Grispass – Korta intervaller!

Måndag – Skitdag!
Ursäkta gnällstarten, men gårdagen innebar verkligen måndag – på riktigt! Allt som kunde gå fel, gick fel och jag fick ett bryt på jobbet. Var nära att skicka ett mail, som troligen hade fått mig avskedad. Därför räknade jag till 100 (miljoner) och formulerade om mig. Ingen enskild grej som fick mig ur balans. Men många bäckar små gör att känslospektrat går över styr ibland.
Senare på dagen var det ”golfkul” för minstingen. Fantastiskt väder och skönt att bara sitta i skuggan, kika på barnen och mumsa glass! Bra så. Men…. så frågar golfinstruktören varför inte medlemsavgiften för barnen var betald (jag har ingen aning, det är sambon som är ”golfansvarig” i familjen). Fel dag, fel plats. Förstörd (igen…)

Att lyssna på kroppen.

När jag kom hem var klockan relativt mycket.
I alla fall för någon som jag, som brukar springa direkt efter jobbet. Efter den här dagen hade en lätt huvudvärk smugit sig på. Jag ville bara lägga mig i soffan och moffa choklad! Sambon tyckte att jag skulle ge mig ut. ”Bara gå, om du vill. Men du behöver komma ut.” (Smart sambo!!)
Ut kom jag till slut och efter uppvärmningen (eller tja, början på en generell ”lufsrunda”, som tanken egentligen var då) ville benen plötsligt pinna på lite. Va, vad händer?! Ok då, tänkte jag och flöt med.

Snabb – snabbare – Malin!

Det är förmodligen inte meningen att man ska förstå kroppen.
Långpasset (nåja, ”långpasset-a-la-11-km”…) i helgen innebar tuuunga ben, tuuung andning. Hur kan det skilja sig så från en dag till en annan?! Nu var första intervallerna liiite sega, men ju fler jag sprang, desto snabbare gick det. Med det sagt, kanske jag skulle ha kört dubbelt så många? 😀

Upplägget, kanske ni undrar?
Jag hade en utgångspunkt där vägen delade sig. Sedan sprang jag intervaller åt olika håll (varannan gånger vänster, varannan gånger höger). Vilket resulterade i:

* Uppvärmning
* Intervaller: 10 x 260 – 430 meter (den ena sträckan var lite längre än den andra). Ca 45 sek ståvila mellan varje.
* Nedvarvning

Totalt ca 6,5 km av bra känsla. Hoppas det kan hålla i sig i en sisådär 3 veckor eller så…! 🙂

Tuffa tisdag!

Det pratas både om ”Trail-Tisdagar” och ”Tuffa Tisdagar i bloggvärlden.
Oftast håller jag inte koll på dagarna och vilka versaler som passar in 😉 utan kör de passen jag är sugen på. Så också i går, men av en slump blev det intervaller, så ”Tuffa Tisdagen” it was!

image

Det blev en ganska lång uppvärmning.
Lite omedvetet, men även behövligt för min segstartade kropp. + 20 grader visade termometern och liiite för kvavt för mig, men äh; testa kan man ju göra.
Det är alltid svårt att veta vilken fart man ska gå ut i, tycker jag. Jag kör inte intervaller regelbundet, vilket gör det ännu lite svårare. Jag gick ut lite lugnt (omedvetet eller medvetet?)

image

Första och andra intervaller kändes helt ok.
Tredje var lite flåsig och fjärde var värst! Fick kvälvningar och var riktigt nära att spy när jag precis var klar med den. Femte och sjätte gick (förvånansvär nog) bättre, men fortfarande riktigt tungt. Under femte försökte jag hålla tekniken, lätt steg och ”hög höft”. Under sjätte och sista var det mer;
”- Va? Vad hette det sa du…? Teknik?” 😛

Sammanfattning; Jobbigt, men överkomligt. (Korta intervaller är alltid skönast när de är över). 😉
Men trots det 6 x 430 meter i relativt bra tempo. Snabba fötter, tunga ben!

image