Bagheera Fjällmaraton Sälen!

Race-rapport efterfrågas, gissar jag. 😉
För er som inte följer mig på instagram eller facebook, vet kanske inte hur det gick? Medans många av er redan har blivit spamade bombade med härlig trailporr.

Jag vet, ärligt talat, inte var jag ska börja.
Min hjärna känns mosig och tom. Hjärtat känns glatt och fullproppat! ❤ Ett lopp jag var osäker på och människor jag aldrig hade träffat tidigare. Så många känslor, så mycket skratt!
Jag lovar att skriva en lååång (sorry i förhand), fullständig race-rapport. Men jag måste sortera intrycken och komma i fas med mig själv först.

Tusen tack för all pepp jag har fått under helgen!

Sista passet innan Fjällmaraton!

Nu är det såpass nära att nojigheten har knackat på dörren!
Det är fjärilar i magen och funderingar i huvudet, om jag verkligen fixar maxtiden. Jag har knappt vågat pussa barnen godnatt senaste dagarna. Det blir en sådan där halvhjärtad puss, lite vid sidan om munnen (om jag lyckas lura dem och parera ett par cm…) Haha!

Det blir inte bättre av att läsa om Linnéas magproblem och Idas hosta + nysningar
Vi måste ju komma till start nu, efter allt planerande! Jag är ju inte ens en ”sådan” som planerar… Tänk på det. 😉

Igår kördes sista passet inför Sälen.
200 meters intervaller. Dock inte på maxkapacitet – utan mer tröskeltempo för att hålla liv i kroppen. Och det kändes faktiskt riktigt bra. *peppar peppar* Den senaste tiden extreeema seghet var som bortblåst. T.o.m. uppvärmningen kändes väldigt (!) lätt, men jag ville ändå inte höja tempot på den, för att verkligen behålla en temposkillnad mellan uppvärmning och intervaller.

Planen var 8 stycken, men det blev faktiskt tio. Det var t.o.m. nära att det blev tolv, men jag var tvungen att bromsa mig själv lite. Det skulle ju inte vara ett ”maxpass” – Remember! Dessutom kom tankarna:
”Snart skadar jag mig, bara för att jag utmanar ödet…”

Benen kändes pigga och andningen lätt. Skönt att gå in i helgen med den känslan! (Med det inte sagt att det är någon garanti…) *vill inte jinxa något*

Nu blir det hem och packa. Har inte börjat. Jag tycker det är rätt skönt att packa allt på en och samma gång. Annars hinner jag ju glömma vad det var jag la ner, kvällen innan. Är man 36 år, så är man… 😛

Veckans planer!

God morgon alla! Herregud, det är redan onsdag.
Halvvägs in i veckan (nåja, nästan). Och inte halvvägs in i vilken vecka som helst, heller. Utan halvvägs in i Fjällmaraton-veckan!
På lördag är det dags – Bagheera Fjällmaraton i Sälen. Hur gick det till?!  Det var ju alldeles nyss som jag och ett gäng andra bloggtjejer satt och fnittrade över den ”galna” utmaningen, som 21 km fjällöpning skulle innebära. Och nu är det bara några dagar kvar tills det är dags att åka upp. Dagar…?!

Innan dess är tanken att jag ska hinna med följande:

  • Gå till frisören! 
    Egentligen inte alls planerat just inför fjällmara-helgen, men varför inte (försöka) se snygg ut när man springer liksom? Kommer nog vara tillräckligt rödmosig, svettig och snorig. Lite nyfärgat hår kan ju piffa upp resten liksom. 😛
  • Träna!
    Att få till någon typ av kompensationsträning just nu är ju mega-, jättekört. (Vi har pratat om att det både blev för lite back- och långpassträning, samt för mycket mat och vin i sommar…) Däremot tänkte jag få till lite löpning,  alternativt cykel, plus skön Yin yoga senare ikväll. Så att kroppen inte segnar till inför helgen.
  • Vila!
    Torsdag blir förmodligen totalvila. Eller eventuellt ett väldigt lugnt tränings-/promenad-/yogapass. Fredagen blir en dag i bilen. Jag, Ida och Linnéa. My God, något säger mig att vi kommer tjöta hål i huvudet på varandra…(?!) 😀
  • Packa!
    Jag som alltid packar för mycket, har just nu en oroande magkänsla, som säger att jag kommer glömma något… Men skor, kläder, tejp, vaselin och resorb. ”Du får inte glömma resorben!som mitt undermedvetna var så tydligt med, häromnatten. 
    GPS-klocka,  sportglasögon, keps och telefon. Laddare. Tanka bilen. Mig själv… Mycket kan (nog) hända. Haha!

img_1592

Återhämtningsvecka – kind of…

För er som väntar – Sista delen av vandringen kommer.
Jag håller på med inlägget, så håll ut ett par dagar till. Ok? 🙂

Vad gäller kroppen och träningen i övrigt är jag lite tudelad.
Jag inser att jag behöver vila och återhämta mig. Framför allt benen känns oerhört sega! (Även innan vandringen var känslan lite densamma, men nu är den ännu värre).

