Återhämtningsvecka – kind of…

För er som väntar – Sista delen av vandringen kommer.
Jag håller på med inlägget, så håll ut ett par dagar till. Ok? 🙂

Vad gäller kroppen och träningen i övrigt är jag lite tudelad.
Jag inser att jag behöver vila och återhämta mig. Framför allt benen känns oerhört sega! (Även innan vandringen var känslan lite densamma, men nu är den ännu värre).

”Herregud, jag måste ju träna nu!”

Å andra sidan har jag lite smått ångest över allt träning jag vill hinna med så här, tredje veckan innan fjällhalvmaran. Nej, jag vet att man inte kan träna ikapp, men det är inte riktigt tanken, heller. Mer att jag vill hinna med sista ”laddningen” eftersom sista veckan ändå blir mest vila. Och då återstod bara den här veckan och nästa vecka.

Jag har lite svårt att intala mig att ca 1 mil om dagen, med 16 kg på ryggen och ca 600-700 höjdmeter dagligen faktiskt var träning. I teorin vet jag ju att det gjorde gott med den grenspecifika träningen i fjällen, samtidigt som det var semester och ”vi var ju bara ute och gick lite”… (Jag vet, idiotiskt!) 😛

Veckans som varit!

Hur som helst. Det blev totalvila lördag, söndag och nästan hela måndagen.
På kvällen var jag inne i stan och körde en timmes Yin Yoga! Välbehövligt, skönt och perfekt ”uppstart inför veckan som kom.
Sedan var det totalvila hela tisdagen. Eftersom jag räknade måndagens yoga som nästan-vila, testade jag att springa i onsdags. Det kändes helt ok, men jag borde nog ha väntat ytterligare en dag eller två. Tunga (!) ben…

Idag är ryggen helt öm – Träningsvärköm.
Körde ett styrkepass med fokus på rygg igår kväll. Där kände jag mig stark! Även om de (hjälpt till att bära) burit runt på ryggan, har de inte alls tagit lika mycket ”stryk”.

I matväg har jag varit sååå hungrig! Hela veckan!
Magen har varit som ett svart hål. Mätt i en timme efter måltiden, sedan har jag varit hungrig igen. Livsfarligt… Men säkerligen behövligt. Med sådan ämnesomsättning satt kalas och glassbomb inte helt fel, i onsdags…!

Idag ska iväg och grilla hos vänner. = Mer mat…! Jag klagar inte. Inte kroppen heller. 😀

Styrkepass. Fokus rygg och axlar.
Fotot är taget innan sista setet militärpressar. Mjölksyra och trött blick…! 😀

Tankar inför Bagheera fjällmaraton!

Tiden rusar fram och snart är det dags! 
Nu är det bara dryga 3 veckor; 22 (!) dagar kvar till Bagheera Fjällmaraton. En halvmara, för mig och #bloggerbabesgotrail-gänget! Helt galet för snabbt det har gått. Det känns som att det var igår vi satt och peppade och fnissade över vårt galna upptåg, på facebook-chatten!

Mina tankar just nu:

  • Det är ”bara” en halvmara.
    Just nu hade det, i ärlighetens namn, känts rätt tufft med en hel maradistans. (Även om jag körde ett ultra i juni). 21 km känns mer överkomligt.
  • Jag har fått till ett par långpass i sommar.
    Bl.a. ett på 25 km. Alla pass som är längre än halvmaran, gör att den mentala spärren släpper lite till.
  • Avsaknaden av intervall- och backpass…
    Jag nojar lite över att de flesta passen, trots allt, har varit lugna distanspass eller (ännu) lugnare långpass. Jag känner mig seg, långsamt (om än relativt uthållig).
  • Jag kommer bli ifrånsprungen.
    När jag läser de andra bloggarna och läser om deras tempo på tröskel- , back- och intervallpass tänker jag bara… ”Jahopp, de har tänkt springa uppför fjället?” Jag kommer troligtvis att större delen av den sträckan, för att inte samla på mig mjölksyra. Vi ses väl i mål. 😉
  • Nervöööös! 
    Punkt.

