Nybörjare!

Vi har alla varit nybörjare någon gång.
Det är absolut Inget fel i det, tvärtom. Igår fick jag själv uppleva känslan (på nytt) av hur det kan vara när man är ny och känner sig sådär osäker och pinsam som man (tyvärr) ofta gör sig när man börjar träna. Det spelar ingen roll om det är i löparspåret eller på gymmet; man känner sig liksom bortkommen och ”fel” på något sätt.

Jag började styrkepasset med att köra knäböj och utfall, med skivstång.
Efter det blev jag lite sugen på att testa en maskin som jag inte provat tidigare. Dels var jag lite nojig över att jag skulle sätta mig där och sedan inte kunna släppa ”spärren”. Tänk om någon såg mig och undrade vad jag höll på med?

Men sedan tänkte jag; vad tusan – Det är väl bara att köra! 
Vilken vikt ska jag lägga på då? Två stycken 15 kg viktplattor till att börja med. Själva maskinen/ den tomma stången väger nog ca 20 kg och 50 kg totalt bör ju vara lugnt. På med viktplattorna, satte/ställde mig tillrätta och lossade spärren. Ner i knäböj och tänkte:
”Shit, vad tungt det var?!” men fortsatte ändå. 6 repetitioner på darrande ben. Tänkte att det säkert berodde på att musklerna var trötta efter de tidigare övningarna (Utfall är ju en bendödare som jag ofta undviker… Tyvärr. Grym övning, för övrigt!)

När kroppen klarar mer än man tror (bokstavligen)!

När första setet var klart bytte jag ändå till två stycken 10 kg viktplattor.
”Nu borde det ju kännas lite lättare i alla fall”.
Tja, kanske marginellt, men det var fortfarande förvånansvärt jobbigt! Hur kan det vara så tungt?? Jag körde klart 4 set á ca 5-6 repetitioner (allt jag orkade).

När jag kom hem var jag tvungen att googla maskinen och insåg på beskrivningen att startvikten (utan extra viktplattor) låg på 62 kg.  Say what?!  S…e…x…t…i…o…t…v…å… kilo???

Det innebär att jag omedvetet körde på 92 kg.
Inte konstigt att det kändes ”lite tungt”…! *skratt* 😀