Alla snubbar vill ju vara katt…!

Det var inte bara gårdagen som gick ett extremt långsamt tempo.
Vår katt, Bosse Bus, och jag har haft ungefär samma tempo idag. Dvs mestadels varit hemma och slappat. Det känns lite som Aristocats ”Alla snubbar vill ju vara katt”. Idag ville jag verkligen vara en katt. Tänk vilket härligt liv (under förutsättning att man tas om hand om, av en familj förstås). Springa omkring utomhus och sedan slappa inomhus.

Efter gårdagens 10 timmar sömn, sov jag nästan 12 timmar natten som var! Troligtvis välbehövligt, även om gränsen mellan mycket sömn och för mycket sömn förmodligen kan vara hårfin (?)

Kladdkaka! Och lite mer choklad…

På förmiddagen njöt av jag kladdkaka tillsammans med mina föräldrar och min bror.
Trots det faktum att jag verkligen har försökt ta det (extra) lugnt, kände jag mig märkligt yr till och från, under eftermiddagen. Det värsta är faktiskt att inte veta om det beror på att jag känner efter och inbillar mig, eller om det är på riktigt…?

För att bli av med den jobbiga kombinationen av yrsel, trötthet och rastlöshet (som trots allt fanns i kroppen?!) valde jag att ta en lugn skogspromenad. Så himla skönt och välbehövligt!

Nu då…? Nu blir det film, choklad och ett glas rödvin.
Japp, det är helg på riktigt. 🙂

 

Annonser

Det här att man ALLTID kan prioritera in träning.

Det har skrivits om det många gånger.
De flesta bloggarna verkar vara överens; Vill man träna, kan man alltid träna. Punkt!
Det handlar om prioritering. Att om man inte tittar på tv, eller om man passar på att träna efter att barnen är nattade; kan alla träna.

Jag håller med om att det kanske stämmer, I DE FLESTA FALL.
Men jag tror det är farligt att se något så svart eller vitt. Har man mycket stress i livet, på andra plan, är hård träning inte alltid svaret.

Lever man ett liv i 110 km/h; Är engagerad i föreningar, på jobbet, kör barn på aktiviteter, känner att man inte hinner med varken tvätt, däckbyte eller matlagning. Då kanske man inte ska känna pressen att knö in ytterligare en stressfaktor. Även om den ”bara” innebär 20 minuter tabata framför tv:n…

pussel
Det finns lägen då man behöver acceptera att man verkligen i.n.t.e. h.i.n.n.e.r. t.r.ä.n.a…!
När kroppen går på högvarv under dygnets alla timmar. Man kanske inte ens sover bra under de där viktiga 7 timmarna. Barn som sover dåligt eller är sjuka. You name it…
Självklart kan man minska antalet aktiviteter för barnen, ”backa” sin karriär osv. Men jag tycker det känns fel att säga att alla ”alltid kan”…

Kan man inte bara säga att; Träning är bra. En ventil.
Något man mår bra av, om man hinner med allt annat, som man trots allt VILL prioritera i livet? Att se sin favorit-serie, eller läsa en bra bok. Att äta middag med familjen eller leka/gosa med barnen.
Lofsan skrev ett tänkvärt inlägg om vad som är viktigt i livet. Vad som borde prioriteras och i vilken ordning.