När smärtan i benen kommer, innan lungorna ger upp!

Mitt problem när jag ger allt på tuffa pass brukar vara att:
1. Mina lungor ger upp först. (Blir galet flåsig).
2. Alt. att jag mår illa och/eller kräks

Jag har hört hur andra nämner hur deras ben stumnar och hur de värker av mjölksyra. Själv har jag aldrig känt att jag har nått den punkten . Förrän nu…
I slutet på gårdagens spinningpass; Gudars skymning, vad det värkte (!) och brände i mina lår…?! Nu förstår jag verkligen vad andra menar med smärta vid hög ansträning! 😮 (Samtidigt som man vet att det inte är en farlig sådan).

Upplägget / ”hemligheten” var:
Set 1: 2 x 2 minuter, samt 2 x 1 minuter med 2 min vila.
Set 2: 4 x 70 sekunder med 20 sek vila
Set 3: 4 x 30 sekunder med 15 sek vila

Nu gäller det bara att få kroppen att uppleva det under ett löppass också. Det känns som att tuffa backintervaller nog är det enda sättet (för lite extra motstånd).
På cykeln är det ju ”lätt” att köra lite tyngre. Kör jag ”bara” snabbdistans/intervaller inom löpningen tar (som sagt) lungorna slut först.

När jag klev av cykeln och var på väg ut ur salen sa jag till instruktören:
”- Det där var det värsta jag har gjort på länge…!”
Han flinade bara och sa:
”- Bra! Det är så jag vill att det ska kännas”. 😛

Hur brukar ni uppleva det när ni tränar?
Ben eller lungor som ”tar slut” först?

img_8290

Man blir bra på det man tränar!

Så är det! Jag är dessutom lite EXTRA säker på det, efter gårdagen.
Jag åkte till gymmet för att köra styrka, men ”fastnade” på vägen i spinningsalen. Olikt mig att köra något annat än det som var planerat, va? Eller inte… Hehe!

Det var längesen jag körde spinning! Tror senaste passet var i somras, när de körde ett 90 min event-pass utomhus. (Som för övrigt var riktigt roligt!) Men som sagt, igår satt jag där igen. På en smal sadel. Valet var mellan den och en cykel för längre personer. Nådde knappt fram till styret, trots ”kortaste” inställningarna på sadel och styre. Så normalt längd på cykel och smal sadel blev det alltså. Min rumpa uppskattar INTE det. Vi säger bara så, inget mer… 😉

Efter uppvärmningen var det dags för intervaller.
”Självklart” är det intervaller på mitt första pass, efter evigheters evigheter… Haha! Jag satt längst fram. Jag gillar att se mig själv i spegeln, när jag tränar. Lättare att fokusera. Jag ser att jag ser stark ut! Och det i sin tur ger inspiration att köra tufft! Jag såg även en kille som spanade på min rumpa. Haha! Jag bjuder på den. Men lustigt att han inte inser att man kan SE honom i spegeln??

Troligtvis är kroppen inte 100 % återhämtat ännu, efter Risveden.
Jag brukar, utan större bekymmer, kunna komma upp i 94-95 % av maxpuls på spinningen. Men idag var det stopp vid 91 %. Det GICK inte att få upp den mer, för mjölksyran samlades på ordentligt i benen, så fort jag kom över 85-87 %..!

image