10 dagar kvar – Och vad gör dom?!

Om 10 dagar smäller det. Risveden terräng!
Third time´s a charm; Hoppas jag. Inte för att uppladdningen har varit den bästa. I somras hade jag ju nästan 2 månaders total löpvila.

Efter det har löppassen mestadels legat på ca 4-7 km.
Inte alls de långpass jag tänkte att jag skulle köra inför loppet. Det längsta passet var det som jag sprang nu i veckan. Förvisso med bästa känslan på länge, men ändå ”bara” 10,6 km.

När jag dessutom ser på Risvedens sida att de kör med en liten ”twist”, nu när loppet har 5-årsjubileum.
En extra backe, två extra sjöar och en extra km. Så totalt 18,7 km, istället för tidigare 17,7 km. Precis vad jag behövde… Eh…? 😮 Ironin flöder här, men ändå kan jag inte låta bli att skratta! Sån…jäkla…fantastisk…tajming…! *asgarv*

Fördelen är att jag inte kan jämföra tiden med de två tidigare åren.
Och i värsta fall kan jag ju skylla på sista kilometern. Att jag tappade typ 30 minuter på den enda! Right? 😉

                                            Foto: risvedenterrang.se

Risveden Terräng 2015 – I år ses vi (äntligen) igen!

Third time´s a charm, eller vad brukar man säga?
”Charm” är kanske fel ord(?) Med tanke på att jag, vid mina två tidigare racerapporter (2012 och 2013) har understrukit hur viktigt det är med ett år emellan loppen. Så jag hinner FÖRTRÄNGA hur jobbigt det faktiskt är! Så kanske inte ”charm”. Men ja ja, ni förstår nog vad jag menar. 😛
(Och undra hur lång tid in i loppet jag börjar minnas det, den här gången…? Haha!)

Det är tredje gången jag ger mig ut i Risvedens naturreservat med en massa andra trailnördar. I år är det femårs-jubileum och de firar det bl.a. med en medalj. Med två år, där endast äran har varit vinsten (det och illamåendet/kräkningarna av total utmattning, som var ”jumbovinsten” första året!) så S.K.A. jag ha en medalj! Om jag så ska krypa i mål! Haha! 😀

Ska ni med? Klart ni ska!

risveden2013-3
risveden

Och där kom den, som ett brev på posten!

Nej, inte förkylningen man kan få efter en ansträngning. *peppar peppar*
Utan jag menar den där märkliga känslan av tomhet, som dyker upp efter avklarat lopp. När man nått det där huvudmålet, man har tränar för nästan hela året. Nästan lite som krishantering:

1. Chock – Herregud, ska jag verkligen springa det där loppet..??!
2. Reaktion – Man springer.
3. Bearbetning – Herregud, jag SPRANG verkligen det där loppet! Jag klarade det!
4. Nyorientering – Se framåt. Hitta nya vägar att gå /nya mål.

 

Jag är nog mellan fas 3 och 4. Jag är riktigt nöjd med det jag har presterat!
Men jag har inte hittat några nya mål. Jag vet inte riktigt vad jag vill lägga fokus på nu. Nytt lopp med tidsmål? Nytt lopp med annan längd/sträcka? Eller mer fokus på styrka och rörelseträning under vintern och bara se loppen som går under den tiden som en ”bonus”. En kul grej? Jag har svårt att bestämma mig. Jag är ofokuserad! Tom… Precis som förra året efter Risveden. Jag får fundera lite till helt enkelt. 🙂
.

rsvtrg2

Risveden Terräng – Varför??!

