Som Pellefants snabel sa; Knakeli-knak-brak!

Vad är det med mig och tendensen att dra paralleller till tecknade figurer (nu för tiden)?
Igår var det snövit, idag Pellefant. Kanske barndomsminnen som kommer till ytan av någon anledning, eller så är jag bara mer tankspridd/barnslig än vanligt? 😛 Förresten, ni som minns. Visst sa han snabel så, eller minns jag helt galet?

Knakeli-knaket var, hur som helst, en hänvisning till mitt naprapatbesök igår.
Det var längesen jag var skadad (och DÄR jinxade jag förmodligen det) och jag tror att det beror på att jag under hela året har gått till min naprapat regelbundet och i förebyggande syfte! Höger sida av bäckenet, bröstryggen och vänster sida av nacken/axeln justerades under ljudliga protester, men himla skönt när man går därifrån och känner sig ”upple´ad”. (Som vi säger här nere). 🙂

För övrigt – FREDAG hör ni. Nu njuter vi (lite extra)!

persika-persikor

Träningsvärk, naprapat och födelsedag!

En värk har spridit sig i nedre delen av kroppen.
Träningsvärk efter ett benpass; det slår verkligen aldrig fel! Den där ont-sköna känslan som infinner sig 2 dagar efter… 🙂

  • 3 set utfall/ben
  • 3 set tåhävningar
  • 4 set benspark
  • 4 set bencurl
  • 5 set benpress

Förebyggande naprapatbesök!

Däremellan (dvs igår) fick jag till ett prehab-besök hos min naprapat.
Min överbelastning, stramhet på baksida höger lår kom från vänster sida bäcken. Alltså motsatta sidan; villket förmodligen är logiskt. Lite knak och brak i bäcken, ländrygg och nacke (obehagligt!) och sedan kände jag mig mjuk och ”rak” igen. Som att kroppen är frigjord på något sätt.

Himla skönt att inse att kroppen i övrigt fixade 5 mil (*Jag fattar det fortfarande inte*)  utan några större skavanker! YAY kroppen!! Lite blåsor och tryckömhet i fötterna kan man ju liksom leva med. 😛

Träningen byttes bort mot…

Idag var planen att köra styrka rygg/armar + yoga efter jobbet.
Tills jag insåg att min mamma fyller ju år (?!) 😮 Det blev istället firande, skönsång, fika, pratstund och kramar. Bra byte! Det får bli träning imorgon istället. I en drömvärld, ca kl 05.30 imorgon bitti (om jag är mer levande än död…*harkel*) alternativt en snabb löprunda på eftermiddagen, om jag hinner sticka lite tidigare från jobbet. Let´s hope! 

Veckan hittills!

Naprapatbesök

Jösses! Dagarna rusar iväg och jag vet knappt vad jag har gjort.
Den här veckan började med två vilodagar, i hopp om att kroppen skulle kännas bättre efter söndagens ”bottennapp”! Tisdageftermiddagen innebar dessutom ett naprapatbesök. Inbokat sedan lång tid tillbaka (i förebyggande syfte).

Problemen med bäckenleden/höften var betydligt bättre, men små korrigeringar gjordes. Sedan hade jag (lägligt nog?) fått känningar i mitt vänstra skulderblad, ett par dagar innan besöket. Känslan av en nerv var i kläm. Och mycket riktigt; ytterligare en korrigering i bröstryggen och ”poff” så vad det onda borta. Det är magi, på riktigt! 🙂

Eldig yoga!

Gårdagen bjöd sedan på ett gymbesök.
Först styrkeövningar för ryggen och det kändes riktigt bra. (Fast jag älskar ju att köra rygg, så det känns i princip alltid bra). Efter det blev det en timmes yoga. Jag insåg häromdagen, när jag såg över min träning under april, att jag inte har kört yoga EN ENDA MINUT. Helt galet…?! Nog för att jag har älskat känslan av att kunna springa igen, men det kan ju bli för mycket av det goda. Därför tog jag mitt förstånd till fånga och skuttade (nåja) i yogasalen.

