Äntligen!

Det har varit en del opepp på bloggen senaste veckan.
Vilket kanske kan bli lite tråkigt, om man är läsare. Å andra sidan är det så livet är ibland och jag vill ju att bloggen ska spegla livet. Inte bara skriva om de där superhärliga grejerna och sedan ”mörka” det som känns jobbigt eller tufft…

Jag har tagit det EXTREMT lugnt senaste fem dagarna.
Något som framför allt varit ”tack vare” den här förkylningen. (Eller vad det nu är/var?) Det här var segdraget, hur som helst! Jag gissar att det kanske blev lite värre än det annars hade blivit, pga att kroppen varit helt slut.
Idag, söndag, är i alla fall första dagen som jag mår lite bättre. Även om jag fortfarande är rejält rosslig i hals och bröst. Tack och lov har i alla fall den där djävulska huvudvärken (som faktiskt gjorde mig lite nervös…) äntligen släppt!

Jag tittar ut och ser att det duggregnar och är +2 (?!) grader.
Hej hösten (på riktigt)! Eller räknas  det kanske t.o.m. som vinter? Trots det kan jag ändå känna hur jag faktiskt hade velat ge mig ut på en löprunda. Men lugnt, såklart jag inte ska!  Men en kvinna kan väl få längta och drömma sig bort lite? 🙂

Älskade höst! Jag gillar dig, oavsett om det är sol och stilla eller regn och blåst.
wpid-IMG_20131110_121445.jpg

Att vara sista människan på jorden.

Midsommardagen! Hur mår ni?
Jag mår faktiskt något bättre. Inte bra, men betydligt bättre än igår. Jag vågade prova en kort, lugn (!) promenad med Love. Det var sol och ljummet i luften, redan när vi gick ut vid 10-tiden! Hur ljuvligt är inte det? Fast ett dygn för sent egentligen. Men nu ska vi inte vara petiga… 😉

Nu bor jag ju inte inne i centrum, varken på någon storstad eller mindre stad. (Har hört att Stockholm blir nästintill öde och man känner sig lite som sista människan på jorden?)  Men känslan av att vara ensam var rätt påtaglig just idag. Antingen var alla grannar bortresta, eller bakfulla (eller både och?) 😛

Dryga halvtimmen var vi ute och förmodligen tyckte Love att det var alldeles för kort.
Hon drar oerhört sällan iväg och de få gånger hon har fått för sig att göra det, kommer hon tillbaka så fort man ropar. Idag – STÄNGDA öron!! Det måste ha varit något spännande spår hon fick upp för hon drog rätt in i skogen.

Ropade flera gånger och blev mer och mer frustrerad.
Med den här förkylningen och hostan hade jag INGEN lust att köra offtrail och leta vovve!! Jag var på väg att ge upp och traska hemåt.
”Hon kommer garanterat hem så småningom, eftersom hon inte gillar att vara ensam ute”, tänkte jag. Precis när jag tänkte det kom hon springande. Från andra hållet. *suck* Inte kan man bli arg när hon väl kommer heller, men jag var väl inte supertrevlig. Hon fick gå fot hela vägen hem! Ibland är det hårt att vara hund. 😉

Lite foton från dagens tur:

 

Stay away from the light?!

Varför i hela friden, ska man hålla sig borta från ljuset?
Idag var första gången jag såg solen på…ja, jag vet faktiskt inte när?! Ljuvliga strålar som värmer mot kinden! (Jo, de gör det faktiskt). Helt ljuvligt!

Att jag är snorig och rosslig halsen ignorerar jag lite grann.
Klart att det hade varit pricken över i:et att ge sig ut på ett lugnt, skönt långpass i solskenet. Men just idag njöt jag bara av strålarna.
Eller ja, tidvis var jag aningen frustrerad över de tre gangstergrabbarna i familjen, som inte lyssnade ALLS! Men man älskar ju dem ändå, såklart. Och det är tur att de är söta när de sover… *hrm* 😉

Hoppas ni haft en fantastisk lördag!
Både ni (halva Sverige (!) som deltog i Tunnel run), men även alla ni andra som njöt av dagen på andra sätt. 🙂

IMG_0796.JPG

Intervaller och Poweryoga!

Tiden rusar iväg. Vet knappt vad som är bak och fram.
Än mindre fattar jag vad det är som händer, nu när butikerna har hängt fram julpyntet. Va? Jul…??

Ska jag sammanfatta veckan (för bloggandet har knappt hunnits med) och knappt träningen heller…  Det har blivit ett intervallpass och ett yogapass. Rätt sköna träningstillfällen ändå måste jag säga. Intervallpasset såg ut så här:
4×5 minuter – 2×2 minuter – 2×1 minut och 4×30 sekunder. 90 – 60 – 30 resp. 30 sekunders vila emellan. Och progressivt tempo, dvs jag sprang snabbare ju kortare intervallerna blev.
Känslan var riktigt bra. T.o.m. 5 minutarna kändes ”lätta”. Det har ju inte blivit jättemycket löpning det sista. Kanske just därför…? 🙂

wpid-IMG_20131013_152316.jpg

Sinnet (och kroppen) fick sitt under en timmes poweryoga.
Älskar flödet jag får under favoriten Lindas pass. De andra instruktörerna i all ära, men det känns som att just hennes övningar passar min kropp och min andning. Det känns som att allt ”flyter” liksom.

Idag vaknade jag med förkylning och rosslig hals. 😦
Det var INTE VÄLKOMMET!! Jag har ju planerat en socialrunda på Billingen (favorit i repris från i våras) på lördag. Hoppas verkligen att jag hinner vila mig i form!!

 

Mind over body?

Så brukar man ju säga. Att vill man något tillräckligt mycket, blir det så.
Inte den här gången. Jag måste inse fakta och ge upp. Huvudet vann inte. Kroppen vann. Eller rättare sagt, bacillerna vann. Så egentligen förlorade både ”mind and body” kan man väl säga. Jag har sovit dåligt. Varit uppe ett par gånger i natt och känt mig yr och konstig. Ont i huvudet, öm i nacken. Och imorse hade jag DJÄVULSKT ont i halsen. 😦

Jag har sedan i juni funderat på om jag skulle vara med på Salomon Trail Tour i Kåsjön som går av stapeln nu till helgen.
Jag har varit 98 % säker på det och har till och med skaffat barnvakt. Men däremot har jag hela tiden tänkt att jag efteranmäler mig, även om det kostar lite mer. Ett smart beslut, visar det ju sig nu. Men fruktansvärt dålig tajming…! Jag har svårt att tro att jag mår tillräckligt bra om tre (!) dagar… Så ska ni dit, spring lite för mig också, är ni snälla?! 😉

Nu blir det kurering på hög nivå;
C-vitamin, vitlök, ingefära, blåbär, honung och varmt te. Massor av honungste! S.k.ö.n.t. för öm hals!

.
hettte