Utveckling, pizza & cykelintervaller!

Det är fredag, hör ni! 
Och inte bara fredag, utan en ledig sportlovsfredag. Oerhört skönt att få (lite) sovmorgon, mysa med barnen, ta det lugnt och bara vara. ❤

Gårdagen innehöll bl.a.  utvecklingssamtal på jobbet (kändes bra!), pizza och ommöblering (också på jobbet), samt ett cykelpass. Nu när senaste löppasset kändes oväntat bra, vågar jag inte utmana ödet, utan tar det verkligen lugnt. Små, små steg! 

Att sitta och cykla i samma tempo i en timme är inte så jäkla kul (inomhus) därför blev det lite intervall-tänk. Först uppvärmning och sedan följande upplägg:
*  6 x (5 minuter strax över mitt tröskeltempo (ca 185 slag/min) och sedan 5 minuter strax under tröskeltempo (ca 165 slag/min) som ”vila”. De lugnare minuterna ska fortfarande vara aningens ansträngande – ingen ”slöcykling” alltså.
Härlig endorfinkänsla och svettigt värre!! 🙂

IMG_7543

Jag är fortfarande ordentligt sugen på att skaffa en egen cykel. Med våren i antågande känns det dessutom helt rätt för en nybörjare att ge sig ut, right?

Till helgen ska jag försöka komma ut på veckans andra löppass.
Det ska bli himla kul att testa de nya skorna!

Sedan är det inplanerat ett tredje och förmodligen sista (för den här gången) besök hos naprapaten. Jag funderar däremot på att boka in en tid längre fram, så att jag verkligen kommer iväg på ett sådant där ”förebyggande” besök.  Ett sådant där som man pratar om, men aldrig får tummen ur att komma iväg på… 😛

Det lugna distanspasset som…

…inte blev. I alla fall inte det som det skulle bli.
Istället blev det något som skulle kunna beskrivas som tempopass. Oops… Att säga att jag har tappat i kondition är en underdrift. Benen var sega första km (när flåset var i fas), men sedan hände något. Benen vaknade till liv och kändes pigga, samtidigt som flåset blev…tja, flåsigt. 😉

Jag valde att ”go with the flow” och blev förvånad över km-tiderna, när jag väl var i ”mål” och kunde kolla dem. Knappa 7 km på min mjölksyratröskel. Och sista biten förmodligen strax över den (en del säger under). Snabbare än… = samlade på mig mer mjölksyra alltså. Fick nämligen en kväljning när jag nästan var framme vid bilen. Ett välkänt för-mycket-mjölksyra-tecken hos mig..! Blä!

Egentligen spelar tiden ingen roll just nu.
Jag har inget kort snabb-lopp i kalendern, men det kändes ändå bra att kroppen var lite pigg(are än vanligt). 🙂

Love valde att ta ett dopp när rundan var över.
Även hon verkade ganska nöjd över tempot. Ingen ”Åh-suck-måste-vänta in matte”-blick. Haha! 😀

Tävlingsrapport – Skatås Vårtävling 8 km.

Som sagt, idag var det tävlingspremiär för året.
Det kändes i det stora hela riktigt bra! Förvånansvärt bra får jag nog säga! Även om jag har haft lite mer ”flyt” i löpningen det sista vet man ju aldrig hur dagsformen är. Första 5 km gick runt 6,0-tempo. Stundtals t.o.m. strax under det. 🙂 Själv sa jag till  Sara strax efter start:
”- Håller vi det här tempot, klarar jag nog bara 1,5-2 km”.

Men som sagt, det gick betydligt bättre än jag trodde.
Vi var länge överens om att det var ”Ansträngande men hanterbart”. Bra nivå på tävling! Vi sprang t.o.m. förbi fyra herrar. Första gången på tävling som jag plockar placeringar. Riktigt rolig känsla! Sedan att de förmodligen var 10-20 år äldre än mig, är fullständigt skit samma! 😉

Den här bilden är från i somras (på samma runda). Lite grönare, men i övrigt såg det likadant ut idag. Sol och bra underlag! Dock är ju den här raksträckan nedan ”dödens” tråkig… Låååååång (på bilden är bara halva sträckan ungefär)… Ni förstår…?! 

skatas

Runt 6,5 km började det (för mig) höga tempot att slita.
Andningen förändrades och blev lite snabbare (särskilt i uppförbackarna), men det allra värsta var att jag KÄNDE att kroppen inte kunde transportera bort mjölksyra så snabbt jag jag önskade. Resultat = Lätt illamående och vi ett tillfälle en kväljning…. Vi gick (ja, förlåååååt) ca 15 sekunder för att få ner den värsta mjölksyran.

Svagt uppför när man kom in på målrakan. Fram till halva ungfär.
Sista halva rakan gick svagt nedför. Då passade vi på att spurta. Ordentligt! Det svartnade lite grann för mina ögon där för en sekund eller två, men jag hörde lite skratt runt omkring (tur att man kan glädja någon. Haha!) och vid mål tyckte jag mig se en fotograf. Får se om jag fastnade på bild…?  Jag såg säkert supersnygg ut. Med min spurt och min fina tävlingsmössa! 😉

Men som sagt; för att vara så här tidigt på året så kändes det riktigt bra idag. Knappa 8 km och den officiella tiden blev 49,58. Tur att jag spurtade, för det känns lite bra att komma in under 50 min-gränsen. (Löjlig man är). 😉
Detta bådar gott för resten året. Hoppas jag.


skatåstävling