En kropp i obalans.

Senaste veckan har jag känt mig väldigt seg.
Det är svårt att sätta fingret på vad det är exakt. Bara en känsla av att jag är allmänt sliten. Att lungorna gör liite extra ont när jag springer. Att höfter och knän känns lite trötta. Att huvudet är ofokuserat. Och nu för ett par dagar sen, en tunghet som har övergått till nästan 2 hela dygn med lätt huvudvärk.
Som inte släpper! Fruktansvärt irriterande (och lite läskigt). Samtidigt inser jag ändå, på något plan, att min kropp försöker säga mig något. Tagga ner. Vila! Det är något i den annars så viktiga balansen, som inte stämmer.

Jag försöker hitta förklaringar.
Jag tycker att jag sover relativt bra, även om jag kanske vaknat någon enstaka gång per natt. Lägger mig tidigt gör jag året runt. Jag är verkligen ingen nattuggla. Jag försöker dricka vatten regelbundet. Äter bra mat (men ok, choklad slinker väl ner i bland). *harkel* Har ju inte kört toktuffa pass heller.

IMG_6457

Soffläge… (Och jag ser oförklarligt nöjd ut. Eh…)

Eller har jag? Kanske att styrkapassen har varit ganska tunga.
Och jag har ju haft rätt mycket löpvila i sommar, som sedan har följts av Risveden terräng på rent pannben (!) och ett långpass i värmländska skogarna nu i helgen som var.

Det sista var inte så tufft, rent tempomässigt. Men 16 km är ju ändå en lång sträcka, med tanke på att mina ”standard-pass” under augusti har legat på ca 5-8 km. Och så nästan 11 km kuperat häromdagen. Så kanske lite för mycket av det goda…?

Att vi har mycket på jobbet senaste tre-fyra veckorna kan säkert också spela in?
Jag såg att Jessica har planerat in träningsvila i Oktober. Det kanske vore något? Fast nu har jag ju nästa helg att se fram emot. Efter den kanske? När jag lyssnat på föreläsningarna om en skadefri och hel kropp. Igår var det vila och idag blir det vila. Alltid en början. 🙂

Rutiner och nyheter!

Rutinerna är på plats igen.
Eller ja, nästan i alla fall. Sambon har varit ledig den här veckan, så de två stora grabbarna har haft kortdagar i skolan. Plus att deras aktiviteter inte börjar förrän nästa vecka, men i övrigt är det mesta på banan igen.

Det rivstartade verkligen på jobbet.
Roligt och motiverande på sätt och vis, men jag känner ändå att jag vill behålla den här energin och balansen som jag samlat på mig över ledigheten. Inte ta på sig för mycket, på en gång. Jag sa ”Nej tack” senast idag. Det känns (dumt nog) lite småjobbigt, men ändå viktigt.

IMG_1017.JPG

En fantastisk fredagslunch med kollegorna;
Skratt och thaibuffé (inkl. sushi – Älskar sushi!) och sedan tacos hemmavid. Mätt? Rätt så…! Hehe! Men bra laddning. Imorgon händer nya saker. Jag är lite nervös faktiskt…! 😮 Jag återkommer imorgon. Trevlig kväll och sov gott!

IMG_1031.JPG

Balans – ”Vad vill jag och vad bör jag”…?

blncstns
Ni vet, när man tittar på stand-up-comedy och kommer på sig själv att skratta som mest när man känner igen sig själv…? Lite så kände jag idag när jag kikade in hos Kenth. Eller ja, just s.k.r.a.t.t.a. kanske var att ta i, men jag skruvade lite på mig i stolen där jag satt. Aaoooutch, vad jag kände mig träffad! *harkel*

Han skrev en frågeställning om var gränsen går, när det gäller skador.
Om det verkligen är värt de där ”testa-på-passen”, när risken är att man bara förlänger vilotiden.
Jo, jag VEEET att han har rätt! Jag veeet att jag borde sluta springa och sluta ”testa” foten! Varför är det så svårt…?  😦

Även Helena skrev ett mycket bra inlägg idag.
Om hur man verkligen ska tänka igenom sina mål (ämnet som jag var inne på lite på tidigare idag) och se om man gör det man verkligen VILL göra! Inte sätter upp mål för att andra har samma mål.

Exempelvis att klara chins. (Det är det första jag kommer att tänka på, som florerar i bloggvärlden). Vill man själv verkligen klara chins? Eller vill man klara det, bara för att många andra har det som mål? Vill man springa terräng för att det är kul, eller gör man det för att hela Sverige är inne i en trail-hype? Det kända gruppbeteendet, ni vet?

