När någon rör om i grytan lite…!

Alla är olika och det är så det ska vara! 
Vissa tycker om att njuta av en köttbit med bea, medan någon annan ”would die for some” ugnsrostade palsternackor doppade i en lätt creme fraice-sås. Inget är egentligen rätt eller fel. Som Sara citerade Kalle Zachari Wahlström i ett av sina inlägg häromdagen:
Bra mat är mat som gör dig glad. Dålig mat är mat som ger dig ångest eller som får dig att må dåligt!”  So simple – egentligen.

Jag är en person som, helt ärligt, skulle kunna lägga betydligt mer krut på kosten.
I alla fall om man frågar ”renlevnadsmänniskor”. De som äter vegetariskt, LCHF, paleo, raw food eller bara ”clean”. Som i allra värsta fall äter två rutor mörk choklad. (Kan man göra så…?!)  😉

IMG_5775
Överallt i bloggar, läser man om de senaste nyttiga tipsen:
Chiapudding, superfoods, nyttig glass gjord på avocado och banan och lite kakaonibs… Ingredienser som jag inte ens kan uttala namnet på. Tårtor till barnkalas som inte innehåller varken socker eller mjöl.

Jag inser att många faktiskt tycker det är gott (och bra).
Och det är säkert jättebra. Men som en (i andras ögon) kolhydrat-”junkie” blir jag lite trött på att läsa om det emellanåt. (Ja, jag erkänner. Sorry!) Om man är sugen på en kladdkaka, kan man inte bara äta en ”RIKTIG” kladdkaka då…? Inte om man äter det varje dag förstås, men ni förstår  nog vad jag menar.

Därför blev jag så glad att jag skrattade högt när jag läste Katarinas inlägg! 😀

Fan, nu blev det ju ett livsbejakande inlägg. Och jag som hade tänkt att raljera över kanske proteinpulver (my god, finns det något äckligare? Och när folk ba: jag vispade ihop bladibla med proteinpulver och det smakar PRECIS SOM GLASS, då vet man ju att dom ljuger, för det ser ju inte ens lite ut som glass).

 

Beach 20XX och olika kroppar.

Det är smått frustrerande när man tänker en massa tankar, som man sedan har svårt att sätta ord på.
Delvis för att jag inte riktigt VET hur jag ska sätta ord på det. Men även för att jag är rädd för att någon ska ta illa upp. Vilket INTE är min mening. Men alltså… Det här med beach-kropp, bikini-kropp och Gud och hans moster…

Alla kroppar är unika och olika.
Som det SKA vara! (Såklart).  🙂 Jag önskar att alla kunde inse att deras egna kroppar är fina och fantastiska, istället för att leta fel och längta efter att ha en annan kropp. Eller säga att man kommer ”gömma sig i vassen” (i år igen). Kan vi sluta med såna fruktansvärt tråkiga uttalanden? 😦

I sociala medier skrivs det om hur man ska vara nöjd med den kropp man har.
Vilket är jättefint i sig.  (jag gör ju samma sak här)… Jag förstår att tanken är god! Det jag reagerar lite på är träningsbloggar som skriver att man ska vara nöjd och sedan lägger man ut bilder på sig själv och väger typ 50 kg.

Det är nu jag är rädd att ni missförstår mig!
Det är klart man ska vara jättenöjd med sin kropp oavsett storlek. Även om man är vältränad ska man SJÄLVKLART få känna sig fantastisk. Men det är ändå något som känns aningens provocerande när man som ”smal och vältränad” säger att alla ska vara nöjda med sina kroppar.
Kanske tänker jag så här för att jag själv inte väger 50 kg..? Inte i närheten. Och jag vill inte väga det heller, så egentligen borde jag väl inte fundera kring det (?)

