Att ta på sig sport-bh när man är svettig!

Det var lite småstressigt igår, men efter att (äntligen) ha lyckats lämna barnen på gymmets barnpassning, kunde jag ge mig in i omklädningsrummet för att byta om. Den där klibbiga, åskluften som är ute nu – Vad tusan är det?! Bläää… Att ta på sig sport-bh och kompressionstights när man är svettig redan från början; hur lätt är det?
Att dessutom ha ”publik” (!) när man försöker få bh:n att inte rulla upp sig och fastna över brösten (ni vet förhoppningsvis vad jag menar); den känslan är sådär kul, alltså…!

Hur som helst; Efter lite svettgnisslande tights och bröstjustering, kunde jag äntligen gå upp till gymmet. Jag insåg dock att det bara var 30 minuter till att det inplanerade (och välbehövliga) yoga-passet skulle börja.
”Vad kan jag få till, som är vettig, på 30 minuter”…? 
Det blev uppvärmning på löpbandet och sedan korta, intensiva intervaller. 3 x (5 x 30 sekunder), med 15 sekunders vila emellan varje intervaller, samt 90 sekunders setvila.  Sedan blev det visst en 16:e intervall, bara för att jag kunde… Haha!

Svetten lackade rejält och när jag kom in i yogasalen, droppade det om mig.
Lätt att sluta eftersvettas med tankekraft. Not… Fokuset på det passet låg på bröstöppnare. Jag hade dock ”problem” redan när vi skulle värma upp med solhälsningar och fick kramp i låren, pga löpningen.
Löpning och yoga är en riktigt bra kombo! Det är nog dock bra att ha lite längre paus emellan, än 3-4 minuter…! 😛

Jag svettades lika mycket när yogapasset var över.
Global Yoga 2 – fördjupning är inte alls lika ”svalt” och coolt som min älskade Yin Yoga… 🙂

Foto från ett annat tillfälle, men det kändes årstidsmässigt passa. 🙂

Hur tänkte jag…?!

Ni vet jag och planering…
I 9 fall av 10 går jag enbart på känsla. Det vet ni säkert, om ni hängt här ett tag. Att hitta det som funkar för en själv; det är det som är det viktiga. Vissa gillar planering och struktur i träningen. Hade jag planerat min träning, hade jag tappat bort träningsglädjen på vägen. Jag behöver gå på känsla.

Idag hade jag (preliminär)bokat yoga. 
Men när jag klev in genom dörrarna till gymmet kände jag:
”Nä, jag känner inte för att köra yoga idag!”
I receptionen frågade jag därför om det var ok att jag bokade om till något mer fartfyllt. Som 30 minuter ”Les Mills Sprint” (Högintensiva intervaller på spinningcykel). Och det gick bra, sa hon.

Mjölksyraträning!

Uppvärmningen kändes…jag vet inte…inte riktigt som en uppvärmning.
Eller så var jag lite disträ…?  Efter den började vi med 40 sekunders intervaller med tyngsta möjliga motstånd. Efter det lades det till 15 sekunders maxsprint på samma motstånd (om man orkade, annars fick man lätta på motståndet lite). Lååånga 15 sekunder!
Detta (40 + 15 sek) kördes 4 gånger med kort (!) vila emellan. Jösses, mjölksyra överallt i kroppen!!

Efter den sista av dessa kombinerade intervaller mådde jag riktigt illa! 
Den där ”jag kommer spy”-känslan, som jag annars bara får när jag kör riktigt tuffa löparpass (eller på löpartävlingar). Aldrig (tidigare) när jag kör(t) spinning, men jodå, tydligen går det också. 😛

Den första, längre intervallen efter ”mittvilan” fick jag fuska mig igenom.
Sorry… Men jag HADE spytt annars. När mjölksyran lagt sig lite, kunde jag i alla fall avsluta passet. Jösses vad jag svettades! Det kändes inte som att det droppade av mig, utan rann…?!

Yoga byttes mot hårdintensiva intervaller alltså. Bra byte? Ja, det tycker jag. Efteråt… 😉

Lite röd…

Fantastiskt & fruktansvärt – All at once!

