Lärjeskogsleden – Hög puls!

Tänk vad man kan hitta nästan inpå husknuten!
Redan för något år sedan såg jag på en karta att det fanns en led som började strax utanför Alingsås och gick hela vägen in till stan. Jag har bara inte fått tummen ur att testa den. Förrän igår. Det var egentligen inte alls tänkt att jag skulle åka dit, men det ”bara blev så”. Spontant och lite ”crazy” sådär… 😉

wpid-img_20140518_113818.jpg

Början av leden har ganska dramatiskt landskap!
Jättegrytor och GALET många höjdmeter på bara ca 400-500 meter! Här tog jag till tipset från Billingen; GÅ (!) i alla uppförsbackar. Jag hade aldrig orkat springa, även om jag hade försökt, så lika bra att ta det lugnt. Flåsa rejält gjorde jag ändå. Chock-start för kroppen!

image

T.o.m. ”Vita Faran”, som har visat en relativt bra form senaste veckorna, verkade tycka att det var en lite väl häftig start. Han flåsade (minst) lika mycket som mig och visade inga tendenser på att springa före mig, som han annars gärna gör (om han hade fått) de första kilometerna.

image

Underbar natur öppnade upp sig, efter en tveksam start;
Där två spänger hade halvruttnat och stupat ner i bäcken. Som tur är, är jag inte rädd att bli lite blöt om ”tassarna” så ett par steg genom det grunda vattnet, så var jag över på andra sidan. Lite kletigt första hundra meterna, men sen (som sagt): Galet vackert!  Jag vet vart jag ska ta vägen för att plocka blåbär i sommar/höst…  MYCKET blåbärsris!!

image

Känslan var relativt bra. Som sagt lite flåsigt och halvsega ben efter förra helgen.
Men ändå helt ok. Däremot började andra tecken visa sig. En sönerbökad myrstack…. Hm…? Sönderbökad mark precis vid stigen. Inte på ett ställe utan flera. Omkullvälta småträd. Såg spår av klövdjur. Kunde inte avgöra om det var just vildsvin, men jag började känna mig obehaglig till mods…

image

Här ser jag betydligt mer nöjd ut, än vad jag kände mig.
Jag VET ju att det finns vildsvin i skogarna häromkring Alingsås (dessutom inte helt vilda, utan halvtama saker som rymt från hägn). Det blev plötsligt så påtagligt med alla tecken. Jag sprang och tänkte: ”Hör de mig och känner lukten, sticker de innan jag ser dem! Spring nu, Malin! Och sluta larva dig!” Jag kom ca 3,5 km (ungefär halva leden) men sen tog magkänslan (?) över och jag valde att vända. Lite besviken över beslutet, men samtidigt:
VAD TUSAN GÖR MAN OM MAN MÖTER ETT VILDSVIN, SOM INTE HUNNIT/VELAT FLYTTA SIG..???

image

Tempot var inga att tala om, omgivningarna var riktigt mysiga med lite blandning av lövskog och öppen tallskog. Det var även granskog i slutet av leden, men så långt kom jag som sagt aldrig. Vem vet. Nästa gång kanske…? 😉

image

Älskar gamla stenmurar! Det är något magiskt över dem.
För att inte tala om antalet höjdmeter. Det är jäkligt jobbigt att ta sig upp dig (och ofta relativt jobbigt att springa nedför också, om det är för brant). Men det är sååå värt det när man kommer upp på höjden och ser hur lång som helst! Inte sant?  🙂

image