Göteborgs Brantaste!

Att köra backintervaller är inte min starka sida.
Och då menar jag att det sällan blir av. Jag brukar dock intala mig själv att jag får mycket backträning ändå, när jag springer mina kuperade trailslingor. 🙂 Och på tal om backträning; jag upptäckte att Göteborg tar efter och kör en egen variant av Stockholms Brantaste – ”Göteborgs Brantaste, helt enkelt.
Jag har varit sugen på att testa åka till Stockholm och testa, men finns det ett likvärdigt lopp på hemmaplan är det ju ännu smidigare!

Såå cool utmaning! Jag hade lätt varit med om jag hade kunnat.

Men att springa 3,8 km och 211 höjdmeter ett par dagar efter Bagheera Halvmaraton känns inte särskilt aktuellt… 😉 I år, ska väl tilläggas. Vi ses säkert på startlinjen 2017..?!

Funderar ni på att vara med i år? 
Kör, bara kör, vet ja´….! 🙂
gbgbrantaste

2 km uppförsbacke! 

Var fullständigt jetlagad imorse, när barnen vaknade.
Inte för att klockan ställdes om till vintertid mellan fredag och lördag, utan för att vi kom upp till Värmland vid midnatt och sedan inte kom i säng förrän efter lite kvällsmat. Jag lägger ju mig normalt sett alltid klockan 22…

Var nära att somna efter lunchen idag, när jag låg och läste tidningen ”Topphälsa”.
(Inget jag läser i vanliga fall, men tidningsutbudet här är inte det största). Jag kom på mig själv att vara GALET trött och löpsugen på en och samma gång. Märklig kombo. Men segade mig upp ur sängen och tog lååångsamt på mig träningskläderna, i något konstigt hopp om att plötsligt vakna till liv.

Första km var det segaste jag har känt på länge!
Som tur var verkade kroppen piggna till en aning, även om passet inte genomsyrades av någon lätt känsla. Men bara utsikten gör ju att man blir glad ändå! Varför bor man i slask-blask-delen av Sverige (nära Göteborg) när man kan bo längre norröver?

Här är jag, ett par km senare. Lycklig och endorfinhög! 🙂

Km nr 4 och 5 gick lätt nedför.
Rena glidarsträckan alltså! Värre när jag skulle ”hem” igen. Två km konstant uppförsbacke. Visst, mer eller mindre lutning var det, men lutning hela vägen…! Lägger jag in antalet höjdmeter i ekvationen måste jag faktiskt säga att kroppen presterade över förväntan. Även om förväntan från start kanske inte var mega-hög.

Men återigen. Vad är prestation?
När man bara kan njuta av de vackra vyerna i ”mitt” älskade Värmland..?! 🙂

Och som avslutning på kvällen hade svärmor lagat en god portergryta, som intog med STOR aptit (och i flera portioner) ihop med ett glas rött (eller två).

Har ni haft en bra lördag?  🙂