Önskeinlägg: Så börjar du med fjällöpning!

För en vecka sedan befann jag mig uppe på fjället.
Shit, vad tiden går fort! Så här i efterhand känns det nästan som att allt är en dröm. Overkligt, på något sätt.
”Skulle jag ha klarat av att springa en halvmara i fjällen…?!” Jag saknar dessutom de fantastiskt go´a tjejerna och inser att vi är rejält utspridda över landet. Men nya äventyr kommer, så småningom. 🙂

Efter att ha delat med mig av upplevelsen, genom förra helgens race-rapporter, fick jag en frågan av Helena som jag tänkte (försöka) svara på:

”Det ser ljuvligt ut och grymt bra jobbat. Får man passa på att be om ett önskeinlägg med rubriken ”Så börjar du med fjällöpning”. Hur tränar man hemma liksom?”

Som sagt, det är knappt att jag kan fatta att jag har gjort det.
Än mindre förstå vad som hände med kroppen. Hur kunde den vara så jäkla pigg och fräsch?! Inte en enda negativ tanke under dryga 3 timmar…?! Det har liksom aldrig hänt mig, under ett tävlingslopp.

Vad gäller träning inför ett lopp i fjällen, kan jag nog bara dela med mig av mitt eget upplägg. Jag är ju ingen van fjällöpare, direkt.
Ser jag över träningsdagboken måste jag nog ändå ge mest cred till fjällvandringen i Norge. Att vandra 6-7 timmar per dag med 16 kg extra vikt på ryggen, gör verkligen sitt för uthålligheten, även om tempot ligger på endast ca 2-3 km/h… 🙂

img_1746

Tillbaka till grundfrågan: ”Hur man tränar hemma?”

Om man inte har möjlighet att vandra/springa i fjällen (vilket såklart är det bästa), skulle jag säga att det viktigaste är att man hinner skaffa sig en regelbunden löpargrund. Att inte bara få upp konditionen, med hjälp av ett (i sammanhanget) kort 10-veckors schema, utan att man verkligen låter leder, senor och ligament vänja sig under en längre tid.

Min vår och sommar har innefattat mycket lugna, distans- och långpass.
Detta var framför allt inför Hallands Ultra i Juni. Fokuset låg på långt och långsamt och trots det, blev längsta träningspasset ”bara” ca 28 km. Inga 30+ pass alls, alltså.

Mellan april och juli låg månadsmängden på ca 100 km i snitt.
I augusti (tävlingsmånaden) hamnade den däremot på knappa 60 km. Och då var ändå de 21 km i fjällen inräknade. Vilket innebär runt 35-40 km löpning i övrigt, varav en löparvecka ”försvann” pga fjällvandringen.

Teknisk terräng! Naturlig core- & backträning.

Försök att springa (mest/mer) i skogen, gärna på tekniska stigar. På så sätt bygger man upp fotlederna. Det var faktiskt en sak jag (till skillnad från några av mina bloggkollegor) inte var så himla orolig över. Jag litade på mina fotleder – Jag vet att de är starka och stabila.

En bra core-styrka är också viktig, när man ska balansera sig över tekniska fjällmarker.
Bygg upp din core på gymmet eller hemma, men man får även grymma coremuskler av att springa just i teknisk terräng.

Även backträning är att rekommendera. Men även här kan det räcka med mycket terränglöpning – där det oftast är naturligt kuperat. Ni ser. Det är uppenbarligen himla bra att springa just i skogen. 😉

Jämför inte med en asfalts-halvmara!

Och om ni nu sitter och funderar på om ni klarar ett fjällopp.
Tänk på: Man måste definitivt inte springa hela loppet. Väldigt många (alla utom eliten) går i uppförsbackarna! Och många går även under andra tekniska delar av banan. Så ha inga tempokrav. Det går inte att jämföra 21 km fjäll med t.ex. Göteborgsvarvet!

 

2 km uppförsbacke! 

Var fullständigt jetlagad imorse, när barnen vaknade.
Inte för att klockan ställdes om till vintertid mellan fredag och lördag, utan för att vi kom upp till Värmland vid midnatt och sedan inte kom i säng förrän efter lite kvällsmat. Jag lägger ju mig normalt sett alltid klockan 22…

Var nära att somna efter lunchen idag, när jag låg och läste tidningen ”Topphälsa”.
(Inget jag läser i vanliga fall, men tidningsutbudet här är inte det största). Jag kom på mig själv att vara GALET trött och löpsugen på en och samma gång. Märklig kombo. Men segade mig upp ur sängen och tog lååångsamt på mig träningskläderna, i något konstigt hopp om att plötsligt vakna till liv.

Första km var det segaste jag har känt på länge!
Som tur var verkade kroppen piggna till en aning, även om passet inte genomsyrades av någon lätt känsla. Men bara utsikten gör ju att man blir glad ändå! Varför bor man i slask-blask-delen av Sverige (nära Göteborg) när man kan bo längre norröver?

Här är jag, ett par km senare. Lycklig och endorfinhög! 🙂

Km nr 4 och 5 gick lätt nedför.
Rena glidarsträckan alltså! Värre när jag skulle ”hem” igen. Två km konstant uppförsbacke. Visst, mer eller mindre lutning var det, men lutning hela vägen…! Lägger jag in antalet höjdmeter i ekvationen måste jag faktiskt säga att kroppen presterade över förväntan. Även om förväntan från start kanske inte var mega-hög.

Men återigen. Vad är prestation?
När man bara kan njuta av de vackra vyerna i ”mitt” älskade Värmland..?! 🙂

Och som avslutning på kvällen hade svärmor lagat en god portergryta, som intog med STOR aptit (och i flera portioner) ihop med ett glas rött (eller två).

Har ni haft en bra lördag?  🙂