2 km uppförsbacke! 

Var fullständigt jetlagad imorse, när barnen vaknade.
Inte för att klockan ställdes om till vintertid mellan fredag och lördag, utan för att vi kom upp till Värmland vid midnatt och sedan inte kom i säng förrän efter lite kvällsmat. Jag lägger ju mig normalt sett alltid klockan 22…

Var nära att somna efter lunchen idag, när jag låg och läste tidningen ”Topphälsa”.
(Inget jag läser i vanliga fall, men tidningsutbudet här är inte det största). Jag kom på mig själv att vara GALET trött och löpsugen på en och samma gång. Märklig kombo. Men segade mig upp ur sängen och tog lååångsamt på mig träningskläderna, i något konstigt hopp om att plötsligt vakna till liv.

Första km var det segaste jag har känt på länge!
Som tur var verkade kroppen piggna till en aning, även om passet inte genomsyrades av någon lätt känsla. Men bara utsikten gör ju att man blir glad ändå! Varför bor man i slask-blask-delen av Sverige (nära Göteborg) när man kan bo längre norröver?

Här är jag, ett par km senare. Lycklig och endorfinhög! 🙂

Km nr 4 och 5 gick lätt nedför.
Rena glidarsträckan alltså! Värre när jag skulle ”hem” igen. Två km konstant uppförsbacke. Visst, mer eller mindre lutning var det, men lutning hela vägen…! Lägger jag in antalet höjdmeter i ekvationen måste jag faktiskt säga att kroppen presterade över förväntan. Även om förväntan från start kanske inte var mega-hög.

Men återigen. Vad är prestation?
När man bara kan njuta av de vackra vyerna i ”mitt” älskade Värmland..?! 🙂

Och som avslutning på kvällen hade svärmor lagat en god portergryta, som intog med STOR aptit (och i flera portioner) ihop med ett glas rött (eller två).

Har ni haft en bra lördag?  🙂

Golden!

Det är inte bara ”golden hour” som står för de gyllene färgerna ute just nu.
Naturen glöder på ett sätt som gör att jag tappar andan! Kan vi boka in höstdagar som dessa, ytterligare ett par veckor till, tack? 🙂

Benen var inte lika gyllene.
Inte till en början i alla fall. Första dryga km gick riktigt segt. Kanske som sig bör (!) då tanken trots allt är att värma upp kroppen. (Varför är det så lätt att springa för fort, från start?)

Lycklig traildog! ❤

Jag hade inga krav på kroppen,
då jag inte hade sprungit sedan löparlägret i helgenDäremot kändes benen, förvånansvärt pigga, efter den första (något sega) km. Innan jag visste ordet av hade jag dessutom sprungit fler km än jag hade tänkt mig. Planen var från början en kortare runda (4-5 km) men den slutade på nästan 7,5 km.

Och döm till min förvåning när jag insåg att tempot hade legat ca 30-40 sekunder snabbare/km än mitt vanliga distanspass. I kuperat terräng…?! Och att det inte hade varit någon högre ansträngningsgrad. Supkompensationen…? 🙂

En kuperad elva!

Det är alltid så himla roligt att springa!
Den uppfattningen kan man nog lätt få när man läser bloggar. Att alla långpass är ljuvliga, springs i strålande sol, plus att man självklart har blommor i sitt hår. Och när man river av ett intervallpass känns det så himla bra. Att man verkligen kunde maxa! Den gången också. Heja djävulshornen i pannan!

Men alltså… Nä. Det är inte alls så att jag är sugen på att träna varje gång jag har planerat att jag ska träna. Ibland känns det bara ”bläähää”. Och det är oerhört lätt att tänka: ”Jag åker hem och lägger mig i soffan istället”. Alla har såna dagar.

Igår var en sån dag för mig!
Jag hade haft lätt huvudvärk hela dagen, trots att jag försökte dricka regelbundet och dessutom hade tagit en värktablett (vilket nästan aldrig händer). Det är då man försöker övertala den där lilla, envisa rösten i huvudet att ”Du kommer må bättre efter passet! Promise!

11 rejält kuperade km blev det!
Ca 390 höjdmeter totalt. Fördelen med rundan (som jag sprungit en gång tidigare) är, att efter ca 6 hejdlöst tuffa km nästan bara uppför, får man en rejält push i självförtroendet, då känslan nerför känns helt fantastisk (i jämförelse)!

Såg tre (!) rådjur på tre olika ställen längs rundan.
Mycket bättre än björn! Haha! Gissar att de rör sig mycket i skymning. Den första stod bara 5 meter ifrån mig (precis vid grusvägen) när jag kom runt krönet. Han blev så rädd att han bajsade på sig, samtidigt som han stack iväg! Jag blev också tokrädd! (Men höll i alla fall tätt, för er som ev. undrade. Inte? Ok, my bad). 😉

 

Kuperat som #@!*/&#?….!

