Tankar inför Bagheera fjällmaraton!

Tiden rusar fram och snart är det dags! 
Nu är det bara dryga 3 veckor; 22 (!) dagar kvar till Bagheera Fjällmaraton. En halvmara, för mig och #bloggerbabesgotrail-gänget! Helt galet för snabbt det har gått. Det känns som att det var igår vi satt och peppade och fnissade över vårt galna upptåg, på facebook-chatten!

Mina tankar just nu:

  • Det är ”bara” en halvmara.
    Just nu hade det, i ärlighetens namn, känts rätt tufft med en hel maradistans. (Även om jag körde ett ultra i juni). 21 km känns mer överkomligt.
  • Jag har fått till ett par långpass i sommar.
    Bl.a. ett på 25 km. Alla pass som är längre än halvmaran, gör att den mentala spärren släpper lite till.
  • Avsaknaden av intervall- och backpass…
    Jag nojar lite över att de flesta passen, trots allt, har varit lugna distanspass eller (ännu) lugnare långpass. Jag känner mig seg, långsamt (om än relativt uthållig).
  • Jag kommer bli ifrånsprungen.
    När jag läser de andra bloggarna och läser om deras tempo på tröskel- , back- och intervallpass tänker jag bara… ”Jahopp, de har tänkt springa uppför fjället?” Jag kommer troligtvis att större delen av den sträckan, för att inte samla på mig mjölksyra. Vi ses väl i mål. 😉
  • Nervöööös! 
    Punkt.

Mari har skrivit ett inlägg om hennes tankar inför loppet, så jag tänkte att jag gör detsamma. Här kan ni läsa det.

Lite tankar inför fjällmaraton i Sälen

 

Bagheera Fjällmaraton!

Vad spontanitet kan leda till.

Det hela började med en spontan, superintensiv (!) chattråd på facebook. (Sälen, se upp…!) Haha! 😛
Innan jag visste ordet av var jag och ett gäng bloggbekanta anmälda till Bagheera (halv-) fjällmaraton och ingår numera i Team Bagheera Fjällmaraton.

Idag presenterades vi både på deras hemsida; fjällmaratonsalen.se och på deras instagram @fjallmaratonsalen.
När jag såg beskrivningen (som vi själva har tagit fram) började jag fundera över min beskrivning. Jag vet ju att jag springer och tränar för att det är roligt. För att njuta av naturen! Prestationsdelen är definitivt inget jag lägger fokus på! Men trots det, reagerade jag på orden:
”Hon springer något lopp då och då, för skojs skull.”

img_9642

Varför jag tävlar?

Att jag skulle tävla för att det är roligt, är nog lite fel ordval. 😉
Jag minns migränanfallen efter Risveden Terräng. Eller hur jag kräktes på Premiärloppet. Eller hur jag svor högt över minsta lilla trottoarkant (pga obeskrivligt ömmande muskler) under förra årets Linnémaraton. Så att jag tävlar för att det är kul – Alltså njae… Mer för att:

1. Utmana kroppen.
Se hur mycket den orkar. Det lär jag bl.a. bli varse om, om dryga 5 veckor. 50 km…? Jösses…! *nervös*

2. Utmana mig mentalt.
Som prestationsprinsessa på övriga områden i livet, sätter det även sin prägel på tävling. Jag är rädd för att misslyckas. Alltid…! Jag vill nog egentligen bara bevisa för mig själv att det inte händer något OM jag misslyckas.

3. Samla upplevelser!
Därav trailfokuset och nu då; fjällöpning. Det ska bli så himla häftigt att testa det för första gången! Jag har redan preliminära planer på att testa hela maralängden 2017. 🙂

Vi som ska göra det!

 

Sälen Fjällmaraton – Tankar inför…!

Det är 154 dagar kvar. Ett-hundra-femtio-fyra.
Det är ju nästan ingenting…?! Här har jag suttit och tänkt att jag har allt tid i världen att träna inför fjäll(halv)maran. När man sedan sätter siffran på pränt blir det så…nära. Så verkligt.

