Matfällor…? Jag blir lite mörkrädd…!

Vad är det som händer egentligen?
Idag kan man läsa en artikel där en dietist på aftonblaskan ska tipsa om ”Åtta luriga matfällor”.

”På vissa matvaror kan vi se fett och socker med blotta ögat. ­Andra ser ut och känns nyttiga men är egentligen riktiga kaloribovar, proppfulla med fett och socker.”

.
Sedan när blev Surdegsbröd, nötter, mörk choklad och honung farliga ”bovar”?

Och sen när blev fett livsfarligt? Självklart ska man inte äta det i obegränsade mängder, om man BARA ser det ut ur kalorisynpunkt (vilket artikeln faktiskt gör). Men att använda som honung som sötningsmedel istället för socker är väl ett BRA alternativ? Att äta surdegsbröd med makrill på; blev det dåligt helt plötsligt? Ett par bitar mörk choklad fullsmockat med antioxidanter. Dör man av det?  En liten påse nötter som mellanmål istället för att gå hungrig och riskera att äta något onyttigare senare; Var är logiken?!

Inte konstigt att fler och fler stressar upp sig över kosten.
Får ätstörningar och/eller konstig inställning till mat och dieter. 😦 Jag har själv aldrig funderat i de banorna, så det kanske är ”lätt” för mig att uttala mig (?) Men i all kosthysteri, känner jag att jag bara måste säga vad jag tycker. Tänk inte så mycket. (Men lite grann, förstås). Ät med sunt förnuft. Klart att 6 skivor barkis med goudaost inte är det allra bästa mellanmålet. Det förstår nog de flesta. Men äter ni en skinkmacka, en näve nötter och ett glas apelsinjuice; det är helt ok!   Tänk efter själva och lyssna på magkänslan!

 

Man måste inte äta enbart äggvita, mandelmjölk, chiafrön, nötssmör och bladspenat.
Hänger ni med på vad jag menar? 🙂
.

matfällor

Hälso- /träningshets?

Jag älskar att träna! Och jag älskar mat.
När man surfar runt och läser träningsbloggar känns det ibland som att det går överstyr. Ser jag till mig själv VET jag att jag skulle kunna träna betydligt mer och framför all (!) äta betydligt bättre mat. Samtidigt känner jag att jag tränar för att det är roligt; inte för att gå ner i vikt. Jag äter det jag tycker om; inte för att jag tycker att jag ”är värd det” efter ett hårt träningspass.

Det skrivs om paleo, LCHF, vara- eller ickevara vad gäller frukost före träning för att optimera förbränning. Ska man träna hög- eller lågintensivt för bästa resultat. Ät ekologiskt, fettsnålt och sockerfritt och framför allt akta dig för potatis och vitt bröd…. Osv osv.


perfect

.
Jag blir alldeles matt och får smått panik.
Missförstå mig inte. Jag förstår att många vill äta bra mat! Men det känns lite märkligt när man letar efter goda bakrecept och bara hittar en uppsjö som inte innehåller ett spår av smör,  socker eller vetemjöl… Bara ingredienser man (jag) aldrig har hört talas om. (Det kanske är jag som är för lat att engagera mig…?) Samtidigt känner jag; är det verkligen så farligt att äta vanliga (!) chokladbollar istället för hälsobollar? (Under förutsättnings att man inte gör det varje dag, förstås)!

Och jodå;  jag förstår att man kan ha höga träningsmål utan att det blir ”för mycket”. För en del.
Det känns samtidigt som att många har svårt att  hitta den där viktiga balansen. I en utseendefixerade värld, med stress och höga krav är det nog inte så konstigt. Men ändå oerhört tragiskt… 😦  Personligen tycker jag inte att det är konstigt att exempelvis yoga ökar i popularitet. Jag tror många försöker HITTA balans och inre ro.

Försök tänk på vad ni vill. Vad som är viktigt: E.G.E.N.T.L.I.G.E.N.
Ha roligt! Ät något gott! Umgås hela kvällen med familjen, istället för att åka gymmet och FÅ INTE DÅLIGT SAMVETE ÖVER DET!
Det är inte vad du gör 100 % av tiden som har betydelse. Kan du hitta balansen mellan träning, mat, ett inre lugn och självkänsla i 80-90 % av tiden är det fullt tillräcklig! Släpp kontrollen och (börja) ta hand om er.  ♥

PS. Modiga Anna delar med sig av sin erfarenheter. Det har även Fanny gjort.

Det här med arbetsgivare och träning…

 

Gammal och bitter eller...?


I höstas hade DN en debatt-serie som de kallade ”Den nya hälsohetsen”.

Man ifrågasatte exempelvis träning och tuffa utmaningar på kick-offer osv. Jag ska ärligt erkänna att jag tänkte:
”-Äh, det spelar väl ingen roll. Att röra sig är ju jättebra! Att de får testa på något nytt kan ju ge mersmak, om de har tur.”

I dagarna fick jag höra att vi ska ha en tävling på jobbet.
Vi har tidigare haft stegtävlingar, men då har det varit så, att alla som vill vara med har anmält sig. Nu skulle det delas upp avdelningsvis. Punkt. Och slutmålet var att bli den hälsosammaste arbetsplatsen på orten (fler företag är med och tävlar). Och den här gången handlar inte (bara) om steg, utan det är kondition- eller styrkefrämjande aktiviteter som gäller. Minst 3 gånger i veckan i 30 minuter, under 8 veckor.

Jag frågade om man var tvungen och vara med och blev mer eller mindre idiotförklarade (kändes det som).
”-Klart du ska. Du tränar ju dessutom redan flera gånger i veckan, så du behöver väl inte fundera på det..??!”

Nähä…. Nej, kanske inte? Jag kommer definitivt inte förändra något i mitt upplägg. Men samtidigt känner jag; varför förutsätter man att ALLA anställda vill vara med? Att det är bra att röra på sig, visst det köper jag. Men ändå. Jag vet inte? Jag blev bara smått frustrerat/irriterad över tillvägagångssättet… Jag vill bestämma över min kropp och välja när jag kan/vill/orkar träna och inte… 😦

Är jag bara ”gammal och bitter”?
.