10 tips om man ska springa i värme!

Att försöka springa när det inte är så varmt är svårt.
Nu när det är högsommarvärme, menar jag. Jag begav mig ut igår kväll, i tron om att temperaturen hade sjunkit. My mistake… Ska det vara sådär skönt svalt, får man man nog ge sig ut när klockan passerat midnatt!
När jag ändå var ombytt och hade tassat iväg, tänkte jag att löprundan får liksom bli som den blir. Inga krav när det är dryga +25 grader! Det kändes oväntat bra första km, men någonstans vid 3 km kändes det som min hjärna började koka…

Försökte ignorera känslan och tassade på – sakta!
Inne bland träden kändes det ändå aningens bättre, även om det inte fläktade någonting. Där passade jag även på att ta lite fotostopp, vilket en viss fröken tyckte var heeelt onödigt. Hon la sig i protest mitt på stigen. ”Matte, du är för långsam!”… (Eller så kan det ha varit så att hon var smart och passade på att vila i värmen).

Jag lyckades skrapa ihop nästan 7,5 km vilket jag ändå är nöjd med, med tanke på omständigheterna. (Högsommarvärme och inga planer på långpass). Ska man springa längre, när det är så här hett hittar ni mina bästa tips nedan! 🙂

Att tänka på när man springer i värme!

  1. Drick vatten!
    Se till att få i dig mycket vätska! Framför allt dagarna innan passet, men även samma dag och under passet.
  2. Men akta så du inte dricker för mycket vatten.
    Risken, om du dricker för mycket, är att salt-/vätskehalten i kroppen hamnar i obalans och det i värsta fall leder till ”vattenförgiftning”.
  3. Svettas du mycket – få i dig salt!
    Drick resorb, ha med salttabletter, käka en liten påse chips eller ta saltshots (salt + vatten). Jag får väldigt lätt huvudvärk om jag fuskar med saltintaget på varma, långa pass.
  4. Lyssna på kroppen!
    Känns den ”överhettad” gå i den där branta uppförsbacken eller någon halv km, istället för att ta ut dig helt och riskera yrsel, illamående eller huvudvärk.
  5. Bada / Kyl ner kroppen!
    Om det är möjligt kör ”Sprada” längs vägen! (Särskilt om du kör långpass).
  6. Pressa inte kroppen – om du inte vet att du klarar av det.
    Försök planera in snabbdistans och intervaller på andra, svalare dagar.
  7. Undvik de varmaste timmarna!
    Försök springa tidigt på morgonen eller sent på kvällen, när temperaturen har sjunkit.
  8. Ha ljusa kläder och/eller glasögon och/eller keps!
    Det hjälper kroppen att inte blir för varm. Kepsen kan man doppa i ett vattendrag och kyla ner huvudet med (om man inte vill köra ”sprada” / doppa hela kroppen).
  9. Vätskerygga!
    Springer du långt, är det lättast att ha med sig vätska/salt och övriga förnödenheter i en smidig ryggsäck! Jag har nog tipsat om den förut, men älskar min Ultimate Direction Vest. Den är utformad av en kvinna, för kvinnor. Sitter som en smäck på mig, som är lite kortare rygg och former.
  10. Ha med dig telefon/mobil! 
    Om du börjar må dåligt. Blir yr, illemående eller börjar frysa / slutar svettas. Se till att du i alla fall har möjligheten att ringa någon så du kan bli hämtad!

 

10 tips när du springer Ultra / riktigt långt!

Det här med att springa långt…
Det är något med det som känns så himla coolt! Och som jag just nu (drygt två veckor efter första ultraloppet) har någon typ av hatkärlek till. Just för att det innebär att jag skulle behöva utmana mig själv mentalt!

Upplägget inför det här loppet var ju egentligen katastrofalt. Ändå blir jag peppad när jag inser hur mycket mer kroppen klarar av, timmar (!) efter att man helst hade velat lägga sig ner och dö. Galet, coolt och tja… kanske mest galet?
Särskilt med tanke på att jag sista 5 km uttryckligen sa:
”- Det här tänker jag ALDRIG göra om!!”
😀

IMG_6678

Ultraloppet lärde mig mycket.

  1. Vilka hjärnspöken som dyker upp.
    och ungefär när de kommer. (Även om det såklart kan diffa, beroende på dagsform). Man måste nog testa sig fram för att veta när de kommer för just en själv. Och hur man ska hantera dem (då, men framför allt nästa gång).
  2. Att jag verkligen behöver fylla på med energi, vätska och SALT!
    Den sistnämnda är min stora akilleshäl, då jag svettas mycket. Har börjat inse att det är saltbristen som gör att jag får ont i huvudet vid långpass.
  3. Att gå ut suuuperlugnt!
    Långsammare än man tror, även om det känns som att man nästan har GÅFART första milen.
  4. Att dela upp sträckan i delmål.
    Inte bara på tävling, utan även på träning. Att man t.ex. får vila 2 minuter, om man tar sig 15 km. Eller äta den där goda nötcremen efter 10 km. Osv.
  5. Att GPS-klocka är att föredra framför mobil.
    Min Garmin håller i minst 9 timmar. (Testat och godkänt).
  6. Vill man absolut ha en mobil, som mäter både sträcka/tid
    + ev. fota (vadå eventuellt, klart man måste fota?!) 😛 är det bra att ha med sig en ”powerbank” där man har möjlighet att ladda telefonen 1-3 gånger under rundan.
  7. Ha med sig sin ”powerbank” (och toapapper, energi, vätska, telefon, karta m.m.) i en rygga!
    Jag älskar min Ultimate Direction Vest! Sitter som en smäck på min korta, lite kurviga damrygg!
  8. Bra att ha med sig vid RIKTIGT långa pass:
    Våtservetter/papper, vaselin, lypsyl, TEJP och PLÅSTER! (Mina ”räddare” för 1,5 vecka sedan!) De sistnämnda hade jag tänkt på själv. Men även våtservetter/papper är viktigt, för att kunna rengöra fötter/blåsor innan man sätter på plåster/tejp. Detta hade jag glömt, men fick av en snäll medlöpare.
  9. Att springa med sällskap och utan tidskrav är också att föredra!
    (Är det någon med min/din sjuka humor, är det ytterligare ett plus).
  10. Hjärnan slutar tänka rationellt.
    Saker man aldrig skulle göra, inser man någonstans halvvägs att man ändå gör. Som att dricka litervis med cola. Kolsyrad dryck. För första gången, på tävling… Om min mage fixar det? Inte en aning! Jag GILLAR ju inte ens coca-cola, vanligtvis. Hatar det…

Mer ultrainspiration!

Vill ni läsa om två riktiga ultrarävar och inspireras?
MaratonMia (och Jan-Erik som jag har haft privilegiet att få springa med!) laddar inför ”Trans Pyrenéerna”, genom att springa High Coast Ultra – Del 1 och Del 2  (som jag blev både märkligt sugen på och skräckslagen av, att läsa om…)! Haha! 😮 😀 Men wow, vilken natur!
Vem vet – En dag kanske jag vågar…?