”Hur svårt kan det vara?”

Jag har, om jag ska vara ärlig (och det ska man ju), lite delade känslor kring det här.
En del av mig tycker att de ska bli såå himla kul! En spännande utmaning, med fantastiskt sällskap. 🙂
Och även om det är en kuperad halvmara, så tänker jag att naturupplevelsen på något sätt kommer ”förminska” det jobbiga i det hela. Jag tänker (som även Ida var inne på): ”Hur svårt kan det vara”…?

IMG_5509

Nu när jag har låtit positiv (eller arrogant – your pick)… 😉  måste jag även erkänna att en del av mig är rätt nervös och rädd.  Visst, det värsta som kan hända är ju att man inte klarar det, tänker ni. Men jag minns så väl känslan av det enda (av rätt få lopp, hittills) där jag inte tog mig i mål. Besvikelse var bara förnamnet…! Det är snart tre år sedan och ändå har känslan etsat sig fast.

Hjärnspöken!

Det är nog därför hjärnspökena finns där nu också.
Tänk om alla springer ifrån mig? Tänk om mjölksyran kommer efter ett par km och sedan inte försvinner? Tänk om min kropp ”lägger ner”? Tänk om mitt (annars relativt starka pannben) blir svagt? Så många hjärnspöken…
Jag inser att jag måste hitta ett positivt mantra. Hitta styrkan i mig själv och tro på att jag kan!!
Har ni några bästa-tips vad gäller mental träning? 

Hitta perspektiv!

När jag sedan läser om Mias inställning till Trans Pyrenéerna – 898 km (!) – 55.000+ höjdmeter (?!) – 400 timmar (!!!) blir jag ödmjuk till min egen uppgift.
Om hon tänker ”Hur svårt kan det vara”, vad gäller hennes (i mina ögon) nästintill overkliga utmaning, hur kan jag då noja mig över 21 ”ynka” km…? 😛

Spontanbokat…?! Fjällmaraton Sälen 2016

Spontana idéer är ofta de bästa, eller hur?
Fastnade i en chattråd på facebook igår kväll, där ett gäng bloggbrudar snabbt slog till på en 6 bäddsstuga i Sälen, i slutet på Augusti. Jag har ganska länge gått och klurat på det där med fjällopp!
Tanken väcktes på riktigt, när jag var på löparläger i höstas. Madde (fitnesscoachen) pratade om att ha mål som man verkligen brinner för och jag kom då på mig själv att sitta och le sådär löjligt.

Springa ett fjällmaraton! Det är ju DET jag vill göra!
Nu blir det inte en hela mara i år. Dels är jag fortfarande lite osäker på vad höften klarar av och jag har ju inte kunnat springa ordentligt på ett par månader. ”Bara en halvmara”, tänkte jag. Hur bara det nu kommer kännas, när jag väl är där. 😉

Det är en gemensam start klockan 10 och sedan stänger målet först vid 17.30. Det borde ju t.o.m. en (eventuellt) haltande trailsnigel som jag klara av, om inget oförutsett händer? Gott och tid att fota också, skojade vi om igår…! Fast frågan är hur mycket som är skämt och hur mycket vi FAKTISKT kommer att fota… Hehe!

fjällmara

Och som vi chattrade på i den digitala världen?!
Stackars Linnéa jobbade igår och det måste ha plingat konstant i hennes telefon… Haha! Och om vi har så mycket att prata om på håll, hur kommer det bli när vi träffas? Mari skrev: ”Sälen kommer märka när vi har anlänt”.
Det känns högst troligt! Ååååh, vad jag är pepp nu! Ska bli så himla kul med en tjejhelg i Sälen! Älskar när man hittar bloggvänner som är lika spontana och spralliga som en själv!

Det är bara Ida (traningsblogga) jag har träffat IRL sedan innan, men det känns som vi kommer ha galet kul!  Fast jag erkänner, det känns liiite läskigt också. Framför allt loppet då.
Men riktiga utmaningar ska kännas lite läskiga va? 🙂