”Herregud, jag måste ju träna nu!”

Å andra sidan har jag lite smått ångest över allt träning jag vill hinna med så här, tredje veckan innan fjällhalvmaran. Nej, jag vet att man inte kan träna ikapp, men det är inte riktigt tanken, heller. Mer att jag vill hinna med sista ”laddningen” eftersom sista veckan ändå blir mest vila. Och då återstod bara den här veckan och nästa vecka.

Jag har lite svårt att intala mig att ca 1 mil om dagen, med 16 kg på ryggen och ca 600-700 höjdmeter dagligen faktiskt var träning. I teorin vet jag ju att det gjorde gott med den grenspecifika träningen i fjällen, samtidigt som det var semester och ”vi var ju bara ute och gick lite”… (Jag vet, idiotiskt!) 😛

Veckans som varit!

Hur som helst. Det blev totalvila lördag, söndag och nästan hela måndagen.
På kvällen var jag inne i stan och körde en timmes Yin Yoga! Välbehövligt, skönt och perfekt ”uppstart inför veckan som kom.
Sedan var det totalvila hela tisdagen. Eftersom jag räknade måndagens yoga som nästan-vila, testade jag att springa i onsdags. Det kändes helt ok, men jag borde nog ha väntat ytterligare en dag eller två. Tunga (!) ben…

Idag är ryggen helt öm – Träningsvärköm.
Körde ett styrkepass med fokus på rygg igår kväll. Där kände jag mig stark! Även om de (hjälpt till att bära) burit runt på ryggan, har de inte alls tagit lika mycket ”stryk”.

I matväg har jag varit sååå hungrig! Hela veckan!
Magen har varit som ett svart hål. Mätt i en timme efter måltiden, sedan har jag varit hungrig igen. Livsfarligt… Men säkerligen behövligt. Med sådan ämnesomsättning satt kalas och glassbomb inte helt fel, i onsdags…!

Idag ska iväg och grilla hos vänner. = Mer mat…! Jag klagar inte. Inte kroppen heller. 😀

Styrkepass. Fokus rygg och axlar.
Fotot är taget innan sista setet militärpressar. Mjölksyra och trött blick…! 😀

Tankar inför Bagheera fjällmaraton!

Tiden rusar fram och snart är det dags! 
Nu är det bara dryga 3 veckor; 22 (!) dagar kvar till Bagheera Fjällmaraton. En halvmara, för mig och #bloggerbabesgotrail-gänget! Helt galet för snabbt det har gått. Det känns som att det var igår vi satt och peppade och fnissade över vårt galna upptåg, på facebook-chatten!

Mina tankar just nu:

  • Det är ”bara” en halvmara.
    Just nu hade det, i ärlighetens namn, känts rätt tufft med en hel maradistans. (Även om jag körde ett ultra i juni). 21 km känns mer överkomligt.
  • Jag har fått till ett par långpass i sommar.
    Bl.a. ett på 25 km. Alla pass som är längre än halvmaran, gör att den mentala spärren släpper lite till.
  • Avsaknaden av intervall- och backpass…
    Jag nojar lite över att de flesta passen, trots allt, har varit lugna distanspass eller (ännu) lugnare långpass. Jag känner mig seg, långsamt (om än relativt uthållig).
  • Jag kommer bli ifrånsprungen.
    När jag läser de andra bloggarna och läser om deras tempo på tröskel- , back- och intervallpass tänker jag bara… ”Jahopp, de har tänkt springa uppför fjället?” Jag kommer troligtvis att större delen av den sträckan, för att inte samla på mig mjölksyra. Vi ses väl i mål. 😉
  • Nervöööös! 
    Punkt.

Mari har skrivit ett inlägg om hennes tankar inför loppet, så jag tänkte att jag gör detsamma. Här kan ni läsa det.

Lite tankar inför fjällmaraton i Sälen