Som Pellefants snabel sa; Knakeli-knak-brak!

Vad är det med mig och tendensen att dra paralleller till tecknade figurer (nu för tiden)?
Igår var det snövit, idag Pellefant. Kanske barndomsminnen som kommer till ytan av någon anledning, eller så är jag bara mer tankspridd/barnslig än vanligt? 😛 Förresten, ni som minns. Visst sa han snabel så, eller minns jag helt galet?

Knakeli-knaket var, hur som helst, en hänvisning till mitt naprapatbesök igår.
Det var längesen jag var skadad (och DÄR jinxade jag förmodligen det) och jag tror att det beror på att jag under hela året har gått till min naprapat regelbundet och i förebyggande syfte! Höger sida av bäckenet, bröstryggen och vänster sida av nacken/axeln justerades under ljudliga protester, men himla skönt när man går därifrån och känner sig ”upple´ad”. (Som vi säger här nere). 🙂

För övrigt – FREDAG hör ni. Nu njuter vi (lite extra)!

persika-persikor

Träningsvärk, naprapat och födelsedag!

En värk har spridit sig i nedre delen av kroppen.
Träningsvärk efter ett benpass; det slår verkligen aldrig fel! Den där ont-sköna känslan som infinner sig 2 dagar efter… 🙂

  • 3 set utfall/ben
  • 3 set tåhävningar
  • 4 set benspark
  • 4 set bencurl
  • 5 set benpress

Förebyggande naprapatbesök!

Däremellan (dvs igår) fick jag till ett prehab-besök hos min naprapat.
Min överbelastning, stramhet på baksida höger lår kom från vänster sida bäcken. Alltså motsatta sidan; villket förmodligen är logiskt. Lite knak och brak i bäcken, ländrygg och nacke (obehagligt!) och sedan kände jag mig mjuk och ”rak” igen. Som att kroppen är frigjord på något sätt.

Himla skönt att inse att kroppen i övrigt fixade 5 mil (*Jag fattar det fortfarande inte*)  utan några större skavanker! YAY kroppen!! Lite blåsor och tryckömhet i fötterna kan man ju liksom leva med. 😛

Träningen byttes bort mot…

Idag var planen att köra styrka rygg/armar + yoga efter jobbet.
Tills jag insåg att min mamma fyller ju år (?!) 😮 Det blev istället firande, skönsång, fika, pratstund och kramar. Bra byte! Det får bli träning imorgon istället. I en drömvärld, ca kl 05.30 imorgon bitti (om jag är mer levande än död…*harkel*) alternativt en snabb löprunda på eftermiddagen, om jag hinner sticka lite tidigare från jobbet. Let´s hope! 

Fredagsfys som start på helgen!

Efter en intensiv arbetsvecka, var det nära att jag åkte raka vägen hem igår.
Det är tyvärr lätt att förväxla psykisk overload, med fysisk. Enda anledningen till att jag faktiskt kom iväg till gymmet var tack vare mellansonen.
”- Men mamma! Jag VILL till gymmet. Du lovade ju?”
Eh, jo det hade jag ju faktiskt gjort… Och det är klart att man kan säga att ”Nej, tyvärr. Mamma är för trött”, men det var ändå något som gjorde att jag fick lite dåligt samvete.

Vi drog dit och två lyckliga barn skuttade in på barnpassningen, utan att se sig om.
Jahopp…. Vad ska jag köra nu då? Kände mig mer förvirrad än vanligt. Oftast brukar jag åtminstone ha ett hum om vad jag ska göra, eller ha en preliminär plan. Men nu… Helt nollställd.

Det blev först  totalt 16 km på cykeln.
Inkl. uppvärmning,  6×2 minuters intervaller och nedvarvning på det. Att två minuter kan kännas så kort i teorin och så långa i verkligheten. Tungt motstånd – vilket innebar sittande backe, kan man säga.
Första 30 sekunderna i varje intervall kändes ok. Sedan hade jag 90 sekunder (!) med svidande, mjölksyrastinna muskler framför mig. Mjölksyra- (och pannbens-) träning i ett.
 
Att mentalt vänja mig vid att fortsätta, trots mjölksyra
Att känna igen känslan/smärtan, men samtidigt inse att inget farligt kommer hända om jag fortsätter framåt när det bränner. Jag tror att det är nyttig inför sommarens halv-fjällmaraton. Right? 🙂

Efter det körde jag även lite rygg och prehab-övningar för höfter och vader. Kändes tråkigt, men klokt.

Har ni haft en bra start på helgen?

Fokus – Core och den där viktiga prehaben!

Min naprapat ringde för en stund sen, för att följa upp de senaste veckorna.
Jag sa som det var – Att jag delvis har varit sjuk, men ändå hade fått till ett par löppass. Dessa har känts betydligt bättre än tidigare, även om jag fortfarande har små, små känningar. Ett förebyggande återbesök är, sedan tidigare, inbokat i slutet av April. Bra så! 🙂

Rehab/prehab är så himla långtråkigt.
Tråkigt men nödvändigt. Tyvärr brukar man vara duktig på att stärka upp de svaga länkarna i kroppen, fram tills dess att man inte känner av dem längre. Då kör man (eller i alla fall jag) istället på med det som är roligast: Löpning och gärna långpass. Moment 22… Varför gör man så, egentligen?! *korkat*

Igår hade jag egentligen inte tid för träning.
Därför tog jag mig tid. Flexade ut en timme tidigare från jobbet och körde prehab-övningar på gymmet. Det var fullt fokus på core, höfter och säte (bl.a. genom enbenspress och utsida höft med hjälp av gummiband).
Definitivt inte det roligaste passet jag har kört. Däremot kort, intensivt och som sagt: Ack, så bra på andra sätt! När jag var klar blev det full fart hemåt, snabbt ombyte och sedan stallet med sonen. Fokusbyte. 🙂

hantlar

Tvetydighet, fokus och gymselfies!

Visst är det konstigt hur känslan ibland inte matchar det som sedan händer?
Som när man känner sig relativt pigg, men sedan inte orkar NÅGONTING. Eller tvärtom, när man är galet trött och seg, men kroppen överraskar så fort man har tagit sig i kragen och satt igång. Känner ni igen det?

Det sistnämnda hände mig nu senast.
Gick tveksamt in i gymmet. Hade velat hela dagen, mellan löpning, spinning, yoga och styrketräning. (Kanske det där att planera i förväg inte vore SÅÅ dumt ändå? Haha!) Till slut föll valet på ett styrkepass, men jag kände mig så fruktansvärt oengagerad…!

Men tji fick jag.
Så fort jag hade börjat kickade något oväntat in! Jag kände mig stark, fokuserad och fick riktigt bra muskelkontakt, i alla fall i de flesta övningarna.
Rygg, axlar och lite prehab för höft och säte. Och jodå, skön träningsvärk idag!

PS. Lyckades ta en sån där läskig gymselfie också.
Det ser ju nästan ut som jag bajsar på mig… Haha! 😛 Men VARFÖR känner man sig så dum, när man står där och fotar? Jag förstår inte hur bloggare, som ofta lägger upp en massa gymfoton och filmer (!) bär sig åt? Känns det helt naturligt till slut…?