All golden – Just around the corner!

Nu när jag inte har kunnat springa (eller ens kommit ut soffan…) blev dagens äventyr ganska oavancerat.
Och man behöver ju faktiskt inte krångla till det heller, om vi ska vara helt ärliga. Jag tog helt enkelt bara på mig gummistövlarna och gick 50 meter från huset (fortfarande på vår tomt) och fotade lite höstbilder. Så oerhört skönt med frisk luft i lungorna!

Jag älskar färgerna ute nu – All golden!
Och det är framför allt nu under hösten (men även våren) som jag älskar att bo på landet, sådär lite extra. Det är något extra magisk med naturen, så här års!

Är det bara det att jag är uppmärksam och verkligen ser färgerna mer i år, eller är det mer intensivt…?

img_2609

img_2608

img_2607

4 anledningar att springa på hösten!

Det är många löpare därute som föredrar vår- och sommarlöpning.
Som alltid måste komma igång på nytt med löpningen i mars månad, efter ett längre uppehåll. I bästa fall har de tränat annat under vintern. I värsta fall har de inte tränat alls sedan augusti-september och får en rejäl uppförsbacke.

Men hör ni; ge höst- och vinterlöpning en chans. Det är verkligen magiskt – på sina helt olika sätt. 🙂

Som jag har nämnt förut och som många av er, som kikar in här regelbundet, (kanske) redan vet, är att min absoluta favoritårstid att springa nu, på hösten!

Varför jag älskar höstlöpning?

  1. Den där perfekt ljumna, men ändå svala luften. Lätt att andas när man springer!
  2. Färgerna! Naturen är så vacker att det känns overkligt! Det är bara att njuta.
  3. Stillheten. Skogen känns sådär extra tyst på något sätt. Och när dimman lägger sig är det som magi.
  4. Att man får så oerhört många chanser att njuta av både solupp- och -nedgångar! Perfekt tid för att tajma in både morgonjogg och kvällslöpning.

IMG_2580

IMG_0345

IMG_0393

IMG_6390

IMG_0063 IMG_6716

För att inte tala om hur hösten bjuder på sig själv, uppe i Åre! Spana in (bland annat) Sara inlägg: Väder och När fjället är som vackrast! Om ni inte redan gjort det, vill säga. Fast då kan man faktiskt spana in det en gång till. Så fantastiskt vackert!) 🙂

Springa i regn & höstlängtan!

Det är många därute som är så kallade sommarlöpare.
Som slutar springa när det blir mörkare på kvällarna och/eller när hösten drar in; med sitt gråa, fuktiga, regniga skepnad. Mitt tips till er: Ge det en chans! Testa att springa även höst och vinter. Det är något särskilt med varje årstid. Det kan låta som en klyscha, men det är något särskilt med att springa med regnet smattrandes mot ansiktet. Eller när det faller lätta snöflingor och man hör hur det knarrar under skorna.

Själv älskar jag hösten!
Min absoluta favoritårstid; inte bara när det gäller löpningen, men även när det gäller löpningen. Tiden vi befinner oss i (än så länge) är väl kanske mer sensommar, men det har känts lite ”höstigt” sista tiden. Och förlåt om jag går händelserna i förväg nu, men jag njuter faktiskt. Eller såsom kloka Nina (be)skrev det i ett av sina inlägg: Sadhana & Sensommarbliss.

”Nu när luften svalkar av och det blir dunkelt om nätterna, mojnar det inuti mej”

Exakt så känner jag när September och Oktober närmar sig.
Jag blir liksom märkligt lugn inuti, även om det ibland är mycket som snurrar på runt omkring mig.

Bara över den där tröskeln…!

Och det här med att inte vara en sommar/solskenslöpare.
Gårdagens plan var att ge mig ut på en löprunda – i regnet. Istället för att bara ge mig ut tidigt på förmiddagen och sedan kunna fokusera på annat, sköt jag på det. En timme, tre timmar och plötsligt hade nästan hela dagen gått. (Varför gör man så…?)

När jag, vid 17.30, äntligen fick tummen ur var det ju väldigt skönt.
”Såklart”! Visst, jag fick kriga lite första km för de var riktigt sega. Jag antar att sviterna från slutet av veckan, fortfarande tar ut sin rätt… Men ju längre jag sprang, desto piggare blev kroppen. Och för varje kilometer regnade det lite mer.

Åttonde och sista km, sprang jag över åkrarna med regnet smattrandet i ansiktet. Hela kroppen var genomvåt sedan länge, men ändå hade jag en sån där bubblande, fnittrig känsla långt ner i magen. Älskar det – På riktigt! 🙂  ❤

 

Golden!

Det är inte bara ”golden hour” som står för de gyllene färgerna ute just nu.
Naturen glöder på ett sätt som gör att jag tappar andan! Kan vi boka in höstdagar som dessa, ytterligare ett par veckor till, tack? 🙂

Benen var inte lika gyllene.
Inte till en början i alla fall. Första dryga km gick riktigt segt. Kanske som sig bör (!) då tanken trots allt är att värma upp kroppen. (Varför är det så lätt att springa för fort, från start?)

Lycklig traildog! ❤

Jag hade inga krav på kroppen,
då jag inte hade sprungit sedan löparlägret i helgenDäremot kändes benen, förvånansvärt pigga, efter den första (något sega) km. Innan jag visste ordet av hade jag dessutom sprungit fler km än jag hade tänkt mig. Planen var från början en kortare runda (4-5 km) men den slutade på nästan 7,5 km.

Och döm till min förvåning när jag insåg att tempot hade legat ca 30-40 sekunder snabbare/km än mitt vanliga distanspass. I kuperat terräng…?! Och att det inte hade varit någon högre ansträngningsgrad. Supkompensationen…? 🙂

Nej, men hallå där, September!

Här har jag varit förkyld i fem dagar och vad händer…?
Det känns som om jag bara vände ryggen till i en ynka sekund och plötsligt hade hösten lagt sin första slöja över skogen. Allt börjar skifta i gult, rött och brunt. Det är fuktigt. Tyst på ett märkligt sätt. Luften är ganska rå, men ändå lättandad.

IMG_5989
Idag blev det en superlugn ”gågging”-runda, med långärmad fleecetröja.
Första gången för långärmat sedan tidigt i våras (!) Det har funkat bra med enbart linnen eller kortärmat. Inte ens den TUNNA långärmade tröjan har använts, trots den grå(are), regniga sommaren. Är det +15 eller mer (och det faktum att man får upp värmen under löprundan), har jag inte behövt något annat.

Men idag var det bara ca +8 när jag gav mig ut.
Eftersom jag inte visste om jag vågade jogga ALLS (lite snorig är jag fortfarande, men inget halsont) föll valet på en lite tjockare tröja. Och så himla mycket spring blev det faktiskt inte. Men vet ni. Det var skönt att bara få röra sig! Och det blev aldrig för varmt heller. Ganska ruggigt ute idag. Men ändå riktigt magiskt och fantastiskt vackert. Som om naturen håller andan på något sätt…