Bloggare, Sociala medier & Ansvar?

Vårt ansvar i sociala medier – Frågan har tagits upp förr. 

Och jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter att ta upp ämnet. Jessica skrev ett oerhört läsvärt inlägg för någon vecka sedan – ”Let start a riot” där hon menar: Innan vi postar ett inlägg eller en bild bör vi verkligen tänka igenom: Vad ger det för avtryck?

”Vi som jobbar med att förmedla träning och hälsa har ett gigantiskt ansvar att se till att vi förmedlar den där balansen. Påklätt och avklätt. Inspirerande och sunt.”

IMG_6487
Även Helena skrev om ämnet och ställde frågan till sig själv: Vilka signaler  sänder man ut?  Jag tror att hon är inne på ett väldigt viktig del, när hon skriver följande:

”Vet vi egentligen vad en harmlös påhejande kommentar som ”-Vad duktig du är!” till en person som inte äter på en vecka för att ”boosta” kroppen ger för bränsle och sänder ut för signaler till andra?”

Jag kommenterar själv aldrig med uttrycket: ”Vad duktig du är!”

Jag avskyr ordet. Ja, på riktigt. ”Duktig” borde tas bort ur ordlistan!! Dessutom ligger det en så konstig värdering  i ordet.
Som om personen skulle värderas på ett positivt sätt; men enbart om h*n klarar av att springa 1 mil, eller om h*n får till 7 träningspass på en vecka, eller om h*n klarar av att hoppa över frukosten i två veckor?
Som om det du gör skulle vara det viktiga,  istället för den du är…!?

IMG_6400

Ämnet är, som sagt, både viktigt och aktuellt. Även Karin nämnde det, när hon gjorde ett inlägg om ursprunget till sitt bloggnamn.

”Det finns många hälso- och träningsprofiler av idag som sprider ett, enligt mig, ohälsosamt budskap i sina kanaler.”

Jag har stött på bloggare som anser sig ha rätt att skriva om vad de vill. 
Vill de skriva om viktnedgång och extrem träning  eller extrem kost, så får de göra det för att det är deras blogg.
Att man anser det vara ok att rättfärdiga ett skevt synsätt, som dessutom (i värsta fall)  uppfattas som normalt av ens läsare,  är i mina ögon helt galet!

img_8531

Min egen syn på träning och hälsa är:  Gör det du vill och ät det du vill. Ibland!

Att äta supernyttigt 24/7 och träna 7 dagar i veckan är, enligt mig, inte hälsa. Balans är det magiska ordet! Att springa ett långpass och njuta av naturen, för att senare på dagen äta en jättegod krämig, pastarätt och ett glas vin.
För att nästa dag gå en promenad med barnen och sedan laga mat enligt deras önskemål – Fläskpannkaka eller stuvade makaroner.
För att nästa dag äta en god, matig sallad, riva av några tuffa backerintervaller, mysa med barnen och äta godis framför en bra serie/film på tv.
Och ja… Vissa dagar ”moffar” jag choklad också.

Vad tycker och tänker ni i ämnet? 
Hur tänker ni när ni lägger ut inlägg i bloggen eller bilder på instagram? Vilket avtryck det ger. Tror ni att ni kan stå för det, även om 5-10 år…?

 

Annonser

Kritisera mig – Please!

Bloggnätverket ”Better Bloggers”.

Det är nog ett halvår sedan jag blev medlem. Med det vill jag egentligen bara belysa att det tog låångt tid innan jag upptäckte deras facebook-grupp. Igår kväll satt jag och läste ikapp, tills ögonen gick i kors. Kanske inte bästa tillfället att läsa. Sent på kvällen – trött – Jag kände mig, på riktigt, rätt korkad…?!
Vad insatta alla andra verkar? Vissa diskussioner, kring SEO och bloggdesign, var rena grekiskan för mig. Och när jag läste om samarbetspartners, upplägg, betalningar för blogginlägg m.m. inser jag att jag har mycket att lära…

Delvis är jag galet imponerad av er!
Ni är så himla duktiga (även om jag hatar det ordet egentligen). Ni är verkligen drivande, målvedvetna och inspirerande bloggare!
Samtidigt blir jag lite…jag vet inte…avundsjuk är nog fel ord. Jag känner bara att jag inte har kommit lika långt. (Och det är väl ok). Det får mig dock att börja fundera;

Vill jag ligga i framkant, när det gäller samarbeten, bloggutveckling och promotande av min egen blogg?

