Något är fel.

När man egentligen inte ser någon rimlig anledningen till att kroppen går på halvfart. 
Orsakerna jag nämnde igår, kan säkert fortfarande påverka, men det borde bara påverka marginellt. Jag har aldrig blivit särskilt påverkad av menscykeln tidigare. Visst, lite grann kanske, men inte alls så här. Inte heller pollen känns som det hundraprocentiga svaret.

Alternativ träning.

Igår drog jag till gymmet och valde att köra alternativ konditionsträning.
Dels pga höftkänningarna, men även för att se om det gjorde någon skillnad att träna inomhus. Planen var egentligen det vältajmade spinningpasset som drog igång ungefär 10 minuter efter att jag klev in genom dörrarna, men jag kände redan innan att kroppen kändes ”off”.
Därför valde jag det säkra före det osäkra; cykel (ute i gymmet). Där kunde jag påverka känslan på ett annat sätt. Lyssna på kroppen, utan att bli ”meddragen” i ett ohållbart tempo (för dagen). Även om man VET att man ska ta det lugnt, är det nästintill omöjligt att hålla igen när man tränar i grupp…!

Det är defenitivt något som inte stämmer.

Det är dock oerhört irriterande när jag inte förstår vad det är som felar…?! Jag tycker att jag får ihop pusselbitarna i livet/träningslivet på ett bra sätt. Det är klart det hade gått att ”optimera” ytterligare kanske, men det flyter ändå på ett helt ok/tillfredsställande sätt.

Så varför kunde jag bara få upp pulsen till 162 slag idag?
Jag som nästan brukar ha motsatt ”problem” – Ha svårt att hålla den på en lägre, jämn nivå. Jag har visserligen en hög maxpuls, men när jag kör långpass får jag nästan gå stundtals, för att hålla den under 160 slag, vilket även det kan vara frustrerande…

Från Runners high till Runners low?

Nu kunde jag istället inte kommer över 162…?!
Kroppen kändes fortsatt seg och andningen tung (inomhus = ingen pollen?), vilket i sin tur kanske gjorde att jag fegade lite grann (?) Hur som helst, låg den på stadiga 150. Vilket även blev snittpulsen efter 70 minuter och dryga 27 km cykling.

Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska hantera det?
”Bara” vila? Octuh i så fall varför vila? Det känns ju, som sagt, inte som att jag stressar kroppen, varken via jobb, sömn eller för mycket träning…? Och det är ju inte ens en vecka sedan, jag hade en kanonkänsla i kroppen när jag sprang. Vad är skillnaden?

Jag hoppas verkligen att ni har rätt – Att det snart kommer gå lättare igen.