Det är mycket golf på sommaren.
För sambon alltså… Vilket gör att vi på helgerna ”slåss” om det ska bli golfrunda eller långpass. Igår drog han ut på golf med en kompis och var inte klar förrän strax efter lunchtid. Inget brist på tid i sig, men efter det hade vi också lovat oss att infinna oss hos vänner för grillning. Så min löpning såg ut att bli lite underprioriterad.

image

Nu var jag så otrevlig och asocial att jag valde att ta med mig löparkläder.
1. Vi känner dem såpass väl, att det var ok att göra så! 😉
2. De bor på landet, så lite nya vägar att upptäcka är ju aldrig fel.
3. Satte plåster, samt tejp på skavsåret på foten. Ready to go.

image

Ny outfit blev invigd också!
När jag frågade barnen var det tyckte fick jag ”godkänt” av äldsta och yngsta sonen. Mellansonen fnissade och när jag undrade varför han fnissade sa han bara:
”- Snyggast i hela världen, mamma!” Om han menade det eller inte, vet jag inte. Men små vita, lögner kan göra människor glada också. 😉
Ett tips dock! Glöm INTE VASELIN mellan låren! I alla fall inte om ni vet att de gnuggar emot varandra. PS. Saliv funkar inte lika bra. Don´t ask me how I know… 😛

image

Det var aningens för varmt, enligt mina mått mätt.
Ca 22 grader i skuggan och något varmare i solen. Problemet (som jag upptäckte efter ett par km) är att det var väldigt mycket kalhyggen och väldigt lite skugga… Solen låg på och jag hade varken keps eller solglasögon på mig. På några enstaka ställen var jag inne i skogen och sprang och då var det ju mysigt (som vanligt)!

Och det syns inte på bilderna, men det var kuperat som tusan, ca 95 % av rundan! Gick det inte uppför, så gick det nedför. Orimligt lite platt mark?!

image

Stötte på en sommardröm! Tänk att bo så här…? Ljuvligt!
Jag önskar att känslan i löpningen också hade varit ljuvligt. Det var den inte…! Kände mig seg redan från början. Seg, trög, tung och flåsig… Tänk att olika pass, samma vecka kan kännas så olika. Eller jo; Klart det kan, men jag har inte kommit på vad det är som påverkar den ena eller andra känslan. (Än…)

image

Tänkte inte köra långpass, så jag hade inget vatten med mig.
Det var ju, som sagt, lite varmare än planerat pga alla öppna ytor. Med solen rakt över huvudet, nästan hela passet, blev det lite nöddrickande i en sjö! Funkar utmärkt, min mage är inte känslig av sig. Fördelen med landet; det är (oftast) ingen fara att dricka vattnet.

image

I slutet av passet såg jag den största tjur jag någonsin sett!!
Jag blev så förvånad och chockad att jag glömde att ta kort på honom, utan bara skyndade förbi hagen. Han stirrade på mig, som att jag var den godaste munsbit han någonsin hade sett… (Troligtvis inte, då de är gräsätare, jag vet. Men det kändes så). 😉
Väl tillbaka på vännernas gård, möttes jag av dessa små typer. Jag var betydligt mer bekväm att ta kort på den ytte-pytte-lilla kycklingen som knör sig in mellan de två hönorna. Mer lagom storlek på den. Fast hönorna stirrade lika stint på mig som tjuren…

image

Jag fick dock en redig huvudvärk ca 1,5 timme efter (?!) passet.
Blev liggande i soffan, under en mörk filt med två värktabletter i blodet och med det i kombination med en timmes slumrande, vaknade jag upp vid 20-tiden och mådde lite bättre. Vattenbrist? Saltbrist? Spända axlar? Någon skit i kroppen? En kombo av några av dessa? Hur som helst. Uscha, gör helst inte om detta…! Men i övrigt, en skön dag. 🙂

Blod, svett och tårar…

…brukar man ju säga. Men riktigt så illa vad det inte idag.
Inte alls faktiskt..! Mer regn, svett och mer regn.  Himlen var helt öppen, vilket gjorde det lite omotiverande att ge sig ut när man kollade ut genom fönstret. Men väl ute kändes regnet rätt så uppfriskande! Är det ett långpass planerat så är det. Tyvärr låg jag och drog mig en halvtimme för länge, så istället för planerade +16 km blev det ”bara” lite dryga 14 km. Förvisso ett långpass när det gäller mig, men ändå lite frusterande.

Ska man se det positiva (och det ska man ju) så var känslan bra.
Trots att det var morgonträning och allt. 😉 Inte så mycket terräng (mest korta snuttar) däremot en hel del höjdmeter. Men jag körde utan GPS så någon siffra har jag inte. Befriande med regn och ytterligare befriande att köra utan klocka. Win win! Känslan idag var bra. Riktigt bra faktiskt. Jag hoppas kroppen är på gång. Och att den HÅLLER inför höstens planerade lopp! 🙂
.

wpid-IMG_20130626_181617.jpg