Det här med bloggutveckling.

För det första: Ett stort tack till er som kommenterade och tyckte till på mitt inlägg, vad gällde funderingarna kring min blogg.
Självklart blir jag superglad över era ord!  – Att höra ni läser min blogg för att den känns personlig , humoristisk och äkta och att ni tycker att jag bjuder på mig själv.  Kärlek till er!

Så himla roligt att höra att ni uppskattar mina trail-äventyr också. Jag ska försöka få till mer av den varan, så fort min höft känns ok igen. Inom en snart framtid hoppas jag.

Dock känner jag att jag ändå vill förtydliga lite vad jag menar.
Grundstenarna i min blogg kommer inte att förändras! Jag använder t.ex. ofta humor IRL. (Ibland kanske även vid tillfällen när jag inte borde använda det. Som typ Chandler i ”Vänner”.  Pinsamt malplacerat… Hehe!) Just den biten lyser säkert igenom även i text, även om jag inte tänker på det själv. 😛
Och jag älskar att springa i skogen. I mitt tempo. Njuta, fota, tassa fram, bara för att det är så himla härligt! Det kommer aldrig att förändras och det kommer alltid vara en av hörnstenarna i min blogg.

Från "vanlig" löpning till Trail - Man utmanar sig själv!

Däremot behöver inte det ena förta det andra, känner jag.
Det jag vill med mitt ”kritisera mig!”-inlägg, var just att få tips och idéer. Vad ni som läsare gillar och inte gillar. Även om jag driver bloggen och går mycket på magkänsla, är det svårt att vara objektiv.
Att så många gillar min blogg precis som den är, är såklart jättekul. Men min tanke var ändå; Ingen är perfekt. Även de som är bra på det de gör, kan förbättras och utvecklas. 

Många verkar tro att en stor, kommersiell blogg innebär att man inte kan vara personlig och ärlig. Det tror jag definitivt att de kan vara! Däremot inte sagt att alla stora bloggar är det.
Men det finns ju trots allt stora, fantastiska bloggar som har kvar den där känslan av personlighet och känsla – som bevisar just detta.

Men som flera var inne på.  Hemligheten ligger nog i balansen.
Även om man vill utvecklas och/eller lägga mer tid på bloggen, vad gäller profilering och PR, är det viktigt att inte tappa bort sig själv på vägen! Fortsätta lita på sin magkänsla och vara sig själv. Inte försöka vara någon annan.

Så… Med det sagt. Nu ska jag återgå till mer ”vanliga inlägg”.  Promise. 😉

Kritisera mig – Please!

Bloggnätverket ”Better Bloggers”.

Det är nog ett halvår sedan jag blev medlem. Med det vill jag egentligen bara belysa att det tog låångt tid innan jag upptäckte deras facebook-grupp. Igår kväll satt jag och läste ikapp, tills ögonen gick i kors. Kanske inte bästa tillfället att läsa. Sent på kvällen – trött – Jag kände mig, på riktigt, rätt korkad…?!
Vad insatta alla andra verkar? Vissa diskussioner, kring SEO och bloggdesign, var rena grekiskan för mig. Och när jag läste om samarbetspartners, upplägg, betalningar för blogginlägg m.m. inser jag att jag har mycket att lära…

Delvis är jag galet imponerad av er!
Ni är så himla duktiga (även om jag hatar det ordet egentligen). Ni är verkligen drivande, målvedvetna och inspirerande bloggare!
Samtidigt blir jag lite…jag vet inte…avundsjuk är nog fel ord. Jag känner bara att jag inte har kommit lika långt. (Och det är väl ok). Det får mig dock att börja fundera;

Vill jag ligga i framkant, när det gäller samarbeten, bloggutveckling och promotande av min egen blogg?

Svaret är: Jo, det vill jag. Fast kanske på längre sikt. Samtidigt som det känns lite läskigt. Jag älskar ju att lägga tid på bloggen! Problemet uppstår dock när jag läser de här diskussionerna  och beskrivande inläggen. Jag inser ju (och visste till viss del även innan) hur otroligt mycket engagemang och tid en väldriven  blogg innebär.
Livnär man sig på bloggen, kan jag förstå att man har tid att lägga på den.
Men ni som har ett heltidsjobb vid sidan om och kanske t.o.m. barn. Hur hinner ni med allt…?  *imponerad*

bloggtips

Det här blev visst längre än jag hade tänkt mig.
Det jag vill komma till var följande – Jag kan inte förändra allt. I alla fall inte just nu. För jag känner inte att jag har tiden att göra det. Dessutom tycker jag om att kunna interagera med mina läsare, som det är nu. Däremot skulle jag vilja ändra tänket.