Passet bestod av mycket flöden och ”högt tempo”. Jag som är van vid den luuuugna yin yogan, fick kämpa för att kunna fokusera! Och så varm, svettig och darrig man blir när man kör mer ”power-aktig” yoga! Nyttigt, nyttigt för en (numera ännu) stel(are) löparkropp. 😛

Återbesök & pinsamheter!

Återbesök hos naprapaten – second try.
Jag kände mig rätt nerstämd, efter veckans försök till löpning. Medans jag babblade på om molande värk, muskelsvaghet i framsida lår och nojandet över att jag troligtvis hade en spricka i bäckenet , lyssnade han. Och log.

”- Jag skulle inte sagt att du kunde springa, om jag inte var säker på att du kan springa”.
Eh… ok. Jag förstod knappt hälften av informationen som efterföljde, men tydligen är bäckenleden en väldigt komplex led med massa nervpunkter.

Har kroppen varit begränsad under en längre tid, är det tydligen inte konstigt att den fortfarande protesterar efter en enda behandling. (Fast det känns som jag har haft ont i evigheter! ”My bad”, som inte gick och kollade upp det med en gång).

IMG_1980

Betydligt färre låsningar den här gången, men ändå en del ”rasslande” i rygg, bäcken och höger fot. Sedan skulle han ge sig på min nacke! Han hade svårt att hålla sig för skratt, när han såg paniken i mina ögon och hörde (ännu mer babbel, den här gången) om exorcisten…!

Men jodå, jag överlevde.  Fast jag råkade prutta till lite mitt i en korrigering, av ren rädsla. (PINSAMT!!!)
När han sedan var klar med nacken, frågade han om jag kunde vicka på mina tår. Naprapat-humor gissar jag. Jättekul, verkligen…
Fast jo, lite kul. Jag behövde nog det, mitt i all nervositet. Haha! 😛

Höften – Naprapaten – Domen!

Naprapatbesöket – Kanske ni undrar?
Jodå, jag kom iväg. Däremot har jag inte haft tid (eller ork) att blogga de senaste dagarna.

Jag tycker alltid det är lite obehagligt att gå till en naprapat.
Även om det, i det här fallet, (äntligen) var min ”gamla”, som jag har förtroende för. Inte det att det gör ont, utan mer det obehagliga ljudet…

Först beskrev jag problemen; Vad som triggat smärta och vad som har funkat, fast det (enligt mig) borde har gjort ont.
Jag fick stå med ryggen mot honom. Vrida, böja och vända mig åt alla håll, samtidigt som han ”hm:ade” och ”mm-ade” bakom ryggen.
”- Det sitter helt klart i bäckenleden”, sa han.

balans

Efter det visuella blev det behandling av triggerpunkter i höften (AJ, vad det gör ont!) och sedan massage för att mjuka upp runt bäcken och ländrygg.
Tre (!) låsningar i på baksida / ryggen och även låsning i höger vrist. En delvis låst baksida som gjort att höftböjaren har fått överkompensera och blivit överansträngd, fick jag förklarat för mig.

”- Inte konstigt att du hade problem med höger vaden förra året heller”, sa han samtidigt som det smattrade till ordentligt i min (uppenbarligen) stela höger vrist…

Och det bästa av allt!
”- Du får inte träna idag och inte springa imorgon. Och du kommer känna av höften ett par dagar. Men framåt torsdag-fredag kan du testa ett löppass och sedan även till helgen. Utmana kroppen lite, så ses vi om en dryg vecka”.

Utmana kroppen? Springa?! YEAY! Ni hör ju. Och som löpare (som han också är) förstår han nog glädjen sådär lite extra mycket – När kunden hör detta och plötsligt får de där tindrande, lyckliga, löpsucktande ögonen. Haha! 😛

Men jag vågar ändå inte hoppas. Inte än… Lite nojig är man ju, trots allt.
Vi får helt enkelt se hur det känns under veckan nu.