Fredagsfys och Fair Trade Choklad!

Lugnt och njutningsfullt är min melodi –  i 9 fall av 10.
Eller ja, kanske 8 fall av 10 om vi ska vara ärliga. Ni som hänger här regelbundet, vet att jag springer (och tränar) på känsla. Det innebär oftast långt och långsamt i skogen. Love it!

Även om jag inte har något direkt mål med min träning (i den bemärkelsen att jag följer något schema, personlig plan eller träningsupplägg för att klara de få lopp jag springer på ett år) tycker jag ändå att det är roligt att riva av ett tempopass då och då!
Känna hur pulsen sticker iväg, hur lungorna får jobba och hur kinderna blir rosiga. Få den där insikten att man man klarar mer än man tror! 🙂

Med inspiration från Träningsblogga-Ida, som har kört både pyramidintervaller och norska superintervaller (4×4 minuter) senaste veckan, bestämde jag mig också för att köra intervaller idag.
Jag var sugen på konditionsträning efter veckans två avklarade styrkepass och ville att det skulle gå snabbt och lätt. Eller ja, kanske inte lätt – lätt (!) men ni förstår förhoppningsvis vad jag menar. 😛

img_9385

Sagt och gjort. Min intervallserie såg ut som följande:
5 x 2 minuter – 1 minuts gåvila
5 x 1 minut – 30 sekunders ståvila
5 x 30 sekunder – 15 sek ståvila

På pappret ser det så jäkla ynkligt ut…! Why?!
I verkligheten var det tokjobbigt! Som korta intervaller alltid är. Maxtempo på varje distans – flåsigt, flåsigt, flåsigt! Och så himla skönt efteråt. Jodå, jag lovar!  Bästa känslan! Det vet nog de flesta av er redan.

Efter fredagsfysen, blev det fredagsmys med familjen.
Och så njöt jag av min choklad…! Jag är (tyvärr) en mjölkchoklad-junkie, men har lärt mig att tycka om mörkare varianter.

Hoppas ni har haft en bra fredag! ♥

4 x 4 minuter!

Märkligt hur 16 minuter kan vara så jobbigt?!
Eller ja, kanske inte. Det beror ju (såklart) på intensiteten. 😀 Och kort och intensivt var det! Så nära max man kan komma, men ändå klara av att hålla tempot under alla intervallerna. (Inte alltid helt lätt att veta tempot). Och så hade jag 1 minuts ståvila emellan varje.

Första intervallen kändes nästan för lätt. (Go figure…)
Den andra var den som hade bäst flyt. Den tredje kändes betydligt jobbigare; det brände ordentligt i lungorna! Bara någon minut in i den fjärde tänkte jag:
– Hur tusan ska jag orka med hela intervallen?!?”
Men blev lite irriterade på mig själv. Skärpning! Det är bara hjärnan som vill att du ska stanna. Kroppen har mer att ge! Rejält brännande känsla i lungorna sista 2 minuterna, men ”i mål” kom jag! Stolt och slutkörd! 🙂
.

wpid-IMG_20131114_210745.jpg