Crush!

Beatatjata la ut ett inlägg på instagram.
Där hon förklarade att hon inte alls fick någon förståelse av sitt äldsta barn, efter att ha visat bilder och tittat på klipp från kultserien och förklarat att hon minsann ville gifta sig med MacGyver när hon var 10 år.
Hur kan man inte fatta? Jag hade själv en megacrush på just MacGyver när jag var i samma ålder. Jag spelade in alla avsnitt på VHS-band (uja…! 😀 ) och satt och tittade (och suktade) på dem under veckorna!

Ok, frisyren är väl inte den mest hotta, om man tittar på bilden idag, men då var han ju hur cool och modern som helst! För att inte tala om; vem annars kunde tillverka små bomber endast av gem, tuggummi och lakritspulver?! 😛

Den där cruschen gick över efter ett tag.
Då började jag istället spela in avsnitt av 21 jumpstreet. Take a wild guess why…! 😉
En kompis till mig var småkär i Michelangelo i Turtles… (?!) Haha! Till hennes försvar måste jag väl säga att hon åtminstone var hon ett par år yngre än mig, at the time. (Fast ändå). *fniss*

Hade ni någon vanlig eller ovanlig crush som yngre? 

Nostalgi & The Military way!

Tanken var egentligen att jag skulle kört Yoga idag.
Men när jag närmade mig gymmet och märkte att himlen var molnfri, nymånen tittade fram och det var +13 grader (Wow!) blev löpsuget för stort! Bytte om och drog iväg på gatorna i utkanten av stan.

Det blev en nostalgi-tripp, även jag sprang lite på måfå.
Mitt omedvetna förde mig förbi mitt barndomshem, min gamla låg- /mellanstadieskola och området där min första lägenhet låg. Det är inte ofta jag springer i stan, på asfalt. Och skogen slår det mesta, men ändå: Jag erkänner. Det var rätt mysigt faktiskt!

löpning

Jodå, jag är mörkrädd (även i stan) fast på ett annat sätt.
Jag blir lite nojig när jag möter folk. Visst, älgar och vildsvin är inte att leka med, men lite ”crazy” människor är värre..! Alla jag mötte idag verkade dock ok. Jag känner mig faktiskt mest lugn när jag möter andra löpare. 😉

En annan tanke som slog mig var relativitet.
När jag sprang sträckor som jag som barn uppfattade som jääättelånga. Eller backar som kändes jäääättebranta.  Eh… Not so much! Om jag hade kört militär-stilen hade jag skrikit till mitt unga jag:
”- Men för helvete unge, det här kan ju inte ens KALLAS för backe..?!?!”
Mitt lugnare jag småler lite och tänker; allt är ju relativt. Och alla kuperade skogsmil har jag gjort mig miljöskadad. Haha! 😀