Hur tänkte jag…?!

Ni vet jag och planering…
I 9 fall av 10 går jag enbart på känsla. Det vet ni säkert, om ni hängt här ett tag. Att hitta det som funkar för en själv; det är det som är det viktiga. Vissa gillar planering och struktur i träningen. Hade jag planerat min träning, hade jag tappat bort träningsglädjen på vägen. Jag behöver gå på känsla.

Idag hade jag (preliminär)bokat yoga. 
Men när jag klev in genom dörrarna till gymmet kände jag:
”Nä, jag känner inte för att köra yoga idag!”
I receptionen frågade jag därför om det var ok att jag bokade om till något mer fartfyllt. Som 30 minuter ”Les Mills Sprint” (Högintensiva intervaller på spinningcykel). Och det gick bra, sa hon.

Mjölksyraträning!

Uppvärmningen kändes…jag vet inte…inte riktigt som en uppvärmning.
Eller så var jag lite disträ…?  Efter den började vi med 40 sekunders intervaller med tyngsta möjliga motstånd. Efter det lades det till 15 sekunders maxsprint på samma motstånd (om man orkade, annars fick man lätta på motståndet lite). Lååånga 15 sekunder!
Detta (40 + 15 sek) kördes 4 gånger med kort (!) vila emellan. Jösses, mjölksyra överallt i kroppen!!

Efter den sista av dessa kombinerade intervaller mådde jag riktigt illa! 
Den där ”jag kommer spy”-känslan, som jag annars bara får när jag kör riktigt tuffa löparpass (eller på löpartävlingar). Aldrig (tidigare) när jag kör(t) spinning, men jodå, tydligen går det också. 😛

Den första, längre intervallen efter ”mittvilan” fick jag fuska mig igenom.
Sorry… Men jag HADE spytt annars. När mjölksyran lagt sig lite, kunde jag i alla fall avsluta passet. Jösses vad jag svettades! Det kändes inte som att det droppade av mig, utan rann…?!

Yoga byttes mot hårdintensiva intervaller alltså. Bra byte? Ja, det tycker jag. Efteråt… 😉

Lite röd…

Tävlingsrapport – Skatås Vårtävling 8 km.

Som sagt, idag var det tävlingspremiär för året.
Det kändes i det stora hela riktigt bra! Förvånansvärt bra får jag nog säga! Även om jag har haft lite mer ”flyt” i löpningen det sista vet man ju aldrig hur dagsformen är. Första 5 km gick runt 6,0-tempo. Stundtals t.o.m. strax under det. 🙂 Själv sa jag till  Sara strax efter start:
”- Håller vi det här tempot, klarar jag nog bara 1,5-2 km”.

Men som sagt, det gick betydligt bättre än jag trodde.
Vi var länge överens om att det var ”Ansträngande men hanterbart”. Bra nivå på tävling! Vi sprang t.o.m. förbi fyra herrar. Första gången på tävling som jag plockar placeringar. Riktigt rolig känsla! Sedan att de förmodligen var 10-20 år äldre än mig, är fullständigt skit samma! 😉

Den här bilden är från i somras (på samma runda). Lite grönare, men i övrigt såg det likadant ut idag. Sol och bra underlag! Dock är ju den här raksträckan nedan ”dödens” tråkig… Låååååång (på bilden är bara halva sträckan ungefär)… Ni förstår…?! 

skatas

Runt 6,5 km började det (för mig) höga tempot att slita.
Andningen förändrades och blev lite snabbare (särskilt i uppförbackarna), men det allra värsta var att jag KÄNDE att kroppen inte kunde transportera bort mjölksyra så snabbt jag jag önskade. Resultat = Lätt illamående och vi ett tillfälle en kväljning…. Vi gick (ja, förlåååååt) ca 15 sekunder för att få ner den värsta mjölksyran.

Svagt uppför när man kom in på målrakan. Fram till halva ungfär.
Sista halva rakan gick svagt nedför. Då passade vi på att spurta. Ordentligt! Det svartnade lite grann för mina ögon där för en sekund eller två, men jag hörde lite skratt runt omkring (tur att man kan glädja någon. Haha!) och vid mål tyckte jag mig se en fotograf. Får se om jag fastnade på bild…?  Jag såg säkert supersnygg ut. Med min spurt och min fina tävlingsmössa! 😉

Men som sagt; för att vara så här tidigt på året så kändes det riktigt bra idag. Knappa 8 km och den officiella tiden blev 49,58. Tur att jag spurtade, för det känns lite bra att komma in under 50 min-gränsen. (Löjlig man är). 😉
Detta bådar gott för resten året. Hoppas jag.


skatåstävling