, i princip, hade tappat känseln i mina händer (av allt krampande runt handtagen på bygeln)! Det får nog bli en åktur till. Fast en annan dag, ett annat år. 😀

Därefter drog vi ner till restaurangen och käkade pasta – Spenatfylld tortellini med tomatsås. Den hade en lugnande effekt på den andrenalinfyllda kroppen!

Vi hade verkligen en fantastisk dag!
Alla fick åka det de vill (och lite till…) Alla utmanade nog sina rädslor och till och med 5-åringen insåg, efter lite panik att Rabalder var en härlig grej. Liseberg – We´ll be back – men inte förrän nästa September! 🙂

PS. Liseberg – Om ni läser det här; Jag är lite pissed-off att ni har tagit bort min favorit; spin-rock!
Bring it back, please!

Min helg – I text och bilder!

Shopping med familjen!

Om veckorna går fort (och det gör de) går helgerna, om möjligt, ännu fortare!
Vi hade ingenting inplanerat den här helgen, ändå känns det som att det har ”gått i ett”. I lördags var hela familjen på stan och ska jag vara ärlig, vet inte när det hände senast. Det blev lite shoppande av inne-gympaskor, hockeygrejer och en ny väska till mig.
Jag köper oerhört sällan saker till mig själv (som inte är träningsrelaterat, vill säga…) men då dragkedjan på den gamla väskan har gått sönder och öppnar sig i ”fel ände” hela tiden, var det verkligen på tiden. Det vore ju väldigt tråkigt att upptäcka att nycklarna (eller något annat viktigt) har ramlat ut, trots att man har dragit igen dragkedjan… 😛

Terränglöpning!

Efter att vi kommit hem från stan, föll jag in i någon form av matkoma. Jag var galet trött och funderade allvarligt på att sova middag. (Det händer ett par gånger per år, men oerhört sällan). Mot bättre vetande (?) blev det ingen tupplur. Istället försökte jag väcka kroppen till liv genom att ge mig ut på en kravlös (!) löprunda.

Och då menar jag verkligen (!) att den var kravlös.
Om jag ville gå i ett uppförsbacke, fick jag göra det. Det här var bara ett sätt att ta mig ut och transportera mig ett par km (eller dryga åtta, som det faktiskt blev).
Det kändes ändå ok, när jag väl kom ut, även om kroppen var aningens seg. Det var en otroligt skön eftermiddag/kväll med gyllene solstrålar och perfekt temperatur!

Det slog mig under rundan att jag var glad över att jag sprang i skogen, där ingen såg mig.
Vita strumpor i löparskor är verkligen inte snyggt… Haha! (Det var de enda rena strumporna jag hade. Japp, sambon behöver tvätta).
Jag förstår verkligen inte hur vita strumpor är ett ”must have” inom cykelsporten. Det är inte snyggt (där heller)…  Med tanke på att jag har funderat på att börja cykla i typ 2-3 år, kanske det här var ett bra sätt att mentalt förbereda mig på de vita strumporna. Eller så kör jag på svarta strumpor, även om/när jag skaffar en cykel, bara för att jävlas med alla ”ritkiga” cykelnördar..? 😉

Grillning!

Söndagen började med ett tidigt besök i affären. Inhandling av grillkol, tändvätska och en present. Mellansonen skulle på kalas senare på eftermiddagen, men innan dess skulle vi hinna med grillning med vänner!
Jag är, ärligt talat, piiinsamt dålig på att hålla en regelbunden (och relativt tät) kontakt med mina vänner. 😦 Det är nästan så jag skäms ibland, men det är så mycket annat i livet som ska hinnas med.
Hur brukar ni göra? Bara att prioritera in – Är det så ”lätt”? 

img_2107

Mina två yngsta grabbar sysselsatte sig med att ”förbättra” stenmuren i vattnet i ett par timmar. Hehe! Lättroade barn. Men en smått nervös mamma som hela tiden bad dem att vara försiktiga. Små barn och hala stenar är en bra kombination, har jag hört….. 😮

img_2106

Äldsta sonen och en av hans kompisar fiskade, vilket kändes som en lugnare aktivitet. I övrigt njöt vi av grillad korv (vissa mer grillade än andra…), grillad ananas, choklad och kaffe. Gott!

img_2105

Love var kompis med alla och höll sig sysselsatt med hundratals apporteringar, simning och att ”valla” barn. Damen i fråga var rätt trött när vi väl kom hem… 😀

Har ni haft en bra helg?

img_2101