Hälso- /träningshets?

Jag älskar att träna! Och jag älskar mat.
När man surfar runt och läser träningsbloggar känns det ibland som att det går överstyr. Ser jag till mig själv VET jag att jag skulle kunna träna betydligt mer och framför all (!) äta betydligt bättre mat. Samtidigt känner jag att jag tränar för att det är roligt; inte för att gå ner i vikt. Jag äter det jag tycker om; inte för att jag tycker att jag ”är värd det” efter ett hårt träningspass.

Det skrivs om paleo, LCHF, vara- eller ickevara vad gäller frukost före träning för att optimera förbränning. Ska man träna hög- eller lågintensivt för bästa resultat. Ät ekologiskt, fettsnålt och sockerfritt och framför allt akta dig för potatis och vitt bröd…. Osv osv.


perfect

.
Jag blir alldeles matt och får smått panik.
Missförstå mig inte. Jag förstår att många vill äta bra mat! Men det känns lite märkligt när man letar efter goda bakrecept och bara hittar en uppsjö som inte innehåller ett spår av smör,  socker eller vetemjöl… Bara ingredienser man (jag) aldrig har hört talas om. (Det kanske är jag som är för lat att engagera mig…?) Samtidigt känner jag; är det verkligen så farligt att äta vanliga (!) chokladbollar istället för hälsobollar? (Under förutsättnings att man inte gör det varje dag, förstås)!

Och jodå;  jag förstår att man kan ha höga träningsmål utan att det blir ”för mycket”. För en del.
Det känns samtidigt som att många har svårt att  hitta den där viktiga balansen. I en utseendefixerade värld, med stress och höga krav är det nog inte så konstigt. Men ändå oerhört tragiskt… 😦  Personligen tycker jag inte att det är konstigt att exempelvis yoga ökar i popularitet. Jag tror många försöker HITTA balans och inre ro.

Försök tänk på vad ni vill. Vad som är viktigt: E.G.E.N.T.L.I.G.E.N.
Ha roligt! Ät något gott! Umgås hela kvällen med familjen, istället för att åka gymmet och FÅ INTE DÅLIGT SAMVETE ÖVER DET!
Det är inte vad du gör 100 % av tiden som har betydelse. Kan du hitta balansen mellan träning, mat, ett inre lugn och självkänsla i 80-90 % av tiden är det fullt tillräcklig! Släpp kontrollen och (börja) ta hand om er.  ♥

PS. Modiga Anna delar med sig av sin erfarenheter. Det har även Fanny gjort.

Att hitta balansen.

balans
”Vikter är onödigt”, skrev jag. Och vikt  är onödigt också.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag hade antal kg i huvudet när jag började löpträna, för två år sen. Idag är tänket inte alls likadant! Visst, går jag ner i vikt är det en liten bonus, men det viktiga, tycker jag, är att hitta balansen i livet. Jag mår jättebra när jag får träna. Det finns inga kilon i världen som kan ge samma känsla, som endorfinerna och träningsglädjen man känner efter ett pass!

Ska jag vara ärligt vet jag inte när jag vägde mig sist…?!
Vågen vi har hemma är nog från 80-talet. Haha! Men den fungerar (knappt). Igår ställde jag mig på vågen för första gången på (som sagt) ”jag-vet-inte-när”. Av det jag minns sen långt tillbaka, har jag tappat ca 3 kg. Inte något jag har gjort genom att ”banta” eller äta mindre. Det enda jag har gjort på senare tid, är att lägga mina söt/godisdagar på helgen (istället för som innan, ofta mitt i veckan). Samt att jag dricker svart kaffe, istället för cappucino. De är de två förändringar vad gäller kosten som har skett. I övrigt äter jag (”tyvärr”?) lika stora portioner. Jag har smör och grädde i maten (såklart!) osv osv.

Vad jag vill komma fram till är; hitta en balans!
Det handlar oftast om små förändringar. Det är de som gör skillnad i slutändan och som fungerar i det långa loppet. Testa och försök hitta vad som funkar för dig. Sallad och/eller svält funkar aldrig. Att köra på i 120 vad gäller träning, när man är nybörjare, funkar aldrig. Och förbud funkar ALDRIG! Sofia skrev ett mycket bra inlägg häromdagen, som handlade om de vanligaste misstagen man gör. Läs gärna. 🙂
.