Det här vill jag säga om skolgympan, till mitt tonårsjag!

Som yngre var jag definitivt ingen ”träningsperson”.
Jag testade faktiskt inte en enda aktivitet/sport som liten. Däremot var jag ute jämt. Alltid! Sprang omkring på lekplatser, gungade, klättrade upp på skoltaket (Ooops…), klättrade i träd, lekte vildhästar och grottmänniskor (?!) och Gud vet vad… Haha!

Vad gäller skolgympan (som är veckans tema i Blogger Om Hälsa) har jag några minnen och tankar som sticker ut.

Mycket lek!

På låg- och mellanstadiet var det mycket lekar (Bl.a. mycket olika typer av jage-lekar, där man skulle samarbete i lag).
Och hinderbana. Jag ääälskade hinderbanor! Hoppa bock, klättra i rep och springa med höga knän, så länge man orkade i den tjocka mattan. Tokjobbigt, men märkligt nog tyckte jag att det var galet roligt!

Jag var inte tekniskt bra på bollsporter, men minns att jag ändå var jäkligt envis och burdus. Därför blev jag alltid vald bland de första, för att de ville ha mig som back i sitt eget lag. Inte möta mig och mina fällningar/tacklingar. Nä, man får inte tacklas i fotboll, jag vet det. Nu… 😛

Vi hade även ”avslappningståg” emellanåt.
Man släckte ner lokalen och gick sedan med händerna på varandras axlar, i en lång rad, samtidigt som man blundande. Man fick i tur och ordning en hand på sin axel (av läraren) och då fick man lägga sig ner, där man var. Och bara vara… Bara slappna av. En klar favorit, men jag tror inte att vi gjorde det så ofta (tyvärr).

Me, back in those early days!

jag-liten

Mer prestation…

På högstadiet blev det betydligt mer prestationsinriktat.
Killar i kombination med bollar och deras j**la hormoner! Här kände jag mig lite ”lost” även om jag fortfarande tyckte bollsporter var rätt kul. Det var ju inte så att man blev passad jätteofta, men några killar i klassen var i alla fall betydligt bättre på att passa, än andra…

Löpningen då? Vi sprang inte så ofta under gymnastiklektionerna.
Minns dock ett tillfälle, där vi skulle springa till en lyktstolpe, vända och springa tillbaka, så snabbt vi kunde. Jag vet inte hur långt det var, kanske ca 1,5-2 km? Man fick ta med sig ett stoppur i handen, så vi kunde mäta själva (?)
Det kändes jättebra de första hundra meterna sedan dog jag flås- och mjölksyradöden.
Troligtvis sprang jag betydligt fortare då, än jag gör nu, men gick ändå ut alldeles för hårt för en tjej som inte löptränade (eller tränade över huvud taget). Vet att jag stoppade stoppuret och vilade lite när jag kommit halvvägs. För att sedan starta den och seeeegt springa/gå tillbaka till gympalektionen. Där fick vi skriva ner tiden i en pärm.

Inte mitt högstadie-jag, men det är rätt många år sen. Blond och allt.

me2

Jag vet inte om detta ”löptest” låg till grund för vårt betyg? Jag hoppas inte…
Dels för att jag var mer kass på att springa, än jag var på övriga gympalektioner (i mitt eget tycke). Men framför allt för att man nog inte skulle stoppat klockan halvvägs. *harkel*

Gympaläraren vi hade på högstadiet förresten – Loved him! Bästa gympaläraren jag har haft. (Per-Anders, om du läser detta; Tack för all pepp! 🙂

Idrotten på gymnasiet sen då? 
Helt ärligt… Det enda jag minns är att vi tjejer spelade volleyboll så fort vi fick chansen! I övrigt minns jag…eh…ingenting. Inte ens vem jag hade som lärare? Är inte det lite tragiskt…?
Till mitt försvar får jag nog säga att fokus, vid den här tiden i livet, var lite mer på killar (kille). Den första stora kärlek glömmer man inte i första taget. Den kan nog få en att glömma mycket annat som pågår runtomkring…

Vad vill jag säga till mitt tonårsjag:

  • Tro på dig själv och lita på din kropp. Du klarar mer mycket än du tror!
  • Säg till när du känner dig ”bortglömd”. Ropa högt att du vill bli passad t.ex.!
  • Jämför inte din kropp med de andras, när ni duschar. Du är vacker som du är!
  • Jag vet. Du vågar relativt mycket (med tanke på att du är extremt blyg) men försök våga ännu mer. För din egen skull!
  • Du kommer älska löpning om 20 år! Jo (…) Jo (…) Jo (…) Jo, det är säkert, jag ljuger inte! 🙂

Sammanfattning:

Jag har själv inte haft några direkt dåliga minnen från gympan. Detta trots att jag inte var en atletisk person, på något sätt.