Fokusera på rätt saker och profilera mig på ett annat sätt.

Därför vill jag att ni kritiserar mig. Det är ju ni som läser min blogg, som är experterna. Som vet vad som är bra och inte. Varför läser ni? Vad är det som gör att fortsätter läsa? Vad skulle kunna få er att sluta läsa? Finns det saker som ni stör er på, men som kanske inte är tillräckligt stora för att ni ska sluta läsa?
Gärna positiv kritik (men det är ni så bra på i vanliga fall), så framför allt negativ/konstruktiv kritik. Skriv något. Gärna alla ni som läser. Även ni som inte brukar kommentera. Ok? 🙂

Vad tycker ni att jag ska tänka på? Vad kan jag förändra? Förbättra?

Länkkärlek, sno ämnesidéer och att (inte) ge ”cred” till andra bloggare!

Hej Lördag och alla ni andra! 🙂
Jag har funderat på en sak senaste dagarna och tänkte höra hur ni tänker kring detta. Anledningen till att jag läser andra bloggar är framför allt:

1. Jag blir inspirerad.
Har man en ”sådan där” dag, där man bara känner för att ligga kvar i soffan, räcker det ofta med att läsa  några favoritbloggar. Vips,  så är man plötsligt sugen på att snöra på sig löparskorna, dra till gymmet eller sätta sig en stund på yogamattan!

2. Den sociala aspekten.
Så himla roligt att lära känna människor, som har samma intresse. Som älskar att träna och som tycker om att blogga/skapa läsvärda inlägg . Att man sedan ”lyckas” träffa en del av bloggkollegorna på olika event, eller att man träffas IRL och sticker ut på en runda, är ju fantastiskt kul!

länkkärlek

Länkkärlek är något inom bloggvärlden som värderas högt.
Ett sätt att visa att man tycker om en blogg, ett inlägg eller en bloggares kloka upplägg och tankar. Jag försöker ofta länka till andra, både nämnda anledningar, men även om jag blir inspirerad av ett bloggämne hos någon annan och väljer att skriva ett inlägg, fast kanske med annorlunda vinkel.

Därför kan jag känna att jag blir lite frustrerad och ledsen när jag inser att andra bloggare skriver om exakt samma sak som jag, kanske ett par timmar eller en dag  efter att jag publicerat ett inlägg.
Där det är tydligt att de hittat inspiration ifrån min blogg, men utan att de alls nämner att de plockat / fått idéer från någon annan…

Har ni någon gång märkt samma sak?
Vad tänker ni kring detta? Irriterande eller ett icke-problem?  (Och då syftar jag självklart inte gemensamma teman, som är överenskomna sedan innan. Inte heller listor som florerar, där man ofta utmanar varandra att svara på samma frågor). 

Och om ni får ämnesidéer från andra bloggar, brukar ni tänka / fundera över om ni ska länka?  Varför / varför inte?

Att blogga – Hur svårt kan det vara?!

Nätverket Better Bloggers skriver ett intressant inlägg om det här med bloggande.
Att det av många fortfarande anses som tramsigt.  ”Man skriver ju bara lite”… Varför skulle man tjäna pengar på det. Löjligt. Trams!

Jag vet ju att det är så här, tyvärr.
Många som inte alls förstår varför man ska ta betalt för en annons. Inte bara läsare/”vanliga” människor utan även (oseriösa) företag som kontaktar en och inte alls förstår varför man inte ”bara kan skriva lite om dem”, i utbyte mot en blogglänk eller i ”bästa” fall ett presentkort på 300 kr…


Om företagare har den synen på bloggare, är det kanske inte konstigt att många andra delar den? Men ändå (såklart) en skrämmande,  förutfattad mening…! Som Linda är inne på i inlägget; Det är nog många som inte vet hur mycket tid det ligger bakom en blogg. Särskilt en stor. (Där räknar jag dock inte mig själv och då lägger jag rätt mycket tid ändå. Kan bara tänka mig hur många timmar större bloggar lägger..?!)

Jag måste erkänna att jag ibland känner att det är pinsamt att blogga.
Att jag delar med mig av mina träningsupplägg och funderingar med främlingar; D.e.t. är helt ok. (Märkligt nog!) Men att berätta för mina arbetskamrater, vänner eller släkt att jag bloggar… Absolut Helst inte! Pinsamt ju!
Varför? Jag vet inte….? Kanske ligger det någon liten röst därbak i huvudet som säger att det är tramsig. Att det ändå inte är någon som vill läsa. Någon kanske tycker jag är konstig/ har fullständigt noll koll. Eller undra varför jag ”bara skriver lite”…