Svaret är: Jo, det vill jag. Fast kanske på längre sikt. Samtidigt som det känns lite läskigt. Jag älskar ju att lägga tid på bloggen! Problemet uppstår dock när jag läser de här diskussionerna  och beskrivande inläggen. Jag inser ju (och visste till viss del även innan) hur otroligt mycket engagemang och tid en väldriven  blogg innebär.
Livnär man sig på bloggen, kan jag förstå att man har tid att lägga på den.
Men ni som har ett heltidsjobb vid sidan om och kanske t.o.m. barn. Hur hinner ni med allt…?  *imponerad*

bloggtips

Det här blev visst längre än jag hade tänkt mig.
Det jag vill komma till var följande – Jag kan inte förändra allt. I alla fall inte just nu. För jag känner inte att jag har tiden att göra det. Dessutom tycker jag om att kunna interagera med mina läsare, som det är nu. Däremot skulle jag vilja ändra tänket.

Fokusera på rätt saker och profilera mig på ett annat sätt.

Därför vill jag att ni kritiserar mig. Det är ju ni som läser min blogg, som är experterna. Som vet vad som är bra och inte. Varför läser ni? Vad är det som gör att fortsätter läsa? Vad skulle kunna få er att sluta läsa? Finns det saker som ni stör er på, men som kanske inte är tillräckligt stora för att ni ska sluta läsa?
Gärna positiv kritik (men det är ni så bra på i vanliga fall), så framför allt negativ/konstruktiv kritik. Skriv något. Gärna alla ni som läser. Även ni som inte brukar kommentera. Ok? 🙂

Vad tycker ni att jag ska tänka på? Vad kan jag förändra? Förbättra?

Att ha en egen blogg!

För det första; ni är så fantastiska!
Tack för feedbacken på inlägget om egen blogg vs. vara del av något större. Jag blir glad ända in i hjärtat! ❤

Jag läste Annas inlägg i ämnet och vill bara förtydliga.
Jag trivs med min blogg som den är idag. Möjligheterna att kunna göra vad jag vill, när jag vill och om jag vill. Kontakten jag har med mina läsare. (Jag försöker svara på kommentarer, så mycket jag hinner).

Det jag vill förmedla med bloggen är att man kan njuta av träning.
Att man inte måste springa maxintervaller. Eller jaga ett 4,30-tempo på milen, för att få räknas som löpare. Att inspirera och få människor att inse att du kan. Alla kan. Man måste bara hitta något man älskar att göra och göra det i sin egen takt!

Att våga prova nya saker och se om just det är något för just dig. Om det i slutändan inte visar sig vara det, kan man ha haft jäkligt roligt på vägen. 😉

IMG_4986

Det jag blev besviken över var inte få möjligheten att nå ut till fler.
Att inte få möjligheten att genomföra vissa saker, som ligger och gror i mitt huvud. I alla fall inte så snabbt som jag skulle vilja göra. Men som jag sa; jag ser framåt och fortsätter som planerat. Jag älskar att skriva och interagera med er!

Återigen, tack sötisar!
Hoppas ni har haft en bra start på veckan?
Själv har jag varit i stallet med sonen. (Jösses. Det känns som jag/vi har bott där, senaste veckan)… 😛

Att blogga – Hur svårt kan det vara?!

Nätverket Better Bloggers skriver ett intressant inlägg om det här med bloggande.
Att det av många fortfarande anses som tramsigt.  ”Man skriver ju bara lite”… Varför skulle man tjäna pengar på det. Löjligt. Trams!

Jag vet ju att det är så här, tyvärr.
Många som inte alls förstår varför man ska ta betalt för en annons. Inte bara läsare/”vanliga” människor utan även (oseriösa) företag som kontaktar en och inte alls förstår varför man inte ”bara kan skriva lite om dem”, i utbyte mot en blogglänk eller i ”bästa” fall ett presentkort på 300 kr…


Om företagare har den synen på bloggare, är det kanske inte konstigt att många andra delar den? Men ändå (såklart) en skrämmande,  förutfattad mening…! Som Linda är inne på i inlägget; Det är nog många som inte vet hur mycket tid det ligger bakom en blogg. Särskilt en stor. (Där räknar jag dock inte mig själv och då lägger jag rätt mycket tid ändå. Kan bara tänka mig hur många timmar större bloggar lägger..?!)

Jag måste erkänna att jag ibland känner att det är pinsamt att blogga.
Att jag delar med mig av mina träningsupplägg och funderingar med främlingar; D.e.t. är helt ok. (Märkligt nog!) Men att berätta för mina arbetskamrater, vänner eller släkt att jag bloggar… Absolut Helst inte! Pinsamt ju!
Varför? Jag vet inte….? Kanske ligger det någon liten röst därbak i huvudet som säger att det är tramsig. Att det ändå inte är någon som vill läsa. Någon kanske tycker jag är konstig/ har fullständigt noll koll. Eller undra varför jag ”bara skriver lite”…