Nä fy, vad svamligt det här blev. Förstår ni någonting av det jag har funderat på?

kropp

Min sambo fick en julklapp…

…från sin arbetsgivare. Jag har bara en enda fråga;
V.a.r.f.ö.r. ger man sina anställda en VÅG i julklapp? Why??? Jag har inte vägt mig på evigheter. Vi har inte haft någon våg hemma på åratal och ser inte behovet i det, då jag i grund och botten struntar  fullständigt i vad jag väger. Det är känslan som räknas! Och min kropp känns stark, kurvig och fantastisk! Men… Tror ni att jag kunde motstå att ställa mig på den där j***a vågen? Nej…

Att jag vägde över 70 kg visste jag. Men inte så många kg över 70…?
När jag rotade i arkivet igår kväll hittade jag det –> här inlägget som Åsa skrev.  Jag inser ju att det verkligen bara ÄR en siffra! Hon ser grymt vältränad ut när hon nådde 70 kg! Det är väl lättare att se det på andra, än på sig själv? Varför hakar jag upp mig? *suckar och idiotförklarar mig själv*

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/efb/39207155/files/2014/12/img_1464.jpg

Fullkomligt Average, tack!

På träningsportalen shapemeup.se har jag vid flera tillfällen sett den här reklamen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga…  Reklamslogan: ”Why be average when you can be more”?

Mer vadå…? Om jag äter piller som ökar förbränningen blir jag brun och får stora bröst?
Jag tror att jag väljer att vara ”Average”, vilken dag som helst! Bara sorglig (t) (försök till) reklam, anser jag. 😦

(Orka-Mera) Anna skrev ett inlägg i samma kategori häromdagen, gällande mediavärlden. Hur tidningar inte längre fokuserar på träning och/eller träningstips, utan skriver om helt andra saker! Det blev många kommentarer, bl.a. från en journalist som jobbar på tidningen. Läs!

reklam

Du är för rund för att springa ett Marathon!

Vi lever i en oerhört utseende-fixerad värld!
Man ska se ut på ett visst sätt. I den ”vanliga” världen tror unga tjejer att de måste vara TOKSMALA. I fitnessvärlden vill man vara muskulös och ha sex-pack. Jag har aldrig haft ätstörningar, men tyckte under några år att jag vägde ”för mycket”. Jag var osäker och ville ha 26 tums jeans som de snygga, smala tjejerna i klassen. I dag inser jag ju att jag trots min osäkerhet, har haft TUR då det aldrig utvecklades till något värre.

Idag är jag nöjd med min kropp!
Det är en fantatisk känsla och jag ÖNSKAR att jag vifta med ett trollspö och få alla tjejer att trivas med sig själva. Ni är fantastiska och vackra, precis som ni är! Era kroppar är en makalös ”manick” som klarar sååå mycket om ni bara låter den göra det! Inte misshandla den. 😦

Hela samhället behöver förändras. Vi behöver sunda förebilder, så att vi vågar tro på oss själva och älska oss själva!
Jag blir så oerhört förbannad när jag hör sånt här; Alexandra gick för att kolla upp en segdragen förkylning och får höra av sin LÄKARE (!?) att hon ser inte ut att vara en Marathon-löpare. Att hon har för bred rumpa och för breda lår….

SAY WHAT?!! *förbannad* Hon gav, som tur var, svar på tal för hon är s.t.a.r.k!
Jag har bara träffat henne IRL ett par gånger, men hon är en grym tjej, med skinn på näsan! En tjej som KAN ge svar på tal! Tänk om det hade varit en osäker tjej? Tänk vad en sån kommentar hade satt sig hon någon som inte hade kunnat skaka av sig den utan istället börjat fundera?!

” Jo, han har nog rätt. Jag är nog för rund. Jag klarar nog inte att springa Marathon. Eller, i alla fall gå ner 10 kg i vikt innan jag springer ett Marathon..?”

Glöm inte; RUND ÄR OCKSÅ EN FORM! Och en jäkligt bra sådan! 😉