Varför glömmer man hur jobbigt någonting egentligen är?!
Det ligger nog något i det jag skrev sist; att man förtränger minnen i ren självbevarelsedrift… Haha! Ja, jösses. Från början då:

Nervös före start! Jag är alltid nervös innan tävling.
Trots att jag inte är någon snabb löpare så är jag nog rädd att inte leva upp till mina EGNA förväntningar. Den här gången höll sig dock magen i schack! Inte alltid det är så. Men däremot behövde jag kissa fyrtioelva gånger innan start. Hur mycket kan samlas i blåsan under bara drygt en timme…? 😉

image

Det var ju en kanondag! Strålande sol och + 20 grader.
Något för varmt om jag hade fått välja själv, men helt ok! Starten gick och jag tänkte:
”- TA DET LUGNT, MALIN!” Trots de tankarna gick första 3 km i snittempo 5,45. Alldeles för högt för att jag ska klara nästan 18 km. Varför lär man sig aldrig?? Nästkommande 3,5 km innan ”väggen” var mer normalt tempo för mig (på grusväg räknat). Det kändes ganska bra. Kroppen kändes fräsch, dock lite flåsig.

”- DITT tempo, DITT lopp!” kommer jag ihåg att jag tänkte, för att lugna ner mig själv.
Det är så lätt att stressa upp sig när det springer folk runtomkring en. (Kanske därför jag hellre springer ensam? *funderar*)
Det sprang även förbi en tjej på ”första” sträckan och frågade: ”-Malin? Jag läser din blogg! Det var så jag hittade det här loppet!” Oerhört roligt att få höra sånt, så tack! 🙂

image

Efter ca 6,5 km kommer ju den berömda ”väggen”.
Jag minns ju att den var jobbig förra gången. Men inte såå jobbig. Och framför allt inte såå lång?! När jag kom upp till den här fotografen (John Wallmyr) trodde jag att jag var uppe. Förmodligen är det därför jag ser så glad ut. Sedan insåg jag att det var en liten bit kvar… H***e också… Haha! 😉
Det blev en kort paus däruppe också. M.j.ö.l.k.s.y.r.a….!!!

väggen

Det var betydligt (!) mindre lera i år.
Jag valde bort mina speedcross och körde på mina vanliga Nike Lunarglide. Det var bara vid några enstaka tillfällen (vid lite hala rötter och stenar) som jag önskade att jag hade haft bättre fäste, men i det stora hela funkade vanliga skor utmärkt!  Torrt och fint i skogen, samt en del grusväg.

Någonstans vid 8,5 km kände jag mig oväntat sliten…
Tror den där förkylningen har påverkat en del, för långpassen jag har kört på träning, har inte alls känns så tuffa? Sedan är det klart, en tävling är ju alltid en tävling. Man pressar ju sig mer!
Strax därefter tog jag och en tjej följe ner genom ”trollskogen” (favoritsträckan på banan vid 10-11 km!) och sedan hängde vi ihop ända in i mål. Det behövde jag kände jag. Tjöta lite och tänka på något annat än att kroppen är trött. Vilket man lätt gör när man springer själv.  Vi kompletterade varandra bra. När jag var trött, drog hon igång mig och när hon var trött peppade jag.  Tack Emelie! 🙂

image

Sista 2 km var oerhört sega.  Lår och vader började värka och jag nästan konstant  illamående.
Vilket jag lätt blir, tyvärr, när jag pressar mig. Samtidigt var det först här som jag verkligen började inse; jag KOMMER att slå förra årets tid, även om jag väljer att krypa i mål. Gick upp för sista sega backen, men sedan försökte jag (med betoning på försökte!) spurta när jag kom in i målområdet. Var nära att börja gråta för att jag visste att det skulle bli PB! Men när jag passerat mållinjen, blev det inga tårar.

Istället fick jag kasta mig ut på höger sida, under målområdessnitseln och sjönk ihop på gräsmattan i ulkningar. Inte gråt-ulkningar alltså, utan kräk-ulkningar. Det kom ingenting, men jäklar vad kass jag mådde där och då! Och bra samtidigt! Märklig känsla… 😀
”- Vill du ha vatten?” frågade en omtänksam människa innanför målsnitslarna.
”- Inte riktigt än, tack….” lyckades jag få fram mellan luft-ulkningarna. Haha! Herregud… Tur att det är ett år kvar till nästa gång, så jag verkligen hinner förtränga (på nytt) hur jobbigt det verkligen är!!!  Tid: 2.28.11. Personbästa med över 5 minuter! YEAY! Sååå nöjd! Samtidigt undrar jag vad jag (kanske) hade kunnat prestera om jag hade fått håll mig frisk?

