Löpning och Grit Strength!

Höftkänningar.

Ni anar inte hur sugen jag var på ett långpass i solen idag.
Men har senaste veckorna har jag haft pyttelite känningar i höften (igen) när jag har kört längre- eller tuffare pass. Därför valde jag att köra ta det relativt lugnt idag och siktar på ett längre pass till helgen istället.
Det blev dock lite löpning – 4 km uppvärmning för att vara mer exakt. Och även idag kändes det rätt bra. Inte riktigt samma wow-känsla som sist, men när man springer på löpbandet blir det aldrig samma sak som när man är utomhus!

(Däremot tog jag en kort promenad när jag kom hem och då tog jag ett par ute-foton).
Svettig och högröd. Fin så!
😉

Why do I do it?!

Efter de fyra kilometerna – uppvärmd och klar – var det dags.
30 f*cking minuter av Grit Strength… Det var ett bra tag sedan jag gick på passet och det kanske har sina förklaringar? Att jag behöver förtränga hur oerhört tufft det är, innan jag vågar boka in det igen?

Hängde ändå med oväntat bra första 25 minuterna. Nästan så att jag förvånade mig själv! Men orkade inte riktigt ända in i mål. Sista fem minuterna. Alltså fy tusan vad jag mådde illa..! Körde sumosquats med vikt OCH upphopp (?!) + mountainclimbers + armhävningar som ett ”triset” (direkt efter varandra utan vila), men bara halvhjärtat och försökte helt enkelt fokusera på att undvika att spy.

När jag ska köra Grit igen? 
Helt ärligt,  minns jag så här i efterhand faktiskt (nästan) bara de första 25 minuterna, då jag kände mig stark, genomsvettig och übercool. Så vem vet, kanske snart igen…! 😛

Fina ”musöron”!
(Eller ja, fina så länge man inte är allergisk såklart).

Lucka 6 – Nära döden upplevelse…

Okej, det lär väldigt dramatiskt.
Riktigt så illa var det nog inte. Men nästan. Jag har varit på ett Grit-pass EN gång tidigare – i Mars månad.
Bloggrubriken då var ”Oh My God” och jodå, den var nog rätt passande. Det är nio (!) månader sen jag var på passet och det kanske var så lång tid jag behövde för att förtränga hur jobbigt det var..? Haha! 😉

”Hur röd kan man bli i fejset”?

Tja, rätt så röd skulle jag säga…!! Skillnaden, om jag ska jämföra med det jag minns och har skrivit från förra passet, är att jag inte blev illamående den här gången. Ett bra tecken, väl?
Däremot var det betydligt mer spänst och hopp den här gången. Alltså benövningar, med hopp och med extra vikter = MJÖLKSYRA! Tunga, tunga ben, som brände. Så…himla…mycket…?!  Alltså, fy tusan vad det brände!!

Ursäkta alla utropstecken här nu, men känns som att jag jag behöver förstärka orden.
Jag hatade mig själv för att jag bokade in mig på passet 10 minuter innan det började = Ingen möjlighet att ångra sig.
Jag hatade mig själv under tiden, för det enda  jag ville göra var att lägga mig ner och AAAANDAS. (Ni vet känslan när det känns som om hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen).

Samtidigt älskade jag det.
Väldigt konstig känsla. Troligtvis kommer jag boka in fler pass inom en snar framtid och jag kommer hata mig själv för det. Och älska det. 😛

Just det. Var kommer lucka 6 in i det hela…?
Vi körde säkert 6 varv av någon övning (tappade räkningen). Eventuellt även 10 set x 6 reps. Och jag ville nog dö typ 6 gånger under den där halvtimmen. Räknas det?

Grit Strength – Oh…My…God!

Jag kan inte komma ihåg hur länge jag har varit sugen på att testa det?
Lääänge… Men trots det har jag aldrig fått tummen ur. Har varit bokad ett par gånger, men har på något märkligt sätt alltid lyckats hitta något annat som passade liiite ”bättre” (väl) just där och då. Igår blev det äntligen av! Mitt första Grit Strength-pass!

Högintensiv styrketräning med vikter, var ungefär de jag visste.
Och nog var det högintensivt alltid..! Body Pump släng dig i väggen!!
Jag är ju relativt van att köra tung styrketräning i gymmet och brukar känns mig ganska stark. Men att köra det i det här tempot…. Waaah?!

Instruktören var bra!
Peppande men ändå tydlig med att det var viktigare med rätt teknik i DITT EGET tempo, än att hänga med ”alla andras” tempo. Jag försökte verkligen hitta ett eget, jämnt tempo men trots det kände jag hur illamåendet kom och gick. Mest kom, faktiskt…

Knäböj, knäböj med skivstång, knäböj med explosiva upphopp, knäböj med roterande hopp med viktplatta i famnen.
Utfall, utfall med skivstång, sidoutfall. Hjälp mina beeeeen…??!! 😮

Och så frivändningar och hundratals (kändes det som) armhävningar på det. Jag som är galet svag i armhävningar…! (Just för att jag aldrig gör dem).

Känslan efteråt?
Helt ärligt…  (och ärlig ska man ju vara); Jag kunde inte bestämma mig för om jag älskade det eller om jag hatade det. Lite som med tunga benpass i gymmet och/eller tuffa intervaller – Hatkärlek liksom! Men det lär garanterat bli fler bokningar, så det är väl ett bra tecken? 🙂