Inte utan min…

Veckans tema i Bloggar Om Hälsa är ”Inte utan min…”
Det här var nog det svåraste ämnet hittills (enligt mig). Samtidigt som jag hade massor av idéer, var det oerhört svårt att välja. Det går ju att välja vitt och brett bland ämnen såsom: ”Inte utan min(a) barn”, ”Inte utan min löpning”, eller ”Inte utan min mobil/blogg” och så vidare…
Ska man skriva om en person, en sak, eller en känsla? Eller något helt annat? Så himla svårtolkat, fast samtidigt så himla lätt. Mycket velig och förvirrad Malin… 😛 Av en slump vaknade jag mitt i natten med tanken:

”Inte utan mina misstag!”.

Jaa, men så klart det är det som ska vara min röda tråd, den här veckan. Lustigt hur något så självklart kan dyka upp precis när man sovit och processat en massa tankar. Fast ändå så logiskt på något sätt.

Jag är väldigt mycket känslomänniska.
Ett par ord kan göra min dag. Ett par ord kan rasera min dag. Jag har, med åldern, lärt mig att hantera det och oftast väljer jag att inte bry mig om orden som sägs för att kanske irritera, eller såra mig. Men så har man ju de där dagarna när allt når innanför huden…

Som känslomänniska har jag låtit känslor styra mitt liv väldigt mycket; särskilt när jag var yngre. När jag ignorerade de där logiska tankarna, som ibland ändå försökte göra sig hörda, blev resultatet därefter. Ogenomtänkt och tja… ibland väldigt bra! Ibland mindre bra…

Nu, X antal år senare kan jag ändå tänka tillbaka och tänka:
Jag ångrar ingenting – Faktiskt. Rent logiskt kanske jag borde ångra vissa saker, men samtidigt känner jag: ”Det är ju de där misstagen / ogenomtänkta sakerna som har format mig till den jag är idag!”
Hade jag inte tillåtit mig själv att vara mitt tonårs-/ungdomsjag, hade jag kanske inte heller varit den jag, jag är idag.

img_9939