Alla snubbar vill ju vara katt…!

Det var inte bara gårdagen som gick ett extremt långsamt tempo.
Vår katt, Bosse Bus, och jag har haft ungefär samma tempo idag. Dvs mestadels varit hemma och slappat. Det känns lite som Aristocats ”Alla snubbar vill ju vara katt”. Idag ville jag verkligen vara en katt. Tänk vilket härligt liv (under förutsättning att man tas om hand om, av en familj förstås). Springa omkring utomhus och sedan slappa inomhus.

Efter gårdagens 10 timmar sömn, sov jag nästan 12 timmar natten som var! Troligtvis välbehövligt, även om gränsen mellan mycket sömn och för mycket sömn förmodligen kan vara hårfin (?)

Kladdkaka! Och lite mer choklad…

På förmiddagen njöt av jag kladdkaka tillsammans med mina föräldrar och min bror.
Trots det faktum att jag verkligen har försökt ta det (extra) lugnt, kände jag mig märkligt yr till och från, under eftermiddagen. Det värsta är faktiskt att inte veta om det beror på att jag känner efter och inbillar mig, eller om det är på riktigt…?

För att bli av med den jobbiga kombinationen av yrsel, trötthet och rastlöshet (som trots allt fanns i kroppen?!) valde jag att ta en lugn skogspromenad. Så himla skönt och välbehövligt!

Nu då…? Nu blir det film, choklad och ett glas rödvin.
Japp, det är helg på riktigt. 🙂

 

Annonser

Aktiv vila & Sommarregn!

Att våga vila mellan tuffa pass är viktigt!
Sedan innebär det inte att man måste ligga still i soffan, även om jag gör det ibland också. (Himla skönt, ska erkännas). Det finns dagar när rastlösheten finns där, trots att man vet att kroppen behöver vila. Särskilt nu när det är semestertider och kroppen inte är sådär trött, som den ofta är när man kommer hem från jobbet. Då är det himla bra att man kan traska fram genom skogarna, istället för att springa.

Olika sorters avslappning.

Löpningen ger en typ av avslappning. Mer en mental avslappning.
Att ta en promenad ger en annan. Även om jag sällan fokuserar på tempo, blir det ännu mer tydligt när jag går. Att jag släpper ALLT vad tempo heter. Vill jag stanna och fota, så gör jag det. När jag satte mig ner för att ta det här fotot, vad tanken att det bara skulle vara på blommorna, men så ville Love vara lite ”photo-genic” och det blev ju himla bra… 🙂

Såhär lätt, sval och syrerik luft – jag älskar det!

Jag inser att 95 % av sveriges befolkning längtar ihjäl sig efter sol och sommarvärme.
Men ska jag vara ärlig (och det ska man ju) så… Jag trivs rätt bra just nu. När jag var yngre uppskattade jag den där heta känslan på ett helt annat sätt. Som vuxen har jag inte alls samma förkärlek till det. För att inte tala om, sedan jag blev löpare. De här sommarregnen – Love it!

Hur långt skulle jag kunna gå?

En annan lustig känsla som jag har funderat över när jag promenerar…
När jag går, känns det som om jag skulle gå hur länge som helst. Förmodligen är det inte sant, men ändå… 😛 Jag borde ju kunna gå ganska långt ändå. Undra om jag vågar testa någon gång? (*viskar Fotrally*) Det enda negativa är ju att det tar evigheters evigheter att gå, jämfört med att springa…!

Att inte få som man vill.

På tal om att gå. Eller att inte gå, ska jag väl säga.
Vi passerad en fårhage på vägen hem. De små liven var väldigt nyfikna, sociala och ”pratiga”, men aningens skeptiska mot Love. På det här fotot sitter hon ca 5 meter bakom mig (inte svårt att gissa vem de tittar på?)
Mycket bra mental träning; tvingas sitta still på kommando, när det är får 10-15 meter ifrån. Livet är hårt, när man har bordercollie och vallningsinstinkter i sig… 😉

Det är något särskilt med vildhallon!

Och sist men inte minst. Färdkost.
Vildhallon må inte vara perfekt formade och visst, man kan få med lite extra larver proteiner om man inte är försiktig. Men det är såå mycket godare än odlade hallon! Dessutom ger de mig extremt mycket flashbacks/barndomsminnen, från vår sommarstuga. ❤

Tänk vad mycket man hinner tänka/se på en 6 km-runda!
Vad har ni gjort? Tränat? Vilat? Upplevt…? 🙂

Lördag & Vårtecken!

Vilken fantastisk lördag vi har haft, hör ni! 
Solsken och nästan +10 grader. Vi har varit ute och traskat i nästan 1,5 timme, jag, 12-åringen och minstingen. Det går ju inte fort, men det är inget jag kräver av dem heller. Bara skönt att få vara ute, andas frisk luft och lyssna på fåglarna konsert! Jösses, vad de spelar…! 🙂

Vad gäller tempot – Jag är en person som oerhört sällan promenerar.
Jag blir…jag vet inte…rastlös? Inte för att löpningen går så himla mycket fortare, egentligen. Särskilt inte långpassen. Där hade jag nästan kunnat gå snabbare än jag springer. Haha! Men det är ändå något med löpning som gör att jag känner mig mer som en tränande person.

Jag önskar ibland att jag tyckte om promenader. Det hade underlättat ökad träningsmängd och undvikande av skador t.ex. Så ni som tycker om att gå mycket –  Jag är avis! 🙂

För övrigt låter jag bilderna tala för sig själva.
Hoppas ni har haft en (minst) lika skön dag? 

Äntligen!

Att säga att vi är helt friska är väl att ta i.
Fast å andra sidan är jag nog aldrig helt frisk… Hehe!
Jag var i alla fall på jobbet igår, då sambon kunde vara hemma. Såå skönt att prata med vuxna ett par timmar. 😛
Idag är det sambons ”plugga-i-Göteborg-dag”, så jag är hemma med barnen igen. Nu har de piggnat till såpass, att de är rastlösa inomhus. Ett bra tecken!

Därför blev det en lugn promenad på ca 3 km idag.
Obeskrivligt skönt att få frisk luft! Jag har inte tränat sen i lördags, så julkalendern har ju gått sådär. Har känt mig så himla hängig, från och till, att jag inte ens har orkat köra yoga hemma.

Själv hade jag mer ont i halsen igår kväll, än  tidigare i veckan.
”Tröst-tittade” på Pretty Woman och tyckte synd om mig själv.  Det blev (som tur var?) ett par timmar extra timmars sömn i natt, i och med sovmorgonen och idag känns halsen BÄTTRE än på hela veckan. Tvära kast…?! Men jag klagar inte. 🙂

PS. Att vatten (i alla dess former) alltid är lika fascinerande? 

img_7648