Jag vet (och förstår!) att många har dåliga minnen från skolgympan. Det är verkligen ett ämne som behöver en engagerad lärare och förstående/snälla klasskamrater. Framför allt behöver man förändra lektionsupplägget och göra träningen rolig – För alla! Inte bara för ”idrottsnördarna” i klassen.

Om du springer 2 km på 8 eller 15 minuter ska inte ha någonting med ditt betyg att göra.
Det är egentligen kämpaglöden, glädjen viljan och hjärtat som ska ligga till grund för ett betyg, i ett ämne där alla har olika förutsättningar – Både fysiska och mentala!

Läs även Helenas: Skolgympan och längdskidorna!
Läs även Idas:  Det här vill jag säga om skolgympan, till mitt tonårsjag!

Känslan av att inte räcka till!

Då var jag tillbaka på jobbet, från och med igår. 
Jag är inte helt bra än (fortfarande snorig och hostig) men i alla fall bättre. Dessutom har jag ju faktiskt varit hemma en hel vecka redan. Ärligt talat, var det rätt skönt att träffa arbetskamraterna igen. De är ju fantastiska och får mig att skratta (flera gånger) dagligen. Bra medicin! 🙂
Sedan blir man jag ju smått knäpp av att gå hemma och inte ha något att göra. Samtidigt som jag varit för trött för att göra det som egentligen behöver göras.

Påminna sig själv!

Jag behöver definitivt inte känna mig rastlös nu, när jag är ”back in action”
Det är fortfarande högsäsong på jobbet och lär vara det i åtminstone ca 1 månad till. Jag kände redan igår att:
”Ok, nu tar vi en paus (jag och mina egon). Aaandas, Malin! Det händer ingenting om du inte blir klar idag. Nä, just det, bra tänkt där!” Och så kunde jag (faktiskt) trappa ner känslan i bröstet och i huvudet.

Det dök dock upp andra saker under dagen som gjorde att jag kände mig otillräckligt.
Hur går det ihop? Att man tycker att man vänder ut och in på sig själv, men ändå är det alltid något som blir fel…? 😦

Tårar och saknad.

Dagen slutade med tårar och det som då dök upp på näthinnan var (märkligt nog?) min sköthäst, från förr.
Hur kan man sakna en häst så mycket, efter nästan 20 år…? Saknar känslan av att han (som var en väldigt ”egen” herre) på något sätt alltid förstod mig.
Vissa var försiktiga runt omkring honom. Själv kunde jag (helt orädd) sätta mig ner i halmen i hans spilta; se honom tugga på sitt hö och bara prata. Som om han förstod vad jag sa…? Fast ibland tror jag att han gjorde det. *okej, nu gråter jag igen*

Han var ju inte ens min. Men ändå…
Fina, fina vän! Vad jag saknar dig och dina kloka ögon! ❤

All golden – Just around the corner!

Nu när jag inte har kunnat springa (eller ens kommit ut soffan…) blev dagens äventyr ganska oavancerat.
Och man behöver ju faktiskt inte krångla till det heller, om vi ska vara helt ärliga. Jag tog helt enkelt bara på mig gummistövlarna och gick 50 meter från huset (fortfarande på vår tomt) och fotade lite höstbilder. Så oerhört skönt med frisk luft i lungorna!

Jag älskar färgerna ute nu – All golden!
Och det är framför allt nu under hösten (men även våren) som jag älskar att bo på landet, sådär lite extra. Det är något extra magisk med naturen, så här års!

Är det bara det att jag är uppmärksam och verkligen ser färgerna mer i år, eller är det mer intensivt…?

img_2609

img_2608

img_2607

Äntligen!

Det har varit en del opepp på bloggen senaste veckan.
Vilket kanske kan bli lite tråkigt, om man är läsare. Å andra sidan är det så livet är ibland och jag vill ju att bloggen ska spegla livet. Inte bara skriva om de där superhärliga grejerna och sedan ”mörka” det som känns jobbigt eller tufft…

Jag har tagit det EXTREMT lugnt senaste fem dagarna.
Något som framför allt varit ”tack vare” den här förkylningen. (Eller vad det nu är/var?) Det här var segdraget, hur som helst! Jag gissar att det kanske blev lite värre än det annars hade blivit, pga att kroppen varit helt slut.
Idag, söndag, är i alla fall första dagen som jag mår lite bättre. Även om jag fortfarande är rejält rosslig i hals och bröst. Tack och lov har i alla fall den där djävulska huvudvärken (som faktiskt gjorde mig lite nervös…) äntligen släppt!

