Jaaa! Det var överfullt på gymmet!

Januariträningen tycks hålla i sig för alla nya.
Och det är ju jättebra! Problematiken uppstår när man planerat ett pass och inser att varenda maskin och (väldigt många) frivikter/skivstänger är upptagna. Det är då man måste kliva utanför boxen. Köra övningar man egentligen inte hade tänkt köra, men som gör underverk för kroppen, just för att det är övningar som man inte är van vid. Win-win!

Efter att ha kört totalt 8 set av bencurl och benspark i maskin (relativt ”vanliga” övningar) begav jag mig mot TRX-bandet.
Där ”körde jag bort” två unga yngre tjejer, som likaväl kunde köra sina crunches 2 meter åt vilket håll som helst. Och tackade såklart. Otrevlig är jag inte. 😉

Det blev lite cirkelupplägg på det hela.

  • Knäböj med explosiva hopp
  • Enbensböj / Pistols i TRX:en
    12 reps av varje x 5 varv

Återigen ett sånt där upplägg som låter ganska enkelt, men där svetten lackar rejält, när man är klar! Härlig känsla!

Det märkliga här är min höft.
I min värld finns ingen bakomliggande logik. Knäböj med explosiva hopp; Funkar hur bra som helst. Ingen smärta (förvånande)!
Försökte däremot ge mig på ”sprinter starts” i TRX:en. Skitont! Frånskjut/landning – Borde väl vara sak samma oavsett övning…?!  😮 Annan vinkel i och för sig, men…?

Oavsett vilket, försöker jag försiktigt utmana höften. Ju mer kött på benen jag har, när jag träffar naprapaten nästa vecka, desto lättare borde det vara (för honom) att se någon logik. Right?

Prova höften-passet! Så gick det.

Att ”utmana” höften på slaskigt, moddigt underlag, var kanske inte det snällaste.
Men nu blev det som det blev. Tog den där planerade, lugna rundan direkt efter att jag hade vaknat. I löparkläderna (till Loves stora glädje!) och ut genom dörren. Innan frukost. Bara det, händer väldigt sällan. 🙂

Skillnaden jämfört med senaste passet, var att det nu mest var svag, molande värk. För två veckor sedan var det en lite skarpare smärta, som kändes mest när jag satte ner höger fot.
Under första 4 km var det just denna ospecifika, molande värk i höften.
Sista km blev det en mer specifik smärta. Den kändes tydligt på en punkt mitt fram/rakt in i höften, kan man säga. Blev lite extra försiktig med fotisättningen, men fortsatte sakta tassandes hemåt (då det inte var så långt kvar).

”Någon” njöt lite extra mycket i den tunga snön. 

Det märkliga är väl att jag, nu i efterhand, inte känner någon direkt försämring.
Det jag åtminstone kan konstatera, är det som jag varit inne på tidigare; Att två veckors total löpvila inte har gjort att det har blivit särskilt mycket bättre… Just nu känns naprapatbesöket EXTREMT nödvändigt. 😦

Trots värken, måste jag säga att jag njöt i övrigt.
Det gäller ju att passa på. Är man van att springa när lusten faller på, blir man extremt rastlös när man inte kan springa. Ni som är löpare, vet nog vad jag menar.

När man vill lite för mycket ?

Mina ben känns smått överkörda!
Efter 4 dagars skidåkning har alla muskler som (förmodligen) inte används till löpning, fått jobba för fulla muggar! Eller ja, även de som faktiskt används till löpning, har nog fått jobba mer än vanligt. Hade rejält med mjölksyra i, framför allt låren, när man närmade sig slutet av backarna, de sista tuffare åken…! Som Robert Gustafsson sa:
”Det brääääänner!” Fast inte i bröstet då…. 😛

Utöver träningsvärken har jag fått en ömhet i höger höft.
En lätt överansträning hoppas jag! Det känns mest när jag suttit/legat still länge och ska resa mig. Men det är nog ingen fara (*intalar mig själv*).
Jag kände i alla fall inget under själva skidåkningen. Det här märkte jag av först, den sista morgonen, när jag vaknade, så att…

Ser ni någon 35-åring som ser lite ut som Agda, 89, så kan det vara jag… 😉
Har ni haft en bra start på veckan / efter jullovet?


img_8128