Äntligen!

Det har varit en del opepp på bloggen senaste veckan.
Vilket kanske kan bli lite tråkigt, om man är läsare. Å andra sidan är det så livet är ibland och jag vill ju att bloggen ska spegla livet. Inte bara skriva om de där superhärliga grejerna och sedan ”mörka” det som känns jobbigt eller tufft…

Jag har tagit det EXTREMT lugnt senaste fem dagarna.
Något som framför allt varit ”tack vare” den här förkylningen. (Eller vad det nu är/var?) Det här var segdraget, hur som helst! Jag gissar att det kanske blev lite värre än det annars hade blivit, pga att kroppen varit helt slut.
Idag, söndag, är i alla fall första dagen som jag mår lite bättre. Även om jag fortfarande är rejält rosslig i hals och bröst. Tack och lov har i alla fall den där djävulska huvudvärken (som faktiskt gjorde mig lite nervös…) äntligen släppt!

Jag tittar ut och ser att det duggregnar och är +2 (?!) grader.
Hej hösten (på riktigt)! Eller räknas  det kanske t.o.m. som vinter? Trots det kan jag ändå känna hur jag faktiskt hade velat ge mig ut på en löprunda. Men lugnt, såklart jag inte ska!  Men en kvinna kan väl få längta och drömma sig bort lite? 🙂

Älskade höst! Jag gillar dig, oavsett om det är sol och stilla eller regn och blåst.
wpid-IMG_20131110_121445.jpg