Löpning och Grit Strength!

Höftkänningar.

Ni anar inte hur sugen jag var på ett långpass i solen idag.
Men har senaste veckorna har jag haft pyttelite känningar i höften (igen) när jag har kört längre- eller tuffare pass. Därför valde jag att köra ta det relativt lugnt idag och siktar på ett längre pass till helgen istället.
Det blev dock lite löpning – 4 km uppvärmning för att vara mer exakt. Och även idag kändes det rätt bra. Inte riktigt samma wow-känsla som sist, men när man springer på löpbandet blir det aldrig samma sak som när man är utomhus!

(Däremot tog jag en kort promenad när jag kom hem och då tog jag ett par ute-foton).
Svettig och högröd. Fin så!
😉

Why do I do it?!

Efter de fyra kilometerna – uppvärmd och klar – var det dags.
30 f*cking minuter av Grit Strength… Det var ett bra tag sedan jag gick på passet och det kanske har sina förklaringar? Att jag behöver förtränga hur oerhört tufft det är, innan jag vågar boka in det igen?

Hängde ändå med oväntat bra första 25 minuterna. Nästan så att jag förvånade mig själv! Men orkade inte riktigt ända in i mål. Sista fem minuterna. Alltså fy tusan vad jag mådde illa..! Körde sumosquats med vikt OCH upphopp (?!) + mountainclimbers + armhävningar som ett ”triset” (direkt efter varandra utan vila), men bara halvhjärtat och försökte helt enkelt fokusera på att undvika att spy.

När jag ska köra Grit igen? 
Helt ärligt,  minns jag så här i efterhand faktiskt (nästan) bara de första 25 minuterna, då jag kände mig stark, genomsvettig och übercool. Så vem vet, kanske snart igen…! 😛

Fina ”musöron”!
(Eller ja, fina så länge man inte är allergisk såklart).

Hoppfull!

För att hinna knö in lite träning igår, stack jag tidigare från jobbet.
Jag måste ju erkänna att jag var nervös. Första löprundan efter mitt andra naprapatbesök, pga lite krasslighet i helgen.

Ungefär som vid tidigare försök ömmar det lite när jag ger mig ut. Jag gissar att kroppen inte är uppvärmd helt enkelt. Tidigare har ju det onda blivit värre efter ca 3 km. Den här gången slutade det nästan göra ont någonstans vid 2,5 km (?!) och jag sprang mer eller mindre helt smärtfritt fram till ca 4,5-5 km. Sista dryga km kändes det lite i höften igen, men inte alls lika mycket som tidigare.

Alltså. Jag vågar knappt hoppas…
Är så himla rädd att jinxa det och att det ska göra ont igen nästa gång jag ger mig ut. 😦 Nu efteråt har det inte heller gjort särskilt ont. YEAY! Men höften känns stel på något märkligt sätt.
Fast stelt är bättre än ont. Ett steg i rätt riktning. Håll tummarna är ni snälla! Och njut lite av bilderna från senaste rundan. 🙂

img_8665

img_8667

Höften – Naprapaten – Domen!

Naprapatbesöket – Kanske ni undrar?
Jodå, jag kom iväg. Däremot har jag inte haft tid (eller ork) att blogga de senaste dagarna.

Jag tycker alltid det är lite obehagligt att gå till en naprapat.
Även om det, i det här fallet, (äntligen) var min ”gamla”, som jag har förtroende för. Inte det att det gör ont, utan mer det obehagliga ljudet…

Först beskrev jag problemen; Vad som triggat smärta och vad som har funkat, fast det (enligt mig) borde har gjort ont.
Jag fick stå med ryggen mot honom. Vrida, böja och vända mig åt alla håll, samtidigt som han ”hm:ade” och ”mm-ade” bakom ryggen.
”- Det sitter helt klart i bäckenleden”, sa han.

balans

Efter det visuella blev det behandling av triggerpunkter i höften (AJ, vad det gör ont!) och sedan massage för att mjuka upp runt bäcken och ländrygg.
Tre (!) låsningar i på baksida / ryggen och även låsning i höger vrist. En delvis låst baksida som gjort att höftböjaren har fått överkompensera och blivit överansträngd, fick jag förklarat för mig.

