Jag bryr mig inte om tider – Eller gör jag det?

Det är MaraMackan som tar upp ämnet i sin blogg.
Jag vet inte om det är meningen nedan som fick mig att fundera över ämnet:

Det jag inte får ihop är hur en del av dom som absolut inte bryr sig om tider eller fart ändå påfallande ofta måste påpeka att dom är sniglar i spåret.

Jag brukar ju kalla mig själv för snigel.
Inte på ett negativt sätt. Bara för att konstatera att jag är en långsam snigel. Det kan jag ju faktiskt vara, även om jag själv inte bryr mig om hur snabbt jag springer. Jag vet bara att jag inte… tja, springer snabbt, helt enkelt.
Just för att jag väljer att köra så mycket njutar-löpning så möjligt, betyder det ju inte att min upplevelse/uppfattning huruvida någon är snabb eller långsam försvinner.

Den andra saken jag inte förstår är varför man springer omkring med en mindre dator på armen och försöker klocka och mäta på sekunden eller metern när hur långt man har sprungit. Om man inte bryr sig om fart eller tider.

Ooops, jag är visst skyldig här också.
Men största anledningen till det är för att jag vill veta hur många km jag har sprungit. Vad gäller sträcka kan man mäta rundor på ett bra sätt i efterhand, på exempelvis jogg.se. När det gäller existerande vägar! När det kommer till terräng och stigar vet jag inte hur jag skulle kunna ta reda på sträckorna på annat sätt än med klocka eller app?snigel
Och nej, ska man hårddra det, kan det väl ligga en del i att det egentligen inte spelar någon roll om jag springer 800, 1000 km eller 1500 km på ett år. Lika lite som jag lägger någon vikt i om milen (på träning) går i 5,50-tempo eller 7,50-tempo.
Men i slutändan är det trots allt rätt kul med statistik och siffror. Att köra tuffa intervaller, med en klocka på armen och inse att jag springer snabbt (för att vara jag). Eller att kunna se att man ökat mängden jämfört med samma månad förra året.

Så… Bryr jag mig om tider?
Nej, till 99,5 %. Men sen finns det ju alltid stunder då jag tycker det hade varit roligt att kunna springa milen på 45 minuter. Eller springa en tusing i 3,10-tempo.
Om jag är villig att ändra min kost och börja träna betydligt mer och fokuserat, för att nå dit? Nope, inte alls.

Jag ”sniglar runt” i skogen med min gps-klocka ett tag till. Och säger att jag inte bryr mig.
För det gör jag inte. På riktigt. Vad jag gör istället…? Jag njuter. 🙂