Att tänka på när man springa trail!

Nu är det snart 4 år sen jag förälskade mig i traillöpningen!
Ni som har hängt här ett tag vet att det var ganska brutal  ”love at first sight”, då jag började springa i skogen på vår/sommar 2012 och då inte alls särskilt långa pass. För att sedan tycka att det var en bra idé att anmäla mig till ett 18 km långt traillopp i september samma år (?!) Det är nog det mest galna jag har gjort i min löparkarriär… Men jodå, det gick ju det med. 😛

Jag älskar att inspirera andra, vad gäller trail !
Att upptäcka naturen,  njuta av den i ett snigeltempo med  ett par löparskor på fötterna; det finns inget bättre!
Därför blev jag så himla glad när jag såg Annas blogginlägg: ”Jag är nyfiken på traillöpning”.  Om hon bara visste vad mycket härligt som väntar. Ok, en del jobbigt också…! 😉

Trailporr och björnskräck
Magi, sen gick jag vilse…

IMG_7024

Hur härligt det än är, händer det (faktiskt) att man frågor sig vad tusan man håller på med.

  • När man plötsligt vurpar ensam i skogen och tackar högre makter att man inte skadat sig mer än genom ett par skrapsår, eller en öm handled/ömt knä.
  • När backarna aldrig tar slut och man bara svär över ens ”för små lungor” eller klena/brännande muskler.
  • När man ser fram emot en torr, fin, teknisk stig men möts av litervis av vatten och/eller lera. (Minns ni min mentala träning/citat: ”Embrace the mud!” Viktigt att komma ihåg för att inte sura ihop där mitt i skogen).
  • Det har (tack och lov) inte hänt så många gånger, men känslan när man inte riktigt vet vart man befinner sig… Tack och lov för eniro-kartan/mobilsändning… En dag är jag kanske inte ”just as lucky”…?
  • Känslan när man känner sig bevakad, när man är mitt ute i ingenstans. Björn, kanin, rådjur, zombi, varg, människa, spöke…??  Alla logiska och ologiska förklaringar dansar vilt i huvudet..

Sååå, nu när jag skrämt upp er… Haha Sorry! 😉
Här kommer mina bästa tips, från ett tidigare inlägg :

7 tips om traillöpning

Annonser