En halv halvmara!

Tunga ben, tung andning.
Tja, jag kan nog tyvärr inte vara sådär optimistisk och peppig, som man borde vara (?) när man bloggar om träning. Det är ju som det är när inte en enda del av kroppen vill samarbeta. *suckar*

Förhoppningsvis visar det er att alla pass inte är fantastiska. Inte ens för de/oss som springer regelbundet. Ibland känns det bara bläähää… Trots det jobbade pannbenet ihop knappa 11 km. Ok, med den obeskrivligt kassa känslan, måste jag säga att jag ändå är liiite nöjd.

Racerapport 1,2 och 3!

Hur som helst. Vill ni ha pepp.
Kika in följande race rapporter från helgen!

Citat från Annas blogg: ”Här har Fredrik deklarerat att han mår illa och har ont i hela kroppen. Han frustar som en döende häst och jag är rädd att han ska bryta ihop när som helst. Själv har jag autopiloten på och vill bara mata på för att nå målet innan nyår.”

Frustande, döende häst – Yepp, that´s probably me…

Alltså, om vi säger så här. Jag kommer förmodligen inte vara den där ”traktorn på autopilot”. (I wish!)
Mår illa – ont i kroppen – frustar – bryta ihop när som helst…? Tja, jo, det låter mer troligt att det kommer vara  jag… 😮 😛