Bagheera Fjällmaraton – Vill de se mig död?

På fredagen; dagen innan vår halvmara går ”Sälen sprint av stapeln.
”Är du Sälens snabbare traillöpare?” Eh…nej, inte ens nära, men lite kul lät det ju, tänkte jag. Sedan insåg jag att om man maxar i både kval, semifinal och final så är man ju typ död i benen, när man ska springa dagen efter.

Och nej, jag inser självklart (som även min sambo så ”snällt” nämnde för mig…) att jag inte ens hade tagit mig förbi tidskvalen. Rutinerade traillöpare är ju TOKSNABBA! No need to worry, för oss vanliga motionärer, liksom… 😛 😀

Cool grej ändå, tänker en viss (ologisk) del av mig!

Foto: fjallmaratonsalen.se

Bagheera Fjällmaraton – Ny bansträckning!

Just nu har jag faktiskt svårt att ta in och fokusera på det lopp jag ska springa i slutet av Augusti…
Det är så mycket annat i blickfånget just nu – framför allt Hallands Ultra. *gaah* Men fick i min facebook-feed syn på att Bagheera Fjällmaraton tagit till sig av tidigare års åsikter, vad gäller bansträckningen.
Därför blir 2016 års upplaga ändrad. Mindre asfalt, fler höjdmeter och ”snällare” nedförslöpning precis innan mål (där de kör ”serpentinväg” ner).

Låter som mycket bra ändringar, om ni frågar mig!

  • Vem vill springa på asfalt, i ett fjällopp, om man inte måste?
  • Ändringen från 450 höjdmeter till 640 höjdmeter på den KORTA (21 km) banan – Det låter ju…eh…ok, rätt tufft. En ökning med dryga 40 % ”bara”. *harkel* Hur svårt kan det va´….?! 😉
  • Och för någon (läs jag) som ääälskar utförslöpning; att få ”rulla in” i mål, utan att behöva få en brant nedförsbacke, utan mer hanterbar lutning. YAY på den! 🙂

fjällmaraton

Foto: fjallmaratonsalen.se

Sälen Fjällmaraton – Tankar inför…!

Det är 154 dagar kvar. Ett-hundra-femtio-fyra.
Det är ju nästan ingenting…?! Här har jag suttit och tänkt att jag har allt tid i världen att träna inför fjäll(halv)maran. När man sedan sätter siffran på pränt blir det så…nära. Så verkligt.

”Hur svårt kan det vara?”

Jag har, om jag ska vara ärlig (och det ska man ju), lite delade känslor kring det här.
En del av mig tycker att de ska bli såå himla kul! En spännande utmaning, med fantastiskt sällskap. 🙂
Och även om det är en kuperad halvmara, så tänker jag att naturupplevelsen på något sätt kommer ”förminska” det jobbiga i det hela. Jag tänker (som även Ida var inne på): ”Hur svårt kan det vara”…?

IMG_5509

Nu när jag har låtit positiv (eller arrogant – your pick)… 😉  måste jag även erkänna att en del av mig är rätt nervös och rädd.  Visst, det värsta som kan hända är ju att man inte klarar det, tänker ni. Men jag minns så väl känslan av det enda (av rätt få lopp, hittills) där jag inte tog mig i mål. Besvikelse var bara förnamnet…! Det är snart tre år sedan och ändå har känslan etsat sig fast.

Hjärnspöken!

Det är nog därför hjärnspökena finns där nu också.
Tänk om alla springer ifrån mig? Tänk om mjölksyran kommer efter ett par km och sedan inte försvinner? Tänk om min kropp ”lägger ner”? Tänk om mitt (annars relativt starka pannben) blir svagt? Så många hjärnspöken…
Jag inser att jag måste hitta ett positivt mantra. Hitta styrkan i mig själv och tro på att jag kan!!
Har ni några bästa-tips vad gäller mental träning? 

Hitta perspektiv!

