Ökad veckomängd & Viktig återhämtning!

Planen för gårdagen var egentligen ett långpass.
Efter att ha sovit riktigt dålig, pga en svettig virvelvind i sängen (a.k.a. yngsta sonen) valde jag att skippa långpasset. Den nya planen blev istället ett återhämtningspass.
Av någon anledning (hej latmasken?) blev jag istället sittande inne i flera timmar. Slötittade på tv och bara tog det lugnt. Efter att ha skjutit upp det där lugna ”inga-krav-alls”-passet nästan hela dagen, kom jag äntligen ut vid 16-tiden.

Över den där berömda tröskeln.

Ofta hör man orden: ”Bara man kommer över tröskeln. Efter det går det av sig självt”.
Det stämmer säkert – Oftast. Inte varje gång, uppenbarligen. Första 2-3 km var såå otroligt sega. Det kändes nästan som när jag sprang den där morgonrundan för ett tag sen (i ett försök att någon gång kanske blir kär i morgonlöpning) och var så trött att jag ramlade ner i diket… 😛
Kroppen var liksom inte ”vaken” (den här gången heller). I slutet lossnade det litegrann men det var ändå en superlugn runda, med paus både för blåbär- och smultronätande! Lagom nivå, för dagen.

En fyramilsvecka…?!

När jag, så här i efterhand, tittade igenom veckans träning, insåg jag att det kanske inte är så konstigt att kroppen kändes seg igår! Den har nämligen innehållit nästan fyra mils löpning (?!)
Tänk vad mycket man hinner springa på semestern. Så mycket att man inte ens inser att man ökar veckomängden rätt rejält. Idag blir det i alla fall löpvila… 🙂