Jag kör en ”Fit-Eva”

Eva Fridman skrev igår ett inlägg om hennes första upplevelse av Risveden Terräng.
Så jag tänkte först göra detsamma. Men ska jag var helt ärlig, minns jag knappt hur det var, så här ett år i efterhand. (Kanske lika bra det….?) Haha! 

Därför får ni läsa min berättelse från förra hösten. Enligt vad jag skrev var det tydlige galet jobbigt. Och troligtvis var det så…(!) Minnet är selektivt och tydligen glömmer man (jag) saker i ren och skär självbevarelsedrift, tror ni inte? 😉 Här kommer i alla fall Risveden Anno 2012. Jag återkommer (förhoppningsvis) med en ny i helgen.

wpid-IMG_20130825_101356.jpg

”I´m not a quitter by I almost wish I was!”
Den ”diskussionen pågick i mitt huvud, mellan min envisa och min förnuftiga sida, när jag befann mig runt 12 km. Jag var sååå trött. Minsta lilla uppförslut gjorde att mjölksyran samlades i benen, oavsett tempo. T.o.m. när jag GICK uppför dessa små ”backar”…

Det började bra. Första 5 km gick i 6,30-tempo (det var då jag fortfarande kollade på km-tiderna…) Fram till lite dryga 6,5 km var det i princip bara grusväg. Lite smått obekvämt med dubbade skor där måste jag säga. Sen kom väggen. Och vilken j***a vägg sen..?!! En bit upp ville jag bara vila. Läääänge! Men en funktionär stod och skrek i backen: ”Kom igen nu! Du är snart uppe!” Jag trodde på honom och fortsatte att gå. Det visade sig att jag hade ungefär 150 meter kvar. Tur att jag inte visste det då! Väl uppe bjöds vi på energidryck och vatten. En kort vila och underbar utsikt, som jag faktiskt tillät mig själv att njuta av i någon minut, innan jag fortsatte.

Jag inbillar mig att det var den där ”väggen” som gjorde mig känslig för mjölksyra även efteråt. Som sagt, så fort det var lite uppförslut så kom mjölksyran som ett brev på posten. (Bra träning vad gäller mjölksyretröskeln i alla fall. Haha!) Mellan 10 och 11 km var det helt underbart. ”Tomtar-och-troll-skog, mjuk stig och mossa och lätt nedförslut. Lovely!

Vid 12-13 km var det som tyngst. Jag hade lust att bara lägga mig ner och skita i alltihop! Men vad f-n, nej! JAG ÄR INTE DEN SOM GER UPP! Så jag fortsatte. Sket i tempot. Sprang/joggade när jag orkade. Gick emellanåt. Jag sprang faktiskt förbi några när det var som allra lerigast (och det var LERIGT!!!) Ett bra tecken på att ”Embrace the mud”-tänket och träningen i terräng har gett lite resultat. Jag fegade inte. Tog korta, snabba steg i den djupaste leran och fick höra från ett par killar: ”F-n vad modig du är!” Sånt är peppande… :-)

Bränslet tog slut där på slutet. Benen var inte så farligt stumma och flåset kändes helt ok. Däremot hade jag knappt någon ork eller energi alls. Behöver nog öva på att köra fler långpass och få kroppen att använda sig av fettförbränning och inte bara kolhydrater..? Och mer backträning. Mycket mer backträning!!
Men överlag. Riktigt jäkla kul! Grisigt, jobbigt, extremt lerigt bitvis, men oerhört roligt! Det var lera INUTI skorna och mysigt ”kippande” pga av det. Terräng-käääärlek! ♥ Haha!

Tempot är definitivt inget att skryta med, men mitt enda mål var att ta mig i mål. Och det gjorde jag, på tiden 2 timmar, 33 min och 36 sekunder! Sååå nöjd! Nästa år tar vi revansch på tiden. ;-)