Allt som oftast förstår man sig inte riktigt på kroppen.
Jag har varit rejält trött och seg sista tiden, vilket troligtvis har sin förklaring i det vackra fotot nedan… Bittersweet.

Därför tänkte jag att det var klokt att köra intervaller inomhus!
Said and done – Uppvärming och sedan var planen intervallstege. Jag ääälskar intervallstegar. Eller ja, så mycket som man nu kan älska intervaller… 😛 Det är något, med att hela tiden ändra längd och tempo, som tilltalar mig.

Intervallstege – Kärlek!

* 1500 – 1000 – 800 – 600 – 400 – 200 meter.
Med 2 minuters gåvila mellan allihop. Plus att jag för varje nedtrappning i längd, ökade tempot med 30 sekunder/km. Det var här det märkliga hände. Löpningen kändes bra. Riktigt bra! Bättre än på länge faktiskt! Jag kände mig urstark under den tuffa(ste) 600- och 400 meters intervallen! Det hade nog att göra med att de är tillräckligt långa för att hinna bli jobbiga och samtidigt tillräckligt snabba för att bli…tja…jobbiga. 200 metaren däremot, hinner ju liksom knappt börja innan den är över. Typ så… 😉

Jag kan inte andas?!

Men lika bra som löpningen kändes, lika jobbig var andningen EMELLAN varje intervall. Och då menar jag inte jobbig som i flåsig, utan jobbig som i ”Herrejösses, jag får ju nästan ingen luft…?!” Hur tusan kan jag uppleva det när jag kör gåvila, men inte under de högre tempot? Borde det inte vara tvärtom…? *mycket fundersam*

Och jo, ni har rätt. Jag borde boka tid hos vårdcentralen.
Det är det där med att ta sig tiden, få tummen ur. Jag ni vet säkert… Just nu längtar jag efter ett rejält sommarregn (förlåt alla sommardyrkare) och tänker att jag kanske borde ”stå ut”. Men njae, jag ska nog ändå försöka komma ihåg att ringa imorgon. Jag har ju känt av pollen tidigare år, men just nu är det värre än någonsin.

Så, slut på gnäll! Positivt – Toppenkänsla i löpningen! Yeay på den! 🙂

Fredagsfys och Fair Trade Choklad!

Lugnt och njutningsfullt är min melodi –  i 9 fall av 10.
Eller ja, kanske 8 fall av 10 om vi ska vara ärliga. Ni som hänger här regelbundet, vet att jag springer (och tränar) på känsla. Det innebär oftast långt och långsamt i skogen. Love it!

Även om jag inte har något direkt mål med min träning (i den bemärkelsen att jag följer något schema, personlig plan eller träningsupplägg för att klara de få lopp jag springer på ett år) tycker jag ändå att det är roligt att riva av ett tempopass då och då!
Känna hur pulsen sticker iväg, hur lungorna får jobba och hur kinderna blir rosiga. Få den där insikten att man man klarar mer än man tror! 🙂

Med inspiration från Träningsblogga-Ida, som har kört både pyramidintervaller och norska superintervaller (4×4 minuter) senaste veckan, bestämde jag mig också för att köra intervaller idag.
Jag var sugen på konditionsträning efter veckans två avklarade styrkepass och ville att det skulle gå snabbt och lätt. Eller ja, kanske inte lätt – lätt (!) men ni förstår förhoppningsvis vad jag menar. 😛

Sagt och gjort. Min intervallserie såg ut som följande:
5 x 2 minuter – 1 minuts gåvila
5 x 1 minut – 30 sekunders ståvila
5 x 30 sekunder – 15 sek ståvila

På pappret ser det så jäkla ynkligt ut…! Why?!
I verkligheten var det tokjobbigt! Som korta intervaller alltid är. Maxtempo på varje distans – flåsigt, flåsigt, flåsigt! Och så himla skönt efteråt. Jodå, jag lovar!  Bästa känslan! Det vet nog de flesta av er redan.

Efter fredagsfysen, blev det fredagsmys med familjen.
Och så njöt jag av min choklad…! Jag är (tyvärr) en mjölkchoklad-junkie, men har lärt mig att tycka om mörkare varianter.

Hoppas ni har haft en bra fredag! ♥