Mari har skrivit ett inlägg om hennes tankar inför loppet, så jag tänkte att jag gör detsamma. Här kan ni läsa det.

Lite tankar inför fjällmaraton i Sälen

 

Bagheera Fjällmaraton – Ny bansträckning!

Just nu har jag faktiskt svårt att ta in och fokusera på det lopp jag ska springa i slutet av Augusti…
Det är så mycket annat i blickfånget just nu – framför allt Hallands Ultra. *gaah* Men fick i min facebook-feed syn på att Bagheera Fjällmaraton tagit till sig av tidigare års åsikter, vad gäller bansträckningen.
Därför blir 2016 års upplaga ändrad. Mindre asfalt, fler höjdmeter och ”snällare” nedförslöpning precis innan mål (där de kör ”serpentinväg” ner).

Låter som mycket bra ändringar, om ni frågar mig!

  • Vem vill springa på asfalt, i ett fjällopp, om man inte måste?
  • Ändringen från 450 höjdmeter till 640 höjdmeter på den KORTA (21 km) banan – Det låter ju…eh…ok, rätt tufft. En ökning med dryga 40 % ”bara”. *harkel* Hur svårt kan det va´….?! 😉
  • Och för någon (läs jag) som ääälskar utförslöpning; att få ”rulla in” i mål, utan att behöva få en brant nedförsbacke, utan mer hanterbar lutning. YAY på den! 🙂

fjällmaraton

Foto: fjallmaratonsalen.se

Sälen Fjällmaraton – Tankar inför…!

Det är 154 dagar kvar. Ett-hundra-femtio-fyra.
Det är ju nästan ingenting…?! Här har jag suttit och tänkt att jag har allt tid i världen att träna inför fjäll(halv)maran. När man sedan sätter siffran på pränt blir det så…nära. Så verkligt.

”Hur svårt kan det vara?”

Jag har, om jag ska vara ärlig (och det ska man ju), lite delade känslor kring det här.
En del av mig tycker att de ska bli såå himla kul! En spännande utmaning, med fantastiskt sällskap. 🙂
Och även om det är en kuperad halvmara, så tänker jag att naturupplevelsen på något sätt kommer ”förminska” det jobbiga i det hela. Jag tänker (som även Ida var inne på): ”Hur svårt kan det vara”…?

IMG_5509

Nu när jag har låtit positiv (eller arrogant – your pick)… 😉  måste jag även erkänna att en del av mig är rätt nervös och rädd.  Visst, det värsta som kan hända är ju att man inte klarar det, tänker ni. Men jag minns så väl känslan av det enda (av rätt få lopp, hittills) där jag inte tog mig i mål. Besvikelse var bara förnamnet…! Det är snart tre år sedan och ändå har känslan etsat sig fast.

Hjärnspöken!

Det är nog därför hjärnspökena finns där nu också.
Tänk om alla springer ifrån mig? Tänk om mjölksyran kommer efter ett par km och sedan inte försvinner? Tänk om min kropp ”lägger ner”? Tänk om mitt (annars relativt starka pannben) blir svagt? Så många hjärnspöken…
Jag inser att jag måste hitta ett positivt mantra. Hitta styrkan i mig själv och tro på att jag kan!!
Har ni några bästa-tips vad gäller mental träning? 

Hitta perspektiv!

När jag sedan läser om Mias inställning till Trans Pyrenéerna – 898 km (!) – 55.000+ höjdmeter (?!) – 400 timmar (!!!) blir jag ödmjuk till min egen uppgift.
Om hon tänker ”Hur svårt kan det vara”, vad gäller hennes (i mina ögon) nästintill overkliga utmaning, hur kan jag då noja mig över 21 ”ynka” km…? 😛