Bagheera Fjällmaraton – Ny bansträckning!

Just nu har jag faktiskt svårt att ta in och fokusera på det lopp jag ska springa i slutet av Augusti…
Det är så mycket annat i blickfånget just nu – framför allt Hallands Ultra. *gaah* Men fick i min facebook-feed syn på att Bagheera Fjällmaraton tagit till sig av tidigare års åsikter, vad gäller bansträckningen.
Därför blir 2016 års upplaga ändrad. Mindre asfalt, fler höjdmeter och ”snällare” nedförslöpning precis innan mål (där de kör ”serpentinväg” ner).

Låter som mycket bra ändringar, om ni frågar mig!

  • Vem vill springa på asfalt, i ett fjällopp, om man inte måste?
  • Ändringen från 450 höjdmeter till 640 höjdmeter på den KORTA (21 km) banan – Det låter ju…eh…ok, rätt tufft. En ökning med dryga 40 % ”bara”. *harkel* Hur svårt kan det va´….?! 😉
  • Och för någon (läs jag) som ääälskar utförslöpning; att få ”rulla in” i mål, utan att behöva få en brant nedförsbacke, utan mer hanterbar lutning. YAY på den! 🙂

fjällmaraton

Foto: fjallmaratonsalen.se

Sälen Fjällmaraton – Tankar inför…!

Det är 154 dagar kvar. Ett-hundra-femtio-fyra.
Det är ju nästan ingenting…?! Här har jag suttit och tänkt att jag har allt tid i världen att träna inför fjäll(halv)maran. När man sedan sätter siffran på pränt blir det så…nära. Så verkligt.

”Hur svårt kan det vara?”

Jag har, om jag ska vara ärlig (och det ska man ju), lite delade känslor kring det här.
En del av mig tycker att de ska bli såå himla kul! En spännande utmaning, med fantastiskt sällskap. 🙂
Och även om det är en kuperad halvmara, så tänker jag att naturupplevelsen på något sätt kommer ”förminska” det jobbiga i det hela. Jag tänker (som även Ida var inne på): ”Hur svårt kan det vara”…?

IMG_5509

Nu när jag har låtit positiv (eller arrogant – your pick)… 😉  måste jag även erkänna att en del av mig är rätt nervös och rädd.  Visst, det värsta som kan hända är ju att man inte klarar det, tänker ni. Men jag minns så väl känslan av det enda (av rätt få lopp, hittills) där jag inte tog mig i mål. Besvikelse var bara förnamnet…! Det är snart tre år sedan och ändå har känslan etsat sig fast.

Hjärnspöken!

Det är nog därför hjärnspökena finns där nu också.
Tänk om alla springer ifrån mig? Tänk om mjölksyran kommer efter ett par km och sedan inte försvinner? Tänk om min kropp ”lägger ner”? Tänk om mitt (annars relativt starka pannben) blir svagt? Så många hjärnspöken…
Jag inser att jag måste hitta ett positivt mantra. Hitta styrkan i mig själv och tro på att jag kan!!
Har ni några bästa-tips vad gäller mental träning? 

Hitta perspektiv!

När jag sedan läser om Mias inställning till Trans Pyrenéerna – 898 km (!) – 55.000+ höjdmeter (?!) – 400 timmar (!!!) blir jag ödmjuk till min egen uppgift.
Om hon tänker ”Hur svårt kan det vara”, vad gäller hennes (i mina ögon) nästintill overkliga utmaning, hur kan jag då noja mig över 21 ”ynka” km…? 😛

Spontanbokat…?! Fjällmaraton Sälen 2016

Spontana idéer är ofta de bästa, eller hur?
Fastnade i en chattråd på facebook igår kväll, där ett gäng bloggbrudar snabbt slog till på en 6 bäddsstuga i Sälen, i slutet på Augusti. Jag har ganska länge gått och klurat på det där med fjällopp!
Tanken väcktes på riktigt, när jag var på löparläger i höstas. Madde (fitnesscoachen) pratade om att ha mål som man verkligen brinner för och jag kom då på mig själv att sitta och le sådär löjligt.

Springa ett fjällmaraton! Det är ju DET jag vill göra!
Nu blir det inte en hela mara i år. Dels är jag fortfarande lite osäker på vad höften klarar av och jag har ju inte kunnat springa ordentligt på ett par månader. ”Bara en halvmara”, tänkte jag. Hur bara det nu kommer kännas, när jag väl är där. 😉

Det är en gemensam start klockan 10 och sedan stänger målet först vid 17.30. Det borde ju t.o.m. en (eventuellt) haltande trailsnigel som jag klara av, om inget oförutsett händer? Gott och tid att fota också, skojade vi om igår…! Fast frågan är hur mycket som är skämt och hur mycket vi FAKTISKT kommer att fota… Hehe!

fjällmara

Och som vi chattrade på i den digitala världen?!
Stackars Linnéa jobbade igår och det måste ha plingat konstant i hennes telefon… Haha! Och om vi har så mycket att prata om på håll, hur kommer det bli när vi träffas? Mari skrev: ”Sälen kommer märka när vi har anlänt”.
Det känns högst troligt! Ååååh, vad jag är pepp nu! Ska bli så himla kul med en tjejhelg i Sälen! Älskar när man hittar bloggvänner som är lika spontana och spralliga som en själv!

Det är bara Ida (traningsblogga) jag har träffat IRL sedan innan, men det känns som vi kommer ha galet kul!  Fast jag erkänner, det känns liiite läskigt också. Framför allt loppet då.
Men riktiga utmaningar ska kännas lite läskiga va? 🙂