Borde jag vilja mer?

Det dyker inte upp så ofta som man hade velat.
Ni vet, de där klockrena inläggen som gör att man bara sitter och nickar instämmande och får aha-upplevelser! Att personen som skrev det verkligen har tänkt till och skrivit om något som ingen annan har kunnat/vågat skriva om.

Sofia har skrivit ett sådant inlägg.
Om hur många försöker träna som elitidrottare, trots att de jobbar heltid, har tre barn, varav alla ska skjutsas till aktiviteter och gud och hans moster. Trots det vill de kunna träna de där timmarna nästan varje dag för att bli snabbare, starkare och hela tiden bättre. Håller det?

I andra änden finns de som tittar med ett (eller ofta) två förhöjda ögonbryn på grupp ett och undrar vad tusan de håller på med. Hur kan de älska träningen mycket? När man kan ligga här i soffan 7 dagar i veckan och kolla på bra tv-serier, eller ta en fika på stan varje dag?

Tredje gruppen.
Där jag finns och känner igen mig så väl i det hon skriver. Jag springer oftast lugna njutarpass och gör det för att jag älskar just det. Att det får mig att må bra! Jag tränar inte två pass om dagen. Inte ens ett pass om dagen. Mer varannan dag.
Jag springer inte heller milen under 55 minuter, eller kör stentuffa tusingar minst en gång varannan vecka. I och med det känns det liksom inte som att det är ”good enough” (i  mångas ögon). Att jag borde vilja mer. Vilja bli snabbare, starkare och bättre. Hela tiden. ”Varför tränar hon annars…?”

Jag vill må bra. Borde jag vilja mer?

Läs hela Sofias inlägg här! –> ”Nästa stora hälsotrend

länkkärlek