När jag sedan läser om Mias inställning till Trans Pyrenéerna – 898 km (!) – 55.000+ höjdmeter (?!) – 400 timmar (!!!) blir jag ödmjuk till min egen uppgift.
Om hon tänker ”Hur svårt kan det vara”, vad gäller hennes (i mina ögon) nästintill overkliga utmaning, hur kan jag då noja mig över 21 ”ynka” km…? 😛

Spontanbokat…?! Fjällmaraton Sälen 2016

Spontana idéer är ofta de bästa, eller hur?
Fastnade i en chattråd på facebook igår kväll, där ett gäng bloggbrudar snabbt slog till på en 6 bäddsstuga i Sälen, i slutet på Augusti. Jag har ganska länge gått och klurat på det där med fjällopp!
Tanken väcktes på riktigt, när jag var på löparläger i höstas. Madde (fitnesscoachen) pratade om att ha mål som man verkligen brinner för och jag kom då på mig själv att sitta och le sådär löjligt.

Springa ett fjällmaraton! Det är ju DET jag vill göra!
Nu blir det inte en hela mara i år. Dels är jag fortfarande lite osäker på vad höften klarar av och jag har ju inte kunnat springa ordentligt på ett par månader. ”Bara en halvmara”, tänkte jag. Hur bara det nu kommer kännas, när jag väl är där. 😉

Det är en gemensam start klockan 10 och sedan stänger målet först vid 17.30. Det borde ju t.o.m. en (eventuellt) haltande trailsnigel som jag klara av, om inget oförutsett händer? Gott och tid att fota också, skojade vi om igår…! Fast frågan är hur mycket som är skämt och hur mycket vi FAKTISKT kommer att fota… Hehe!

fjällmara

Och som vi chattrade på i den digitala världen?!
Stackars Linnéa jobbade igår och det måste ha plingat konstant i hennes telefon… Haha! Och om vi har så mycket att prata om på håll, hur kommer det bli när vi träffas? Mari skrev: ”Sälen kommer märka när vi har anlänt”.
Det känns högst troligt! Ååååh, vad jag är pepp nu! Ska bli så himla kul med en tjejhelg i Sälen! Älskar när man hittar bloggvänner som är lika spontana och spralliga som en själv!

Det är bara Ida (traningsblogga) jag har träffat IRL sedan innan, men det känns som vi kommer ha galet kul!  Fast jag erkänner, det känns liiite läskigt också. Framför allt loppet då.
Men riktiga utmaningar ska kännas lite läskiga va? 🙂

 

Nya utmaningar och drömmar!

Jag vet inte riktigt varför det har börjat bubbla inom mig just nu.
Kanske för att jag inte kan springa så mycket som jag vill? Att jag i våras klarade av flera maratonlånga sträckor och sedan inte kunde utmana mig ytterligare. Eller för att det just nu är högsäsong i lopp allmänhet och långlopp i synnerhet. Inspiration, har jag hört att det kallas. 🙂

En massa nya drömmar och utmaningar som dyker upp i huvudet!
Som jag vill kunna se fram emot. Träna inför. Och klara. Vara stolt. Växa!
Om kroppen håller, vill säga… Självklart får jag utgå ifrån att vaden kommer återhämta sig, men just nu känns det bara frustrerande.

Samtidigt tänker jag; även om jag hade varit helt skadefri just nu, hur vet jag att jag hade varit helt skadefri när utmaningarna knackar på dörren? Man kan ju aldrig veta, så jag borde inte haka upp mig på det. Nu bestämmer jag det. Inte haka upp mig! Så. 🙂

fjällmara

Foto: fjallmaraton.se

Utmaningarna då?
Jag drömmer om ett fjäll-halvmaraton. Och Ultravasan 45 km. Och så en repris på förra årets linnémaraton i April.
Det sistanämnda; kuperat men ändå ett relativt ”snällt” kravlöst (kanske mest mentalt kravlöst för egen del?) maraton, där det inte finns något tidschip eller resultatlistor. Bara min egen upplevelse och min egen tid. Ett rejält långpass i skogen, med massor av mat- och vätskestationer. Perfekt! 🙂
Och så Råda Ultra natt. Något jag varit lite småsugen på sedan två år tillbaka. Första året var jag inte tränad för det. Andra året hade jag blivit skadad. Så jäkla typiskt.

Sedan är ju ironin enorm.
Det var ju under ett långpass – Efter en vår med mycket mängd – Som vaden ”till slut” pajade. Bästa förutsättningarna, inför långlopp, right?  Gör om, gör rätt. På något sätt, borde det ju gå. Försiktighet och klokhet.

Vad är din nästa utmaning/dröm? *nyfiken*
Realistisk eller (just nu) orealistisk. 🙂