Jag tittar ut och ser att det duggregnar och är +2 (?!) grader.
Hej hösten (på riktigt)! Eller räknas  det kanske t.o.m. som vinter? Trots det kan jag ändå känna hur jag faktiskt hade velat ge mig ut på en löprunda. Men lugnt, såklart jag inte ska!  Men en kvinna kan väl få längta och drömma sig bort lite? 🙂

Älskade höst! Jag gillar dig, oavsett om det är sol och stilla eller regn och blåst.
wpid-IMG_20131110_121445.jpg

16 frågor & svar om min träning!

I brist på träning IRL, tänkte jag bjuda på en lista om träning. Vi är ganska många som gillar listor, right? 🙂
(Listan är lånad från det här inlägget.)

  1. Vem tränar du med?
    – Me, myself and I. Typ så… 😛 Men nu när det blir mörkare ute, funderar jag faktiskt på att ta upp några erbjudanden om socialjoggar.
  2. Vad tränar du helst just nu?
    – Löpning och spinning!  Jag borde kanske köra mer styrka och yoga. Fast äh, jag borde väl egentligen ingenting. Den träningen som blir av, är bra träning.
  3. Favoritträningslåt?
    – Jag har i princip aldrig musik eller poddar i öronen, när jag springer eller tränar. Men de få gångerna det händer, skulle jag nog säga att det inte är särskilt ny musik. Mer lite äldre låter som ger mig energi. T.ex:
     Iron Maidens – Run to the hills
     The Go Go Dolls – Slide
     Imagine Dragons – Demons
  4. Bästa träningsplagget i din garderob?
    – Det får bli plaggen (plural); Mina tights från 2XU, vind/regnjackan Weather Jacket från Craft och ett superprisvärt linne från H&M.
  5. Träningsform du testat – men inte gillat?
    – ”Barre Moves” – En blandning av funktionell styrka, yoga och balett. Säkert jättebra och en favorit för vissa, men ”not my cup of tea”.
  6. Träningsform du är nyfiken på, men inte testat ännu?
    – Boxning. Eller ja, jag har ju gått på enstaka boxpass på gymmet, men inte till någon riktig boxningsklubb.
    Eller MMA. Vi har en klubb här i Alingsås och jag har funderat på att gå på en nybörjarkurs ett par gånger. Fast  tanken på det, får mig att känna en blandning av både nyfikenhet och skräck…! Särskilt efter att jag, igår, tittade på SVT Play-avsnittet där Kalle provar på jus MMA, i Svett & Etikett.
  7. Ditt drömmål inom träning?
    – Efter halvmaran i Sälen, är jag grymt sugen på att fixa ett fjällmaraton. Dubbla sträckan, 42,2 km, måste ju vara dubbelt så roligt? :-Pimg_1744
  8. Vad finns alltid i din kyl?
    – Jag skrev ju ett inlägg om det här för ett tag sedan (Matvaror jag alltid har hemma)
    Ägg, grekisk yoghurt och makrill i tomatsås, (bl.a).
  9. … I din frys?
    – Lax, kyckling, mango och hallon.
  10. … I ditt skafferi?
    – Fiberhavregryn, pinjenötter och cashewnötter.
  11. Det godaste du vet?
    – Solvarma jordgubbar – utan tvekan! Fast choklad kommer ganska nära förstaplatsen också!
  12. Var hittar vi dig en fredagskväll?
    – Så himla olika. Oftast hemma med familjen, men ibland drar jag till gymmet eller är med ute på en after work.
  13. … En lördagsförmiddag?
    – Förmodligen fortfarande i sängen. Lördagar är den dagen jag oftast tar sovmorgon (om jag har möjligheten). Däremot drar jag ofta ut på ett löppass efter att sambon kommer hem med barnen från ishallen, vid lunchtid.
  14. … En söndagseftermiddag?
    –  En av mina ”naturliga” träningsdagar. Om inte sambon ska iväg någonstans, har jag all tid i världen. Löppass, styrkepass eller yoga på gymmet. (Eller kanske t.o.m. både och?) Bara att välja och vraka och ta det lugnt. 🙂
  15. Vad finns alltid i din vardagsväska?
    – Filofax (japp, jag är en pappersmänniska). Läppbalsam, hårband, tamponger, nycklar, hårborste, penna, telefon och laddare.
  16. Bästa knepet för att inte bli höstdeppig?
    – Tja, vad ska jag säga här, efter att ha mått som jag har mått senaste veckorna? *skrattar lite åt eländet* 😉
    Men just nu tänker jag; Försök vara ute i dagsljus om jag har möjlighet, även om det kanske bara blir korta stunder. Göra en sak i taget och försök njuta av nuet. Krama familjen. Mysa med hundar/katter/hästar. Träna. Sparka runt i en lövhög. Sova. Skratta!