Löparendorfiner!

Jag springer hellre utomhus.
Japp, även på vintern. Om jag KAN. Men igår blev det ett undantag, just för att jag inte kunde. Det har regnat här efter senaste veckans snöfall och det är fullständigt snoooorhalt ute.
Det är såna här dagar jag önskar att jag hade fått tummen ur och köpt ett par METALLDUBBADE skor. Speedcrossen räcker långt och har funkat de senaste vintrarna. Men då gäller det att det är SNÖ. Inte is…

Det blev alltså inomhus-pass istället.
Det är väl ganska ok, men lite småtråkigt, om jag ska vara ärlig. För att få tiden att gå lite fortare körde jag därför fartlek. Funderade på jämnlånga tröskelintervaller först, men valde istället att köra på känsla och lyssna på kroppen. Det blev knappa 6,5 km med alltifrån 6,40-tempo ner till 5,10 i en blandad kompott.

Och det kändes ganska bra. 
Benen är (fortfarande) förvånansvärt pigga! Det blir väl lätt lite ”myror i brallan” efter ett längre löpuppehåll…? Däremot är ju kondis en färskvara helt klart. Det märktes i slutet av passet. Dock fortfarnde en (eller två beroende på hur man ser det) fot som håller sig i schack och känns bra. Nice!  🙂

Nu gäller det bara att jag bromsar mig själv (note to self!) och inte kör på för hårt så här i början. Det är lätt hänt när kroppen bubblar, grejar och har sig, i jakten på löparendorfiner… 😉

wpid-IMG_20131014_213749.jpg