”- Inte konstigt att du hade problem med höger vaden förra året heller”, sa han samtidigt som det smattrade till ordentligt i min (uppenbarligen) stela höger vrist…

Och det bästa av allt!
”- Du får inte träna idag och inte springa imorgon. Och du kommer känna av höften ett par dagar. Men framåt torsdag-fredag kan du testa ett löppass och sedan även till helgen. Utmana kroppen lite, så ses vi om en dryg vecka”.

Utmana kroppen? Springa?! YEAY! Ni hör ju. Och som löpare (som han också är) förstår han nog glädjen sådär lite extra mycket – När kunden hör detta och plötsligt får de där tindrande, lyckliga, löpsucktande ögonen. Haha! 😛

Men jag vågar ändå inte hoppas. Inte än… Lite nojig är man ju, trots allt.
Vi får helt enkelt se hur det känns under veckan nu.

Prova höften-passet! Så gick det.

Att ”utmana” höften på slaskigt, moddigt underlag, var kanske inte det snällaste.
Men nu blev det som det blev. Tog den där planerade, lugna rundan direkt efter att jag hade vaknat. I löparkläderna (till Loves stora glädje!) och ut genom dörren. Innan frukost. Bara det, händer väldigt sällan. 🙂

Skillnaden jämfört med senaste passet, var att det nu mest var svag, molande värk. För två veckor sedan var det en lite skarpare smärta, som kändes mest när jag satte ner höger fot.
Under första 4 km var det just denna ospecifika, molande värk i höften.
Sista km blev det en mer specifik smärta. Den kändes tydligt på en punkt mitt fram/rakt in i höften, kan man säga. Blev lite extra försiktig med fotisättningen, men fortsatte sakta tassandes hemåt (då det inte var så långt kvar).

”Någon” njöt lite extra mycket i den tunga snön. 

Det märkliga är väl att jag, nu i efterhand, inte känner någon direkt försämring.
Det jag åtminstone kan konstatera, är det som jag varit inne på tidigare; Att två veckors total löpvila inte har gjort att det har blivit särskilt mycket bättre… Just nu känns naprapatbesöket EXTREMT nödvändigt. 😦

Trots värken, måste jag säga att jag njöt i övrigt.
Det gäller ju att passa på. Är man van att springa när lusten faller på, blir man extremt rastlös när man inte kan springa. Ni som är löpare, vet nog vad jag menar.

Jag tycker inte om löpare!

höftInte just nu i alla fall…. 😉
Just nu är jag inne på min 5:e dag utan löpning och abstinensen finns definitivt där! Jag läser om – och ser bilder från löprundor på bloggar och forum. Något frustrerande…!! Nu förstår jag de stackarna som klagar över betydligt längre skadeperioder. Fy tusan…

Känningarna” i min höft känns betydligt bättre, men jag vågar (faktiskt) inte ens testa att springa än.  Den logiska sidan tänker att det troligtvis är det ”bara” överansträngning pga ökat antal km senaste månaden. Den nojiga sidan tänker stressfraktur i höften, därav rädslan att ens testa. Tänk om jag gör det värre? Och hur länge behöver jag vila om det ”bara” är en överansträngning?

Det positiva (tror jag) är att det kom ganska nyligen.
Jag har nog bara känt av ”småhuggen” och ilningarna ner i benet under de 2-3 (kanske möjligen 4) senaste passen. Inget jag har ignorerat och kört på med, under en längre tid, alltså. Nu har jag kört stretchning/yoga med fokus på både höftböjarna och sätesmuskulaturen senaste dagarna. Hoppas det hjälper! Känner mig faktiskt riktigt stel; särskilt i vänster höftböjare (där jag har känt av ”molande” värk).