Hoppfull!

För att hinna knö in lite träning igår, stack jag tidigare från jobbet.
Jag måste ju erkänna att jag var nervös. Första löprundan efter mitt andra naprapatbesök, pga lite krasslighet i helgen.

Ungefär som vid tidigare försök ömmar det lite när jag ger mig ut. Jag gissar att kroppen inte är uppvärmd helt enkelt. Tidigare har ju det onda blivit värre efter ca 3 km. Den här gången slutade det nästan göra ont någonstans vid 2,5 km (?!) och jag sprang mer eller mindre helt smärtfritt fram till ca 4,5-5 km. Sista dryga km kändes det lite i höften igen, men inte alls lika mycket som tidigare.

Alltså. Jag vågar knappt hoppas…
Är så himla rädd att jinxa det och att det ska göra ont igen nästa gång jag ger mig ut. 😦 Nu efteråt har det inte heller gjort särskilt ont. YEAY! Men höften känns stel på något märkligt sätt.
Fast stelt är bättre än ont. Ett steg i rätt riktning. Håll tummarna är ni snälla! Och njut lite av bilderna från senaste rundan. 🙂

img_8665

img_8667

Återbesök & pinsamheter!

Återbesök hos naprapaten – second try.
Jag kände mig rätt nerstämd, efter veckans försök till löpning. Medans jag babblade på om molande värk, muskelsvaghet i framsida lår och nojandet över att jag troligtvis hade en spricka i bäckenet , lyssnade han. Och log.

”- Jag skulle inte sagt att du kunde springa, om jag inte var säker på att du kan springa”.
Eh… ok. Jag förstod knappt hälften av informationen som efterföljde, men tydligen är bäckenleden en väldigt komplex led med massa nervpunkter.

Har kroppen varit begränsad under en längre tid, är det tydligen inte konstigt att den fortfarande protesterar efter en enda behandling. (Fast det känns som jag har haft ont i evigheter! ”My bad”, som inte gick och kollade upp det med en gång).

IMG_1980

Betydligt färre låsningar den här gången, men ändå en del ”rasslande” i rygg, bäcken och höger fot. Sedan skulle han ge sig på min nacke! Han hade svårt att hålla sig för skratt, när han såg paniken i mina ögon och hörde (ännu mer babbel, den här gången) om exorcisten…!

Men jodå, jag överlevde.  Fast jag råkade prutta till lite mitt i en korrigering, av ren rädsla. (PINSAMT!!!)
När han sedan var klar med nacken, frågade han om jag kunde vicka på mina tår. Naprapat-humor gissar jag. Jättekul, verkligen…
Fast jo, lite kul. Jag behövde nog det, mitt i all nervositet. Haha! 😛

Höften – Naprapaten – Domen!

Naprapatbesöket – Kanske ni undrar?
Jodå, jag kom iväg. Däremot har jag inte haft tid (eller ork) att blogga de senaste dagarna.

Jag tycker alltid det är lite obehagligt att gå till en naprapat.
Även om det, i det här fallet, (äntligen) var min ”gamla”, som jag har förtroende för. Inte det att det gör ont, utan mer det obehagliga ljudet…

Först beskrev jag problemen; Vad som triggat smärta och vad som har funkat, fast det (enligt mig) borde har gjort ont.
Jag fick stå med ryggen mot honom. Vrida, böja och vända mig åt alla håll, samtidigt som han ”hm:ade” och ”mm-ade” bakom ryggen.
”- Det sitter helt klart i bäckenleden”, sa han.

balans

Efter det visuella blev det behandling av triggerpunkter i höften (AJ, vad det gör ont!) och sedan massage för att mjuka upp runt bäcken och ländrygg.
Tre (!) låsningar i på baksida / ryggen och även låsning i höger vrist. En delvis låst baksida som gjort att höftböjaren har fått överkompensera och blivit överansträngd, fick jag förklarat för mig.

”- Inte konstigt att du hade problem med höger vaden förra året heller”, sa han samtidigt som det smattrade till ordentligt i min (uppenbarligen) stela höger vrist…

Och det bästa av allt!
”- Du får inte träna idag och inte springa imorgon. Och du kommer känna av höften ett par dagar. Men framåt torsdag-fredag kan du testa ett löppass och sedan även till helgen. Utmana kroppen lite, så ses vi om en dryg vecka”.

Utmana kroppen? Springa?! YEAY! Ni hör ju. Och som löpare (som han också är) förstår han nog glädjen sådär lite extra mycket – När kunden hör detta och plötsligt får de där tindrande, lyckliga, löpsucktande ögonen. Haha! 😛

Men jag vågar ändå inte hoppas. Inte än… Lite nojig är man ju, trots allt.
Vi får helt enkelt se hur det känns under veckan nu.

Prova höften-passet! Så gick det.

Att ”utmana” höften på slaskigt, moddigt underlag, var kanske inte det snällaste.
Men nu blev det som det blev. Tog den där planerade, lugna rundan direkt efter att jag hade vaknat. I löparkläderna (till Loves stora glädje!) och ut genom dörren. Innan frukost. Bara det, händer väldigt sällan. 🙂

Skillnaden jämfört med senaste passet, var att det nu mest var svag, molande värk. För två veckor sedan var det en lite skarpare smärta, som kändes mest när jag satte ner höger fot.
Under första 4 km var det just denna ospecifika, molande värk i höften.
Sista km blev det en mer specifik smärta. Den kändes tydligt på en punkt mitt fram/rakt in i höften, kan man säga. Blev lite extra försiktig med fotisättningen, men fortsatte sakta tassandes hemåt (då det inte var så långt kvar).

”Någon” njöt lite extra mycket i den tunga snön. 

Det märkliga är väl att jag, nu i efterhand, inte känner någon direkt försämring.
Det jag åtminstone kan konstatera, är det som jag varit inne på tidigare; Att två veckors total löpvila inte har gjort att det har blivit särskilt mycket bättre… Just nu känns naprapatbesöket EXTREMT nödvändigt. 😦

Trots värken, måste jag säga att jag njöt i övrigt.
Det gäller ju att passa på. Är man van att springa när lusten faller på, blir man extremt rastlös när man inte kan springa. Ni som är löpare, vet nog vad jag menar.

Inte starkare än den svagastes länken.

Återbesök hos naprapaten – check!
Min vad fick ytterligare en välgörande värmebehandling, samt massage. (Det gör fortfarande lika ont längst ner på vaden, nästan vid vristen. My god, vad stel jag är där?!)

Sedan fick jag göra knäböj och utfall ”under lupp”.
Knäböj gick bra. Utfall med vänster ben gick bra. Utfall med höger gick…eh…inte lika bra. Som jag skrev för inte så längesen är det sällan jag kör utfall. Jag nästan undviker det, just för att jag känner mig ”dålig” i den övning. (*himlar med ögonen åt mig själv*)
Jag var dessutom tydligt svagare på höger sida. Vingligt som tusan och knät föll inåt betydligt lättare. Vilket i sin tur resulterar i att foten ”viker ner sig” och…ta da… påverkar insida vad.

REHAB:
1. Uppstärkning av höft!  (Framför allt höger sida).
2.(Fortsatt) stretch av baksida lår/säte och…
3. …babysteps med löprundorna och (fortsätta) lyssna på kroppen.

höft