Throwback March & prioriteringar!

Månaden vi precis lämnade bakom oss. 
Den gick bättre än väntat, vad gäller löpningen. Det trodde jag, ärligt talat, inte efter de tre naprapatbesöken i februari.
Att det skulle hjälpa och återställa balansen i kroppen betvivlade jag inte, men däremot trodde jag faktiskt att det skulle ta längre tid för höften att återhämta sig. Tänk, vad trevligt det är med positiva överraskningar! 🙂  *peppar peppar*

Även styrketräningen har flutit på bra och jag har faktiskt fått till lite mer tid i gymmet än vanligt. Plus att jag verkligen har försökt att INTE tappa prehabträningen! Rätt så tråkig, men oerhört viktig. Särskilt nu, när jag sakta, sakta ökar löpmängden igen.

mars-16

Det som jag har varit sämre på är att ta mig tid för yoga.
På något märkligt sätt har det blivit mer fokus på högintensiv träning (löpning, cykel och tung styrketräning) när jag väl har kunnat lägga tid på träningen.
Den där sköna, viktiga, lugnande, meditativa träningen har kommit i andra hand. Vilket gör att mitt huvud löser lite amok emellanåt (som jag bl.a. beskrev i det här inlägget).

Jag är i så stort behov av yogan, särskilt nu när det har varit intensivt på nästan alla fronter. Men vad gör man när man helst vill träna allt på en gång…? Svårt att prioritera ibland, även om det kanske se lätt ut i teorin.

Hur brukar ni prioritera/tänka, när ni inte hinner allt som ni vill hinna?
*nyfiken* 🙂

Att inte hinna med ALLT.

  • Jag tycker om löpning, trail i synnerhet!
  • Jag tycker om styrketräning!
  • Jag tycker om spinning!
  • Jag tycker om Body Combat!
  • Jag (tror att jag) tycker om Grit Strength!
  • Jag tycker om yoga!
  • Jag skulle vilja testa (och tror att jag hade tyckt om) cykel/mountainbike och crossfit.

Jag har svårt att välja. Att avstå från något, för allting är ju roligt!
Jessica skrev ett inlägg. Att man inte kan träna allt. Om man inte har all tid i världen då, vill säga. Och framför allt inte om vill bli (extra) bra på något av det. I så fall måste man (såklart) lägga mer fokus på just det.

När jag funderar på det, slår det mig;
Jag kommer aldrig att bli riktigt bra på något. För jag vill inte välja… Jag har familj/tre barn och har därför inte all tid i världen (heller). Just därför blir det inte så många pass i veckan som jag kanske hade önskat.

Men det är ju variationen som gör att jag älskar träningen!
Om jag inte orkar springa, kan jag landa på yogamattan. Om jag känner mig trött, kan styrketräningen få mig att känna mig stark. Om tusen tankar snurrar i hjärnan kan jag ta på mig löparskorna och ge mig ut i skogen. Om jag vill bli av med frustration är boxning/Combat perfekt.
Om detta då innebär att jag bara kör Body Combat en gång i kvartalet, eller styrketräning en gång varannan vecka, då får det vara så. För jag vill inte välja bort det helt.

Variationen. Träningsglädjen. Kärleken. 🙂
Hur gör ni? Fokuserar ni på en träningsform i taget? Kanske t.o.m. periodiserar?

lovetrainingjuliahofsweden.myshowroom.se

Det här att man ALLTID kan prioritera in träning.

Det har skrivits om det många gånger.
De flesta bloggarna verkar vara överens; Vill man träna, kan man alltid träna. Punkt!
Det handlar om prioritering. Att om man inte tittar på tv, eller om man passar på att träna efter att barnen är nattade; kan alla träna.

Jag håller med om att det kanske stämmer, I DE FLESTA FALL.
Men jag tror det är farligt att se något så svart eller vitt. Har man mycket stress i livet, på andra plan, är hård träning inte alltid svaret.

Lever man ett liv i 110 km/h; Är engagerad i föreningar, på jobbet, kör barn på aktiviteter, känner att man inte hinner med varken tvätt, däckbyte eller matlagning. Då kanske man inte ska känna pressen att knö in ytterligare en stressfaktor. Även om den ”bara” innebär 20 minuter tabata framför tv:n…

pussel
Det finns lägen då man behöver acceptera att man verkligen i.n.t.e. h.i.n.n.e.r. t.r.ä.n.a…!
När kroppen går på högvarv under dygnets alla timmar. Man kanske inte ens sover bra under de där viktiga 7 timmarna. Barn som sover dåligt eller är sjuka. You name it…
Självklart kan man minska antalet aktiviteter för barnen, ”backa” sin karriär osv. Men jag tycker det känns fel att säga att alla ”alltid kan”…

Kan man inte bara säga att; Träning är bra. En ventil.
Något man mår bra av, om man hinner med allt annat, som man trots allt VILL prioritera i livet? Att se sin favorit-serie, eller läsa en bra bok. Att äta middag med familjen eller leka/gosa med barnen.
Lofsan skrev ett tänkvärt inlägg om vad som är viktigt i livet. Vad som borde prioriteras och i vilken ordning.